230 grindvalar strandade på Tasmanien. De flesta dog och ska begravas till havs. Masstrandningar är ett vanligt fenomen med 2 000 döda varje år.

Du, som är ett landlevande och intelligent däggdjur, kan se framför dig att du ska korsa Almösundet en dimmig januarinatt, och så står inte Tjörnbron kvar där den ska stå. Bilen du sitter i störtar ned i det iskalla vattnet – ned i det farliga, främmande elementet.

Långfenade grindvalar är också intelligenta däggdjur i familjen delfiner, men för dem är det sandstranden som är det farliga, främmande element. Man vet inte bestämt varför, men ibland misslyckas valarna med att navigera förbi land och simmar rakt upp på stränderna. Deras medfödda biologiska sonar lyckas inte varna för vad som väntar framför dem.

En linje av strandade valar ligger längs kusten. Foto: Tasmania Parks and Wildlife Service

Det var i onsdags, på Ocean beach utanför viken Macquarie harbour på Tasmanien, som omkring 230 valar hittades på stranden. Ön Tasmanien ligger i vägen för den som vill simma från Indiska oceanen till Stilla havet, men detta måste inte ha handlat om valar på långresa. Mer troligt är att de varit ute på bläckfiskjakt, som kan ske i höga farter. När bläckfiskar förflyttar sig med sina muskeldrivna jetstrålar kan de komma upp i hastigheter på 40 kilometer i timmen och de kan hoppa upp över vattenytan.

Under räddningsarbetets gång har man försökt hålla valarna vid liv med blöta dukar för att skydda dem mot solens strålar. Det har tidigare rapporterats att 32 valar räddats tillbaka ned i vattnet, men siffran är osäker. En talesperson för räddningsarbetarna bekräftar att mellan 30 och 35 valar har räddats, men så många som 10 kan ha simmat eller tvingats upp på stranden igen. Kraftiga tidvattenströmmar och svårighet att navigera i grunda vatten kan vara orsaken, och att djuren försvagats under tiden de legat på stranden.

Räddningsarbetare hjälper en strandad val till öppet vatten. Foto: Tasmania Parks and Wildlife Service

Tidigare i dag fanns fortfarande tre levande valar kvar på en svårtillgänglig del av stranden, och prioriteringen har varit att försöka rädda dem. Samtidigt har man börjat forsla bort de cirka 200 valar som dött. Med vinschar lyfter man upp dem på pickup-bilar. Några av dem kommer att obduceras för att kanske hitta ledtrådar till varför de hamnade på land. Teorier finns om att det kan vara parasiter i öronen eller miljögifter som försämrar navigeringsförmågan. Särskilt illa skulle det vara om det är ledaren i en grupp som får svårt att navigera, och som då leder hela flocken fel.

Alla döda valar kommer, med hjälp av båtar och repanordningar, att släpas ut på djupt vatten till sin sista vila.

Om långfenade grindvalar

En typisk långfenad grindval är knappt fem meter lång och väger tre ton, en hane är oftast något större än så och en hona något mindre. Hanarna kan bli 50 år gamla och honorna 60.

De lever i kallare vatten; i Nordatlanten i norr, och i ett cirka tvåhundra mil brett bälte runt det södra halvklotet, från den antarktiska konvergensen och norrut.

Alla delfinarter är sociala. Den långfenade grindvalen samlar sig i flockar, ibland uppgående till tusen djur. Den stora flocken består av mindre, och mer långvariga, gemenskaper på 8–12 individer. Genom att undersöka djur som strandat har man kunnat hitta tecken på matrilinjära släktskap, som kan tyda på att ungar lever tillsammans med sin mor livet ut. Man har också observerat valar som simmar barnvakt åt andras ungar.

Den sociala instinkten tros också ligga bakom att djuren simmar efter sina strandsatta vänner upp på land.

Trots det tragiska i att hundratals långfenade grindvalar simmat till sin död på stranden är det ingen fara för stammen som runt om på jorden består av några hundratusen djur.

Andra strandningar

Omkring 2 000 valar och delfiner strandar varje år runt om på jorden. De allra flesta dör.

Förra helgen upptäcktes att 14 kaskelotvalar strandat på ön King Island mellan Tasmanien och australiska fastlandet. Valarna, som kan bli upp till 20 meter långa och väga 50 ton, hade legat där ett tag och förruttnelseprocessen hade inletts.

För exakt två år sedan, den 21 september 2020, inträffade den största noterade strandningen på Tasmanien, på exakt samma plats som nu. Då strandade 470 långfenade grindvalar varav 350 dog.

Grindvalar står också för, ursäkta uttrycket, världsrekordet i strandning. I alla fall som människan har noterat. 1918 strandade omkring tusen valar på nyzeeländska Chathamöarna.

Avatar photo
Peter är reporter på Morgonposten.