Jag har alltid tyckt det är lite fånigt med kändisviner. Ja, ni vet de där som säljs med Per Gessle eller Leif GW Persson på etiketten. Så var det ett tag, gamla uvar ville tjäna några extra kronor genom att få oss att köpa viner de rekommenderat. Men senaste året har yngre kändisar gett sig in i leken, och då blir det förstås dricka som är typiskt för Stockholms innerstad. Måns Zelmerlöw släppte en cava, Pernilla Wahlgren ett rosévin, liksom Hannah Widell och Amanda Schulman.

Och i väntan på att narkotika legaliseras så att han kan lansera ”Konditorkoks” presenterade Roy Fares Cava Roy Brut Nature.

Leif GW:s rödvin har jag testat och min pojkvän tyckte att det hade en märklig inverkan på mig, han tyckte jag började låta som Leif GW, och att jag rosslade tungt mellan varje stavelse och blev svårbegriplig.

Sedan dess undviker jag svenska kändisviner. Vem skulle väl vilja riskera att få Pernilla Wahlgrens personlighet?

Men det innebär inte att jag undviker alla kändisviner, det finns intressanta utländska alternativ – och jag ska skynda mig att beställa dem på nätet – för snart slutar de produceras.

I 27 år har det italienska vinhuset Lunardelli producerat viner som har kända diktatorer på etiketten; Adolf Hitler, Josef Stalin, Benito Mussolini, och Francisco Franco. På vinhusets hemsida kan man skräddarsy sin etikett och kombinera till exempel sin Hitlerbild med olika nazistiska slagord som ”Ein volk, ein reich, ein führer”.

I Tyskland och Österrike är buteljerna förbjudna, men vinhusets ägare säger att Hitlervinet ändå säljer bra till tyskar, men även till fransmän, och skandinaver.

Italienarna köper däremot inte gärna Hitlervin, men Mussolini är populär.

FOLKETS RÖDA. Stora personligheter säljer, vare sig de vill eller inte

Och ryssar som drömmer om forna tider fyller gärna på sitt vinförråd med en låda Stalinvin, men kunderna i Polen eller Tjeckien lär vara få för det vinet. För den vänsterperson som tycker Stalin var lite för hård i nyporna finns även ett Marxvin, ett Leninvin och ett Antonio Gramscivin. Och för dem som minns Tito med saknad är det bara att köpa ett vin med marskalkens bild på etiketten.

Men i början på nästa år är det slut på försäljningen. Då tar Andrea Lunardelli över efter sin far (som fick idéen 1995). Andrea säger att han inte orkar med de ständiga bråken och kritiken mot diktatorsvinerna.

Det är inte på det viset att Andrea är motståndare till själva idéen, han anser liksom sin far att:

”Den som till exempel köper ett Hitlervin är en samlare, eller är intresserad av historia, eller står för en nationalism som vänder sig mot mångkultur … inte mot judar.”

Andrea tycker också att det ligger en ironi i att sälja Hitlervin eftersom führern var fanatisk nykterist.

Judiska organisationer uppskattar väl inte riktigt Andreas resonemang, utan har alltsedan vinerna lanserades protesterat. Senast var det rabbi Abraham Cooper på Simon Wiesenthalcentret som hävdade att:

”När folk köper buteljer av det slaget är det för att kunna gå hem och utbringa en skål för det Hitler stod för. Det är vedervärdigt.”

Det verkar dock inte som om många protesterat mot Stalin eller Mussolini på samma ihärdiga sätt. Men Andrea verkar ta det säkra före det osäkra och tänker lägga ner försäljningen av de kontroversiella vinerna. Det är dock lite oklart om det innebär att alla viner med historisk koppling försvinner. I sortimentet i dag finns även ett kejsar Frans Josef-vin och Napoleonvin. Eller finns det intressegrupper som retar sig på dem också?

Tidigare år då jag varit inne och studerat utbudet har det även funnits Winston Churchill-vin och Che Guevara-vin, men de verkar redan ha försvunnit. Saknades lämplig målgrupp?

Jag är inte okritisk till Lunardellis sortiment, och har två tunga invändningar.

För det första är de flesta av etiketterna fasansfullt fula. Det gäller både nazi-etiketterna och etiketterna som ingår i ”kommunistkollektionen”.

HERTIGENS BÄSK. Den enda av Lunardellis historiska etiketter som får godkänt av Josefin

Det finns en enda etikett som kan få godkänt och det med beröm, och det är den till Amaro del Duce. En tung italiensk örtlikör som pryds av ett foto av en ung, uppkäftig Mussolini beredd att ta sig an hela världen med cigaretten dinglande mitt i munnen. Han ser ut lite som en ung Per Albin Hansson, och de stod ju för ungefär samma politik vid den tiden.

Mussolini-grappan är däremot inte så rolig. Etiketten visar den äldre, uppblåste Mussolini iförd ridbyxor. Jag gissar att grappan är av det mer oljiga slaget.

För det andra har man inte lagt sig vinn om att välja viner som passar till den person som finns på etiketten. Utan man väljer etikett och parar ihop den med valfritt vin. Vilket visar att det här rör sig om fånigt bondfångeri, och inte vänder sig till den historieintresserade. En historiskt kunnig vin- och spritintresserad kan med lätthet välja alkoholhaltiga drycker som passar till var och en av personerna. Varje flaska skulle kunna förses med en liten broschyr som berättade om, och förklarade kopplingen mellan flaskans innehåll och den person som finns på etiketten.

Stalin gillade georgiskt rödvin, och då ska hans vin givetvis vara ett tämligen sött rött vin (ja, jag vet – det är inte gott, men ska vi vara historiskt korrekta så ska vi). Dessutom skulle man kunna sälja Stalin-vodka, alltså vodka kryddad med en försvarlig mängd svartpeppar. Alltför många glas sägs framkalla impotens (dock bara tillfällig). Stalin brukade roa sig med att tvinga i medarbetarna svartpepparvodka under nattliga tillställningar, bara för att förstöra nöjet för dem med de balettflickor som väntade utanför festsalen.

Men jag tänker alltså – trots mina invändningar – beställa från Lunardellis innan produkterna försvinner. Det får bli Amaro-kollektionen, tre flaskor med Mussolini på etiketten. Jag skulle kunna tänka mig Frans Josef- och Tito-vinet också om inte etiketterna verkade gjorda av någon som glömt terminalglasögonen när han i datorn formgett etiketterna.

Nu återstår bara att med viss fasa vänta på att någon svensk vinimportör lanserar flaskor med de svenska partiernas ledare på etiketten. Vill du komma in på bolaget och se två hyllmeter med Stenevi stirra strängt – för att inte säga hatiskt – på dig? Nej, trodde väl inte det.

Och när det kommer sådana viner i sortimentet utgår jag från att det – precis som i politiken – är samma vin i alla flaskor; oavsett etikett. Symboliskt lämpligt vore om det var ett billigt bulkvin från Nordafrika.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!