Häromdagen hade jag ett samtal med en person angående elbilar. Han verkade ha laddat upp för att föra en debatt med mig. Detta på grund av de miljövidriga fordon jag har förlustat mig i under årens lopp som tävlingsförare. ”Vi måste ställa om till eldrift NU, fossildrivna fordon förstör planeten!”, sa han bestämt och med bruten, upprörd röst.
Jag höll med honom om att vi behöver hitta en lösning på de höga fossila utsläppen, och att miljöföroreningar utgör ett stort hälsoproblem. Men jag hävdade vidare att det är viktigt att se till hela bilden för att skapa sig en försvarbar åsikt; såsom problemet med elproduktionen, brytning och raffinering av jordartsmetaller, arbetsförhållanden i gruvor, brandsäkerhet med mera. Detta är ämnen som det tar lång tid att sätta sig in i, men som ger en viktig helhetsbild för att kunna väga för- och nackdelar mot varandra. Det är lätt att plocka körsbär och att gapa högt, men jag tycker bilden ser mer komplex ut än så.
Men vem hinner efterforska och analysera alla ämnen som diskuteras? Samhället är inte uppbyggt för att vi ska hinna förkovra oss. Klockan ringer tidigt, barnen ska krånglas iväg till skola vilket gör att mamma och pappa varken hinner känna eller tänka. Barnet gråter, sen till mötet, måste dra. Fan att jag tog det där billånet. Mer jobb, mer slit. Och mindre tid att tänka. Bilen kör iväg med en rivstart. Kaffemuggen i ena handen och telefonen i den andra, vad smidigt det går att styra ratten med knäna ändå. I periferin ser jag en löpsedel; ”Din dieselbil är en miljöbov”. Skit också, nu får det bli spårvagnen.
Vi rusar fram emot omställningen till fossilfritt. Kapprustningen bland bilfabrikanterna är i full gång. År 2030 ser det ut att bli stopp för försäljningen av fossildrivna bilar i många länder, och hela fordonsflottan ska fasas över till eldrift. Har vi verkligen tänkt igenom det tillräckligt, och ser vi hela den komplexa bilden framför oss? Eller springer vi fartblinda med klimatångesten flåsandes i hasorna, och den enda information vi hinner ta till oss är alarmerande löpsedlar?
Om vi inte hinner skapa oss en egen, klar bild, kan vi åtminstone lära oss av historien – som ju har en tendens att upprepa sig. Alla minns till exempel den stora flugan med etanol. Under det förra decenniet skulle etanol rädda miljön, och alla skulle ha etanolbilar. Sedan upptäckte vi att etanol inte var så bra för miljön som vi först trodde – när hela bilden var tydlig. Bakgrunden till detta var bland annat framtagningen av etanol samt förbrukningen och slitaget i motorn. Hur kommer vi att se tillbaka på övergången från fossilt till el om 10 år?
Utvecklingen av elbilar har gått blixtsnabbt, och de har kommit att bli mycket effektiva. Men är vi för tidiga med implementeringen av batteriteknik? Hänger elproduktion och infrastruktur verkligen med (hittills ser det minst sagt dystert ut), och hur mycket kommer miljöpåverkan i produktionsleden förbättras i framtiden? Då och då läser man rapporter som ifrågasätter elbilars miljöfördelar, men dessa får sällan ett större medialt utrymme utan försvinner långt ner i nyhetsflödet. Säkerheten i elbilar är dessutom tveksam, och man har fortfarande inte någon bra lösning på brinnande elfordon. Släckningen av en brinnande elbil kräver i princip att hela fordonet doppas i en balja med vatten, men hur ska man lösa det i praktiken?
Nyligen läste jag dessutom en forskningsrapport som visar att partikelutsläpp från bildäck är 1850 gånger värre än utsläppen från avgaser. Elbilar står för de allra största däckutsläppen, på grund av deras tyngd och vridmoment. En rapport som är väl värd att lyftas fram och benas ut.
Till Davos och World Economic Forum flyger(!) varje år politiska ledare, oligarker och diverse kändisambassadörer för att diskutera geopolitiska lösningar. Lite som en global regering, fast utan demokrati. Folkvalda politiker smetas ihop med företagsledare och mångmiljardärer som med några musklick och en hög med pengar kan styra opinionen för den goda sakens skull, som det så fint heter. De flyger dit med ett par tusen privatjets för att slå larm om det växande klimathotet, och redan här kan man börja ifrågasätta genuiniteten i deras ståndpunkt. Det krävs inte en så avancerad research för att se att inflytelserika människor i dessa NGO:er (non-governmental organizations – icke-statliga organisationer) också äger stora multinationella bolag med egenintressen – för att inte tala om mediebolag, som kan användas för att sprida informationen de vill ha ut. Medierna leder in människor i en trång åsiktskorridor och gör debatten ensidig. I en stressig livssituation tar man oftast den enklast möjliga vägen: man slår på tv:n och blir matad med ett narrativ – men det man ser är oftast inte en debatt mellan meningsmotståndare, utan mellan aktörer med mer eller mindre samma åsikter. Okunskap är makt, eller hur var det nu igen?
Och på tal om makt. I dag kan elförsörjningen i våra bostäder skötas centralt, så varför skulle inte även elbilar kunna göra det? Vips så får du ett sms om att du har förbrukat ditt emmissions-saldo denna månaden, och nu stängs din elbil av i en vecka. Ledsen, du skulle inte käkat den där hamburgaren… Det låter kanske dystopiskt, men tekniken lär inte vara långt bort – om den inte redan finns. Fast detta kan väl bara hända i Kina? Nepp, i höst kommer Italien, som första EU-land, att införa ett regeringsstyrt socialt kreditsystem i Bologna. Kreditsystemet är baserat på invånarnas CO2-utsläpp och miljövänliga vanor. Storebror ser dig nu även i västvärlden. Snart även i din egen bil?
Så hur slutade den lilla debatten med elbilsmannen? Den gick ganska lugnt tillväga. Hans argument tog slut. Vi kom nog båda fram till att allt inte är svart eller vitt, och att det krävs en stor vågskål med för- och motargument för att kunna ta en väl grundad ställning. Det är faktiskt helt okej att säga ”jag vet inte”. Att fundera en stund, att samla information från olika håll och skapa sig en bredare bild. Att andas litegrann och ta ett steg tillbaka innan man gapar för högt.
Risken är annars att man gör en etanolare.
Prenumerera för 99 kr/mån!