Med adrenalinpåslag och osäkrad bössa rapporterar Henrik Bergdahl från ÅRETS ÄLGJAKT, den stora folkfesten i de svenska skogarna, där allt tas tillvara; älgens hjärta och tunga, gemensamma stunder med släkt och vänner liksom ensamma ögonblick av stillhet

Älgjakt för mig startar alltid med panik, panik att få vapen och mig själv genom SAS säkerhetsteater på Arlanda.

Processen börjar med att vittja handbagage fritt från allt som kan vara elakt samt sortera vital del och ammunition fritt från själva vapnet i två separata bagage. Det skall även anmälas i god tid innan att jag skall resa med vapen, eller som SAS kallar det: “specialbagage”.

Väl på Arlanda skall någon praoelev lista ut rutinen på nytt, märka kollin tydligt så alla vet att de innehåller vapen, jag ska skriva under kontrakt på att jag faktiskt har licens för vapnet och sen checkas väskor in separat från vanligt bagage. Gott så.

Efter extremt mycket köande och tandagnissel landade jag då till slut i Kiruna och skulle få ut mitt specialbagage.

Det gick sådär, trots tydlig röd märkning att det innehöll vapen och enbart skall delas ut personligen till innehavare efter att denna legitimerat sig lades ena kollit ut på det vanliga bandet med alla andras bagage.

Lyckligtvis förväntade jag mig inkompetens och var beredd på detta scenario (händer varje gång) så jag var redo och plockade upp det kollit varpå vi åkte ut till vildmarken.

Jag jagar på familjens marker nära ett lågfjäll och bor i en stuga med min far och ett gäng luttrade äldre gentlemän. Bastu finns tillgänglig samt vedeldad kamin. Vad mer behöver man?

Jaktlycka skall det visa sig. Jag kan avslöja att det enda jag personligen såg i skogen under älgjakten var småfåglar och mygg. Alla skrockfulla tillönskningar om en “skitjakt” visade sig bli sanna. Månne det var dags att ge upp och bara säga “lycka till”?

Hur som helst börjar jakten så tidigt som möjligt på morgonen efter vi bestämt passkedjan efter hur vinden ligger och var hundarna kan gå.

Älgen är mest aktiv gryning och skymning så vi anpassar oss efter det.

På dagen mellan passen röjer vi sly för bättre sikt från jakttorn, snickrar på jakttorn eller tar hand om kött och flår eventuell älg någon fått skjuta.

Om nu mot förmodan en älg skjutits tas den ur på plats, vidare bärgas den sedan till lokal där den flås varpå den hängs. Efter en viss tid (dygnstemperaturtimmar) skall den grovstyckas, sedan finstyckas. Kött sorteras efter typ och mals om man vill det.

Det är ett helt projekt att se till så ingen mat går till spillo för hela jaktlaget. Tunga, hjärta och mycket mer tas även det om hand.

Vad gäller jakttornen så har det blivit en ovanlig tradition i vår jaktlag att göra dem så lyxiga som möjligt. Jag väljer att skylla på min far som är en överambitiös gammal snickare samt även bekväm. Ingen i laget har dock klagat hittills på att sitta i ett isolerat jakttorn med fönster, skjutbänk, riktiga stolar, veranda, ja alla möjliga och omöjliga bekvämligheter.

“Lyxtornet” som tar alla priser är i praktiken en jaktstuga upphissad på en byggnadsställning. Den är stor nog för att sova i och två värmeljus räcker för att hålla värmen en kall höstdag.

Kort sagt så gick det ingen nöd på mig när jag inte såg en enda älg under jakten.

För de som kanske tror jag somnade mitt i all lyx och helt enkelt missade älgen som kanske strosade förbi så använder vi ett gps-system där alla jägare samt hundar syns. Det gör jakten mer spännande (och säkrare) då den indikerar ståndskall från hunden och man ser exakt när och var den trycker älg in i ens närhet.

Det gör även älgjakten till vad jag brukar kalla “beväpnad fika”. Då man egentligen mest behöver ha koll på order från jaktledare och sin gps så man är med i matchen.

Det närmaste ekipaget kom mig var 300 meter, sedan buktade jakten undan.

Men det gav mig adrenalinpåslag och föranledde osäkrad bössa samt blodad tand inför nästa år.

För att förklara älgjakt för de som undrar vad alla egentligen gör ute i skogen så är det och har varit en stor del av kulturen på landsbygden.

Officiellt så handlar det om att begränsa älgstammen så de inte förstör nyplanterad skog och för att hålla älgstammen under kontroll. Det leder till en inneboende konflikt mellan älgjägarna som vill förvalta en livskraftig älgstam och skogsägare som vill ha så få älgar som möjligt på grund utav viltskadorna på markerna. Ironiskt kan det te sig för en utomstående att jägarna vill ha en kraftig stam, men utan vilt ingen jakt.

Älgen var nästan utrotad i Sverige innan Svenska Jägareförbundet skapades och aktivt började förvalta viltstammen. Nu finns det uppemot 300 000 jägare som jagar älg varje år samt en beräknad älgstam på 240 000-360 000 älgar i Sverige under sommaren. På hösten skjuts runt 80 000-90 000 av dem varpå de föryngras under våren.

Just nu finns det färre älgar än de senaste 20 åren. Det planteras för lite tall och skogsbolag samt myndigheter vill minska stammen än mer. Många jaktlag avstår helt att jaga älg i år av oro för stammens fortlevnad.

Älgen samt älgjakten är en nationell symbol vi behöver värna. Urbaniseringen i Sverige har lett till att många har tappat denna tradition av folkfest som älgjakten innebär. Det kan du hjälpa till att ändra på.

Prata med släkt och vänner som jagar, ta jägarexamen och följ med på jakten själv. Även om det blir som för mig, måttlig jaktlycka, så är det ett utmärkt tillfälle att vistas i naturen, träffa släkt och vänner samt njuta av våra svenska traditioner.

Skitjakt på er!