Matteo Salvini fick se det parti han leder förlora nio procent i det italienska valet. Lega som tidvis haft upp emot 40 procent i opinionsmätningarna under de senaste åren fick nu bara nio procent. En halvering av röstetalet sedan valet 2018.

Direkt dagen efter valet höjdes röster i partiet för att Salvini ska avgå. Och även om Salvini länge framstått som partiets starke man – och ibland även som Italiens starke man under sin tid som inrikesminister – har han aldrig kunnat vara helt säker på att kunna kontrollera sitt parti.

Lega var ursprungligen en allians mellan olika lokalt starkt förankrade partier, som hade erövrat positioner i valda församlingar i kommuner och regioner i norra Italien. När de sluter sig samman och kliver in på den nationella arenan är det gemensamma kravet att den norra landsändan ska avskiljas och bli en självständig stat. Ledarna för Lega formulerade många norditalienares trötthet på korruptionen i Rom och vad de betraktade som efterblivenhet och lättja bland befolkningen i södra Italien.

Det ökade stödet i norra Italien för Legan innebar att de blev en kraft att räkna med nationellt – och de kunde bilda regering med Femstjärnerörelsen efter valet 2018.

Under den här perioden hade Salvini börjat försöka etablera Lega som ett nationellt parti – något som uppenbarligen inte lyckades eftersom resultatet istället blev att Giorgia Melonis parti Italiens bröder kunde växa i städer och regioner där tidigare Lega varit dominerande.

När Salvini omvandlat partiet till ett all-italienskt nationalkonservativt parti hade det inte längre samma unika dragningskraft på norditalienarna, och många tyckte att de därför lika gärna kunde rösta på ett annat nationalkonservativt parti – och det blev Italiens bröder.

Ett tecken på partiets tillbakagång är att Umberto Bossi – en av dess grundare – inte lyckades erövra en plats i parlamentet, utan för första gången på 35 år slogs ut i ett val i sin hemstad Varese. Han var arkitekten bakom strategin att Lega skulle sträva efter att avskilja norra Italien från resten av landet.

Det var en strategi som höll ihop de olika lokala partierna – partier som alltid hade egna starka lokala ledare, som långtifrån var överens i andra politiska frågor än just avskiljandet.

Lokalpatriotismen är stark i landsänden, och man ser just sin bygd som överlägsen alla andra – inte bara i södra Italien utan även i norra Italien.

De lokala skiljelinjerna visade sig under pandemin. En del lokala Lega-ledare var för nedstängningar och vaccinationer, andra mot – och Salvini vacklade fram och tillbaka.

Att Roberto Maroni nu kräver en ny ledare visar hur osäker Salvinis framtid är. Maroni väger tungt, han är är tidigare ledare för Legan, och har två gånger varit inrikesminister i Berlusconiregeringar.

En annan Legaveteran som vill att Salvini avgår är Roberto Castelli, som funnits i ledningen för partiet sedan mitten på 1980-talet. Även han har varit minister i en Berlusconiregering, då som justitieminister.

Både Maroni och Castelli är starkt förknippade med den traditionella, gamla Lega-linjen och tanken på ett fritt Norditalien.

Samtidigt har det redan börjat läcka att Giorgia Meloni inte tänker erbjuda Salvini en tung ministerpost i den kommande regeringen.

Salvini själv har dock meddelat att han inte har några som helst planer på att avgå.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.