Örebro är en mellanstor svensk stad som likt andra städer förändrats mycket de senaste decennierna. Fabrikerna är rivna, universitet och kontorslandskap är byggda. Modernitet och mångkultur har medfört både fördelar och nackdelar. Den kommunala skuldsättningen har samtidigt ökat radikalt som resultat av stora infrastrukturprojekt. Men till skillnad från liknande städer har Örebro sedan 2018 ett nytt oppositionsparti, Örebropartiet. Och inget är längre sig likt i kommunpolitiken.
Ni vräker i er gräddtårta på skattebetalarnas bekostnad
Uttalandet gick viralt 2019 och kommer från ett anförande i Örebro kommunfullmäktige. Örebropartiets partiledare Markus Allard kritiserade ett planerat avskaffande av högkostnadsskyddet i färdtjänsten. 300 000 kronor på fika var en bättre budgetpost att kapa, tyckte Allard.
Ett annat uppmärksammat meningsutbyte var med Vänsterpartiet och funktionen av ett dokument som kostat 35 000 kronor att ta fram:
Det jag poängterar här är att jag tycker vi har lagt pengar på ett onödigt dokument och jag frågar efter en funktion. Jag poängterar också att det ser lite smått olämpligt ut att konsulten som har tagit fram ett dokument – som saknar funktion, som finansieras av skattemedel – också är hemmahörande i Vänsterpartiet.
Vänsterpartiets svar är: det här är att förespråka 30-talet. Vänsterpartiets svar är att jag vill ha typ nazism. Vänsterpartiet börjar svamla om förintelsen minnesdag. Vad är det här för någonting? Berätta på vilket sätt det här dokumentet fyller en funktion! Ska det vara så svårt?
Varför ska det vara så svårt för andra politiker att ta saklig kritik? Och varför bemöts just Örebropartiet på det här sättet?
Dålig stämning
Allard startade Örebropartiet 2014 och i valet 2018 fick man 3,01 procent och två mandat i kommunfullmäktige. Förutom Allard representeras partiet där av Peter Springare, före detta polis. Partiet har blivit en nagel i ögat på den sittande majoriteten, som utgörs av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna och stöds av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Örebropartiet vill se ett invandringsstopp i kommunen, och har en uttalad assimileringspolitik. Man är också öppna för att hjälpa personer att återvandra. Det låter kanske snarlikt Sverigedemokraterna. Och frågorna om invandring och kriminalitet har varit definierande i denna valrörelse.
Men till skillnad från andra partier får Örebropartiet minst lika mycket kritik för sin framtoning, som för realpolitiska förslag. Vilket har lett till en mycket ansträngd relation både till andra partier i kommunen, och till lokalmedia.
Man har en flerårig, djup konflikt med Nerikes Allehanda. Ledarskribenten Lars Ströman har bland annat påstått att ”massmördaren Lenin är ett föredöme för Örebropartiets Markus Allard.”
Samtidigt har man faktiskt fått gehör för sina sakpolitiska frågor, speciellt rörande stadens stora och påkostade infrastrukturprojekt.
Miljardrullningen
Örebropartiets grundläggande målsättning är att kommunens ekonomi ska tillgodose vård, skola och omsorg i första hand. Man anser att man kan göra budgetförändringar för det ändamålet utan att höja skatten. Man vill satsa i kärnverksamheten och minska på saker som miljöcertifiering och kommunpolitikernas löner.
I kommunbudgeten finns till exempel konst som köps in till kommunens lokaler. Och annat som partiet är kritiska emot. Hade partiet fått bestämma hade man inte lagt 660 000 kronor på ett konstverk föreställandes en äppelskrutt i Vivalla.
Men det bleknar i jämförelse med de riktigt stora infrastrukturprojekt kommunen sjösatt. Och här har partiet dragit motståndet till sin spets.
BRT-bussarna är ett omfattande system av snabbussar som enligt kommunen ska underlätta ett hållbart resande. Det utlovas högre turtäthet och smidigare resa. Busslinjerna kommer gå mitt i vägen, för att undvika att störas av svängande trafik.
Projektet har mötts av kritik, delvis på grund av kostnaderna. Etapp ett är påbörjad och beräknas kosta 250 miljoner. Totalt väntas det kosta 750 miljoner, men det är inte inräknat eventuella kostnadsökningar.
Projektet kommer delvis finansieras med högre parkeringsavgifter i centrala Örebro. Enligt kritiker kommer den stora ombyggnation av gatorna som krävs inte vara värt det.
Moderaterna var initialt för BRT, men vill nu bromsa och omstrukturera delar av projektet. Detta då budgeten redan sprängts med 100 miljoner.
Örebropartiet var motståndare från början, och drog tillsammans med Liberalerna, Sverigedemokraterna i gång en kampanj för en folkomröstning om BRT.
Man behövde 11 960 namnunderskrifter, tio procent av kommunens invånare. Cirka 15 200 fick man in. I första vändan underkändes 2 366 av kommunen. Efter en granskning av PWC blev ytterligare 354 godkända. Då saknades 34 röster för att nå målet.
Allard menar att den stora mängden underkända röster är ett försök av Örebro kommun att sabotera demokratin. Fallet är överklagat till Förvaltningsrätten i Karlstad, och där kan man läsa specifikt hur det anses att kommunen har fuskat.
Här är ett axplock av saker man påpekar i överklagan:
- 1 315 personnummer har ändrats av kommunens tjänstemän. Då har dessa inte heller kunnat matchas mot folkbokföringen. Underskriften har underkänts.
