I Sverige i dag diskuteras hur hårda straff som bör utdelas till missdådare och nidingar. Hur långt ska ett livstidsstraff vara? Vad gör man med en mördare som inte fyllt femton år än?
Synen på synd och straff var lite annorlunda förr i tiden.
Vad sägs om att brottslingen varje dag blir kluven nästan mitt itu med ett svärd?
Ska vi var mer exakta så såg straffet ut så här.
Varje morgon kommer en demon med ett svärd och klyver den dömde från hakan till rövhålet så att alla inälvor trillar ut. Resten av dagen ägnar sig den dömde åt att stoppa in inälvorna, och kroppen läker sakta igen.
Men vad hjälper väl det?
Nästa morgon är demonen där igen med sitt svärd, Nytt hugg, från hakan till rövhålet. Och så där håller det på. Dag ut och dag in, och så är det tänkt att pågå i all evighet.
Nu snackar vi straff.
Och ni får ursäkta mitt språk, men Dante Alighieri hade en svaghet för folklig grovkornighet – och det som skildras är ett straff som tilldelas en av dem som befinner sig i den åttonde kretsen i Dantes inferno, helvetet som det skildras i Den gudomliga komedin. Den åttonde kretsen är den krets där bedragare av olika slag pinas.
Vem som straffas?
Det är profeten Muhammed.
I den åttonde kretsen återfinner vi också Muhammeds svärson Ali, den som shiamuslimer ser som profetens rättmätige arvtagare. Han straffas också med att dagligen bli kluven – dock ”bara” genom att få skallen kluven. Man kan ge sig in på diskussioner om varför Dante låter straffen bli så olika – men det intressanta är ju faktiskt att han låter dem genomlida fruktansvärda straff.
Än mer intressant är förstås att ingen muslim i Sverige verkar upprörd över att Dantes verk finns tillgängligt på bibliotek och i bokhandlar, och till och med återfinns i litteraturlistor på universiteten.
Man får väl anta att bildningsgraden är begränsad, och att många av dem har fullt upp med att fortsätta hata Salman Rushdie, som nyligen undkom ännu ett mordförsök.
Jämför man Dantes behandling av profeten med Rushdies kan man nog hävda att Rushdie är närmast överseende kärvänlig mot Muhammed.
Men vad ska muslimer göra åt det? Dante är död sedan 700 år – de kan ju inte ge sig på honom – dock förvånar det mig att inte till exempel Partiet Nyans krävt bokbål.
Men det kommer väl.
Förra våren utkom i Holland en nyöversättning av Dantes Den gudomliga komedin. Där hade passagerna i vilka Muhammed nämndes i 28 sången censurerats – han var borta.
Förlaget ville inte att muslimer skulle uppfatta verket som ”onödigt upprörande”.
Översättaren Lies Lavrijsen förklarade att:
”Vi förstod att om vi lämnade passagen som den var, skulle vi i onödan ha sårat en stor del av läsarna.”
Lavrijsen har också försvarat sitt ingrepp med att hon vill ge verket ”största möjliga tillgänglighet” för en ”yngre publik”.
För 20 år sedan försökte en al-Qaida-grupp att spränga en kyrka i Bologna för att förstöra en målning från 1400-talet som visade hur Muhammed plågades i helvetet.
Fyra år senare avslöjades ännu ett försök att av samma orsak spränga kyrkan.
Det muslimerna ville spränga i luften var basilikan San Petronio, och väggmålningen var utförd av Giovanni da Modena.
Då och då kampanjar muslimer i Italien fortfarande för att den katolska kyrkan ska förstöra verket. På sätt och vis har kyrkan gett efter – numera skyddas väggmålningen av ett kraftigt metallgaller som håller åskådare på långt avstånd från den, och också delvis döljer den uppiggande målningen.
Muslimers känslor är viktigare än europeiskt kulturarv.
Själv ser jag fram mot den dag då en entreprenör ser potentialen och börjar sälja gedigna reproduktioner av konstverket.
Prenumerera för 99 kr/mån!