Sensuella sporten stångdans allt mer populär i Saudiarabien – kvinnor möter först motstånd men sedan acceptans, utvecklar både fysik och självkänsla; islamistregimen satsar på fler golfande kvinnor, damlandslag i fotboll och eventuell damliga på gång

Nada är en saudisk kvinna från Riyadh, som trots den konservativa miljön i landet skaffade en ny kontroversiell hobby: stångdans. Reaktionerna lät inte vänta på sig, ”så fel” träningssätt, menade vänner och familj.

Stångdans är intimt förknippat med striptease och vanligt förekommande på sexklubbar runt om i världen. För att få bäst grepp om stången krävs hudkontakt, vilket gör att träningen utförs med förhållandevis lite kläder.

28-årge Nada berättar för AFP att hon först kom i kontakt med stångdans genom en kurs på sitt lokala gym. Hon känner att hon gjort framsteg med träningen, främst bland vänner som först var mycket tveksamma. Många tyckte det var opassande, men nu är det flera som själva vill testa.

Men att vara helt offentlig utövare är svårt, vilket visas av att Nada inte vågar framträda med sitt efternamn.

Dessutom har sedlighetslagarna för kvinnlig klädsel i landet tidigare också gällt för träning. Men en kampanj för kvinnligt idrottande som del i att mjuka upp bilden av landet för omvärlden har gett nya förutsättningar.

Förra månaden gjorde det saudiska damlandslaget i fotboll sin första landskamp, mot Bhutan. Man planerar också att dra i gång en egen damliga. Myndigheterna vill också få flera kvinnor att golfa, en sport som vuxit stort i landet de senaste åren.

May al-Youssef äger ett gym i Riyadh där man kan träna stångdans. Enligt henne har uppmärksamheten för träningsformen ökat då den är ny och kvinnor gillar att testa den. Många förespråkare av stångdans menar att det dåliga ryktet bara kommer från andra länder.

En anonym utövare säger sig inte skämmas alls att testa. Hon är inte blyg att utforska sin sensualitet och kvinnlighet. ”Jag är inte rädd för någonting, så länge jag inte skadar andra människor” säger hon. Men hon säger samtidigt att alla inte är bekväma med stångdans och ville bara berätta om sin egen erfarenhet om hon garanterades anonymitet.

Hon har nu slutat träna, på grund av att stångdans är så fysiskt krävande. Betydligt svårare än det ser ut för en betraktare. Det kräver muskler och styrka.

al-Youssef menar att de fysiska fördelarna av träningen kan ses på utövarna på hennes gym. De gillar sina kroppar mer ju mer träning de fått. ”Jag trivs i min kropp”, intalar de till sig.

En träningsform med anor

Träning med pålar finns i flera kulturer. I Indien finns mallakhamb, en traditionell träningssport som är åtminstone 800 år gammal. Där används flera tekniker som påminner om både gymnastik, yoga och brottning, med flera utövare samtidigt. Malla betyder brottare och khamb påle. Mallakhamb är nationalsport i över 20 delstater.

Det finns även en kinesisk variant, som går tillbaka till 1200-talet. Där används två pålar, som utövaren svingar sig mellan och utför olika moment.

Stångdans i USA har sina rötter i 1890-talets kringresande ensembler med inslag av egyptisk magdans. Pålarna kom med i föreställningarna på 1920-talet. Senare blev det en permanent företeelse på klubbar, från att tidigare setts i tält och barer. Själva dansen influerades också av burlesk dans.