- Sju av ovanstående ändrade personnummer är rena förfalskningar.
- I 67,7 procent av fallen där ett personnummer inte matchar folkbokföringsregistret är det efter att kommunen skrivit om det.
- En ledande tjänsteman i granskningsprocessen. Peter Björk, är socialdemokratisk regionpolitiker och har själv röstat för BRT-projektet. En jävsituation, menar Örebropartiet.
- Vilka tjänstemän som haft ansvar för vad i processen är hemligstämplat av kommundirektören.
- Att en person glömt att skriva gatunummer eller postnummer har lett till underkännande. Trots att allt annat funnits med, inklusive tydligt personnummer.
- Att skriva uppgifter på fel rad har lett till underkännande, trots att alla uppgifter finns med och är korrekta.
- Kommunen har frångått praxis för folkinitiativ om stickprov och i stället detaljgranskat alla namn.
- Personer som fyllt 18 inom inlämningsperioden har ändå underkänts.
Kommunen har gjort sitt yttersta för att tolka lagen så strikt som möjligt. Personer där namnförtydligande och underskrift är medvetet snarlika, har underkänts. Örebropartiet anser att antalet godkända underskrifter bör ligga på 12 999.
Utfallet från Förvaltningsrätten blir intressant. Men andra stora strider står runt hörnet. Mandatperioden 2022 till 2026 är nämligen skådeplats för ett av kommunens största infrastrukturprojekt någonsin. Vätternvatten.
Kommunen dränks i skulder
Projektet Vätternvatten är ett samarbete mellan kommunerna Örebro, Hallsberg, Kumla och Lekeberg. Syftet är att bygga en vattenledning från Vättern till dessa kommuner. Man menar att behovet kommer öka av ökad befolkning, och eventuella klimatförändringar med torrare väder. Och att man som det är inte har en ”plan b” om det sker en olycka med befintlig vattentäkt i Svartån.
En väl värd investering med siktet på 2050? Det råder det delade meningar om. Den borgerliga majoriteten i Askersund sade i november nej till att delfinansiera projektet. Där menar man att kommuninvånarna skulle missgynnas av finansieringsmodellen, som är förmånligare för örebroare.
Även Nora, Laxå och Lindesberg har ställt sig utanför. Kostnaden för projektet är fyra miljarder kronor, med reservation för ett konstant ökande prisläge.
Den dyraste investeringen i Örebros historia påpekar Örebropartiet, som vill se en folkomröstning även om detta projekt. Man menar, precis som flera kommuner som dragit sig ur, att projektet inte är nödvändigt. Man har ingen vattenbrist och nuvarande källan Svartån duger.
Sedan nuvarande kommunstyre tillträdde 2010 har skulderna ökat från runt sex miljarder till över 18 miljarder 2021. Örebro hade 2020 högst låneskuld per kommuninvånare i hela Sverige, med 102 307 kronor.
Hur det går i valet på söndag återstår att se. Att Örebropartiet får gehör bland väljare och andra partier har stärkt deras sak. Nu kan dock etablerade partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna ses som mer seriös, och mindre gapig, opposition men med samma målsättning. Vilket kan dämpa Örebropartiets försök att rekrytera nya sympatisörer.
Örebro, från industri till logistik – och radikal islamism
I Örebro utvecklades under 1800-talet industrin, präglad av skotillverkning och kartongbruket. Totalt har man haft 365 olika skotillverkare i staden, den sista var Rex skofabrik och lades ned 1981.
Kartongbruket grundades 1901 som Örebro pappersbruk, men bytte senare namn. 2010 lade man ned verksamheten, och byggnaden med den välkända skorstenen revs.
Staden är också känd för sin kextillverkning, Örebro kexfabrik grundades 1896 och lades ned 1975. Verkstadsföretaget Epiroc har fortfarande en aktiv fabrik i staden. Andra stora arbetsgivare i dag är bland andra Örebro universitet och universitetssjukhuset.
Som en konsekvens av fabriksdöden i staden flyttades flera statliga myndigheter dit. Statistiska centralbyrån öppnade upp 1968 och i dag hittar man Transportstyrelsen, CSN, Skatteverket med flera som har filialer i staden.
Med stadens fördelaktiga läge, 20 mil från Stockholm och 28 mil från Göteborg, är man idag en knytpunkt för logistik. Från att ha varit en producent av varor har man, likt andra städer, övergått mer till tjänstesektorn.
Samtidigt har befolkningen ökat med närmare 30 000 personer från år 2000, nu är man landets sjätte största kommun. En stor del av detta har kommit av stor invandring, något som satt prägel på staden. 2014 var 16 procent födda i ett annat land, där Irak och Somalia var i topp. Stadsdelen Vivalla har blivit ökänd på riksnivå för sina sociala problem, och på senare år för islamism.
De första så kallade IS-resenärerna reste 2013 från stadsdelen för att strida för terrorgruppen Islamiska staten i Syrien och Irak. Minst 20 personer har rest från Örebro, vilket är fjärde mest i landet efter de tre storstäderna.
Stadens utanförskapsområden präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet och låg social status. Vilket var en anledning till att Peter Springare gick med i Örebropartiet. Som utredare på grova brottsroteln såg han med egna ögon hur utvecklingen gick åt helt fel håll. Och att det var en stor överrepresentation av gärningsmän med utländsk bakgrund bland de kriminella.
Prenumerera för 99 kr/mån!