Saudisk slavhandel • Hemligstämplad massdöd i Sydafrika • Evigt elände i Etiopien

Det mycket sköra eldupphör som har rått mellan regeringstrupperna och Tigray People’s Liberation Front (TPLF) i Etiopien sedan i mars, ser nu ut att ha brutits av regeringen. Luftangrepp mot mål i Mekelle i Tigray har skakat befolkningen som redan lider svårt av konsekvenserna av inbördeskriget.

Den etiopiska regeringen hävdar att dess flyg endast attackerar militära mål men på Ayder Referral Hospital fylldes åteigen patientbritsarna av blodiga offer från en attack mot en förskola och lekplats.

FN uppskattar att nittio procent av befolkningen i Tigray är i akut fara för svält och regionen håller mer eller mindre på att falla samman efter att den etiopiska regeringen har strypt tillgången på kommunikation och bankverksamheter samt tillåter endast begränsade mängder bränsle att nå regionen.

Båda sidor har sedan TPLF startade inbördeskriget 2020 utfört avrättningar och massvåldtäkter i kölvattnet av sina framryckningar mot fienden och då konflikten har sin grund i etniska motsättningar kommer det att bli svårt att få till en varaktig fred utan att Tigray blir ett självstyrande territorium. Premiäminister Abiy Ahmed hann knappt få Nobels fredspris 2019 för sina framgångar i att nå en fredsuppgörelse med Eritrea innan inbördeskriget tog fart. Punkten för konflikten med Eritrea, som krigade sig till självständighet 1991 efter en trettio år lång väpnad kamp, var antagligen den politiska framgång som Abiy Ahmed hade tänkt skulle grundmura hans position. En utdragen konflikt med Tigray är det sista som Abiy Ahmed behöver och det är mycket svårt att se att Abiy Ahmed kan göra annat än att försöka tvinga TPLF till underkastelse.

Samtidigt som situationen i Tigray fortsätter att ge premiärminister Abiy Ahmed huvudbry har Oromo Liberation Army (OLA) återigen startat attacker mot civila i den oroliga regionen Oromia. Området har återkommande oroligheter mellan de två etniska grupperna Oromo och Amhara.

OLA attackerade byn Agamsa i Oromia utan förvarning. De dödade ett hundratal bybor och plundrade hem och butiker och stal boskap innan de satte flera byggnader i brand.

Attacken inträffade i ett läge då de vanligtvis roterande militära trupper som håller ordning i området plötsligt lämnade byn under söndagen utan att ha blivit avlösta av ny trupp.

OLA har pekats ut som skyldiga till flera etniska massakrer men har själva förnekat någon som helst inblandning.

Sydafrika

Den officiella undersökningen av 21 ungdomars plötsliga dödsfall på en krog i East London, Sydafrika i juni har fastslagit att ungdomarna har kvävts till döds.

Det var en kväll i juni som de 21 ungdomarna föll döda ner på golvet på krogen Enyobeni vilket skapade panik och tumult bland de många och mestadels unga gästerna. Vad som egentligen orsakade dödsfallen kommer att hemlighållas av myndigheterna och hälsodepartementet har inte låtit någon utomstående ta del av utredningen. Föräldrar till de döda barnen, den yngsta så ung som 13 år, har endast muntligen blivit informerade om att deras barn har dött av kvävning.

Lokala nyhetsmedia spekulerar i att det var mängden besökare och trängseln på Enyobeni som var orsaken till kvävningarna samtidigt som det tidigt i utredningen under sommaren sipprade ut uppgifter om att det förelåg en gasläcka som kan ha varit källan till katastrofen.

Även matförgiftning nämndes tidigt i flera lokala media som orsak till dödsfallen.

Nu när utredningen och dess resultat hålls hemlig kommer ryktesspridningen och spekulationerna att fortsätta. Uppenbarligen har utredningen inte kommit fram till att något brottsligt uppsåt låg bakom katastrofen men har åtalat krogägaren för att ha serverat alkohol till minderåriga.

Kenya/Saudiarabien

Många antog att Diana Chepkemoi skulle bli den moderna slavhandelns nästa dödsoffer. Diana från Bomet, Kenya befann sig inlåst i en bostad i Riyadh i Saudiarabien och inväntade den bestraffning som hennes så kallade arbetsgivare hade utlovat henne.

Men efter en storm i sociala media, och efter påtryckningar från kenyanska politiker släpptes hon och fick återvända hem. I tisdags klev hon av planet på Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi.

Hennes historia är långt ifrån unik och att arbetskraft från Kenya, Uganda och Tanzania dör anonyma i Saudiarabien i hundratal varje år är det vanliga i den moderna slavhandeln. Kenyaner som dör i Saudiarabien får alla samma dödsorsak dokumenterad, plötsligt hjärtstopp.

Diana som många andra unga kvinnor i Kenya söker arbete i Saudiarabien via annonser som utlovar välbetalda jobb som husor och städhjälp i saudiska hem. De anländer med ett hopp om att kunna skicka hem pengar till sina syskons skolgång men inser snart att den anställning de tror sig har fått av deras uppdragsgivare uppfattas som en äganderätt.

En uppdragsgivare i Saudiarabien betalar upp emot trettio- till trettiofemtusen kronor för en afrikan.

Det som händer Diana Chepkemoi har hänt gång efter annan tidigare och fortsätter att hända. Diana blev precis som Lydia Ayila Amakobe, vid sin ankomst till Riyadh fråntagen sin telefon och sitt pass och satt i arbete utan att få den lön som utlovats. Ganska snart börjar den arabiske arbetsgivaren att klaga på det utförda arbetet och slutar att ge sin slav mat mer än tillräckligt för att hålla dem vid liv. Om uppdragsgivaren känner sig missnöjd med sin slav kan den inom tre månader klaga hos agenturen som förmedlar slaven och få denne utbytt eller få en återbetalning.

Precis som för Lydia Ayila Amakobe som hade klagat på förhållanden hos sin arbetsgivare till agenturen så har Diana Chepkemoi försökt att komma ur sin arbetsgivares klor. Lydia dog plötsligt hos sin andra arbetsgivare och Diana förvägrades att lämna bostaden hon hålls fången i då hennes arbetsgivare ansåg sig äga henne.

Olika typer av tortyr är långt ifrån ovanligt och Lydia var bara en i ett pärlband av unga kvinnor som dött av plötsligt hjärtstopp i vad många kenyaner kallar slaveriets huvudstad Riyadh. De arbetsgivare som inte vill ha ihjäl sina slavar kan anmäla dem till myndigheterna som “oregerliga”. Då låses de in i deporteringsläger i väntan på att få komma hem. Om deras anhöriga kan betala biljetten vill säga. Inte sällan krävs anhöriga på pengar från de arabiska arbetsgivarna. Lydia Ayila Amakobes föräldrar krävs på motsvarande 120 000 kronor för att kunna få hem sina döda dotters kropp.

Dorris Njeri Njagi lyckades bli utvisade efter att ha flytt från sin arbetsgivare. Redan 2015 flydde hon från sin första arbetsgivare men 2018 hade hennes nya arbetsgivare ökat hennes arbetspass från 18 till 20 timmar per dygn och Dorris såg ingen annan väg än att fly. Två månader tillbringade hon på Tarhil-fängelset innan hon en dag sattes på flyget hem. Åtta år av slaveri i Saudiarabien var nu bakom henne.