För de flesta svenskar är sommaren så gott som över. Alla är tillbaka på jobb och skola och semestern känns som ett minne blott. På modehorisonten hägrar hösten med mysiga stickade tröjor, kängor, rockar och murriga färger. Men! Än är det inte slut. Innan vi går in i den alltid något krångliga övergången mellan sommar och höst så låt oss ta en kritisk blick på en av sommarmodets stående favoriter. Jeansshorts.
Jag ska vara tydlig. Jag avskyr jeansshorts. Inte bara för att jag är så oändligt trött på att se dem överallt de senaste 10 åren. Jeansshorts hör till kategorin kläder som är så opraktiska att de blir fula enbart på grund av det, se till exempel höga vinterboots med sommarkläder, gladiatorsandaler som går till knät och håliga jeans som är mer hål än jeans. Kom ihåg, denim som material populariserades först av hårt arbetande män eftersom materialet var så tjockt och slitstarkt. Låter det som ett skönt tyg att klämma in sig i under årets varma och fuktiga månader? Inte direkt. Jeansshortsen behöver också vara tajta och ganska hårda för att anses snygga av de flesta användarna, ett av byxornas få säljargument är ju deras potential att ge brukaren en välformad bakdel. Så inte nog med att du kanske måste kämpa för att få på dem, du kommer också känna dig begränsad, instängd och framförallt oerhört varm medan du bär dem.
Eftersom jeansshorts normalt sett är mycket korta, de mest skandalösa påminner mer om en trosa än en byxa, så ger de heller inget skydd mot alla varma, klibbiga och halkiga ytor som sommarhettan ger upphov till. Glöm att sätta dig skönt tillrätta på en plaststol i solen och sedan resa dig med grace, du kommer först bränna låren av dig och sedan lämna ett svettigt avtryck när du reser dig. Inte så chict. Och nu har jag inte ens nämnt hur smaklösa och avslöjande de är!
Nå, nu kanske någon tänker att de flesta av mina problem med jeansshortsen skulle kunna modifieras bort, säg, med en annan, lösare, tunnare eller längre modell. Men där skulle du, kära läsare, i så fall ta fel. Låt mig ge ett exempel. Under det senaste året har jeansshorts i en bermudamodell vunnit mark. De tenderar att vara längre, med fållen fallandes någonstans mellan mitten av låret och toppen av knät och lösare, med en tajt midja och luftigare ben. Det låter väl bättre än vad jag beskrev ovan? Absolut, om det inte vore för att det är så ojämförligt förfulande på så gott som alla kvinnokroppar. Inte ens på en modellkropp är det särskilt smickrande att visuellt kapa benet mellan knät och mitten av låret. Det får benen att se kortare ut och framhäver en konstig portion av benet. I de allra flesta fall är det betydligt mer intagande med en silhuett som stannar under knät, gärna just vid den smalaste delen under knäskålen, om man vill visa sina ben från deras mest fördelaktiga sida.
Bermudamodellen, med dess smala midja och något utställda ben ger också bäraren en viss skolpojkslook, som får en att i bästa fall se lite nördig ut, och i värsta fall som en amerikansk turist på Europaturné. Ett sista ord om jeansshorts. Under en period tänkte jag att det kanske ändå fanns en medelväg, ett par längre, men ändå ganska tajta shorts, som var lite mer smickrande, men också mer klädda. Glad ihåg gick jag ut och hittade mig ett par. Det var en mardröm. Föreställ dig allt obehag med ovan nämnda avklippta shorts och multiplicera det med 10. Materialet andades om något alls så obetydligt och byxorna blev mer och mer klibbiga och klaustrofobiska ju längre jag bar dem.
Vad är det för slags masspsykos som fått oss kvinnor att tro att jeansshorts är basplagget nummer ett för sommaren, när det uppenbarligen mer liknar ett tortyrredskap? Finns det verkligen inget bättre alternativ, något som kanske både ger svalka från hettan, komfort och elegans? Eller åtminstone en av de tre.
Det finns ju faktiskt redan ett mycket hävdvunnet plagg som både är klädsamt och svalt, som inte sitter åt på tok för mycket och som är härligt luftigt. Kanske har ni hört talas om det, det kallas för en kjol, eller möjligtvis en klänning. En kjol i ett skönt naturmaterial som linne, eller silke för mer formella tillfällen, är naturligtvis det allra bäst klimatanpassade i hett väder. Men till och med en jeanskjol i slitstark denim skulle vara skönare och svalare än vilka jeansshorts som helst. Kjolen har ju den naturliga egenskapen att den både ger rörelsefrihet och släpper in luft. Väljer man en kjol som slutar under knät så får man också bonusen att man är beskyddad från heta och klibbiga ytor.
Och tycker man som jag, att en av sommarens mer penibla detaljer är att känna sina varma lår röra vid varandra när man rör sig eller sitter ner, så finns det nu för tiden en fantastisk uppfinning, tunna cykelbyxor, gjorda för att bära under kläderna. Tycker man det känns extravant och onödigt att köpa särskilda shorts för tillfället så räcker det med att ta ett par gamla strumpbyxor och klippa av dem vid mitten av låret. Det funkar alldeles utmärkt för att minska skav, även om de andas sämre än de butiksköpta. Cykelbyxorna fungerar dessutom som en försäkring mot att råka exponera sig, om ett vinddrag skulle få tag i kjolen, till exempel.
Så bränn jeansshortsen, ingen behöver dem.