MORGAN JOHANSSON behöver inte skicka DICKPICS – VI FÖRKLARAR VARFÖR! Blir marknadsföring i sociala media av den egna penisens storlek något inte bara för desperata män utan också verktyg för partier som ser sina väljarskaror krympa?

Det är vilar något hysteriskt och desperat över män som skickar dickpics. Jag föreställer mig att de går omkring i sin vardag med ett ansikte fyllt av en förtvivlan de inte kan uttrycka i ord. För kunde man se denna slags förtvivlan i ansiktet på män som kom i taxi till restaurang Garbo i Sundbyberg kl 02.45 på natten. De kom från hela Stockholm, i ett sista förtvivlat försök att hitta någon av motsatt kön som vill följa med hem, eller vart som helst. ”En kvart kvar till stängningsdags”, hade de tänkt under taxifärden: ”Jag hinner”.

Och därefter förvåningen och förbittringen när de insåg att det enda som stod till buds var andra lika desperata män. Jag tror att en hel del män hellre så att säga bytte sida för en natt än gå hem ensamma. Manlig desperation tar sig oftast för mig obegripligt mystiska uttryck.

Men sedan ett tag har Garbo slagit igen, och märkligt nog sammanföll det med att män verkade börja skicka mer dickpicks. Ett uppmärksammat sådant färskt fall är SD-riksdagsmannen som verkade vilja marknadsföra sin penis med hjälp av mobilen. Nu hjälpte Nyheter Idag istället till med reklamen, och alla tror att riksdagsmannen är olycklig över detta. Men jag håller det inte för otroligt att han istället slog en signal till Chang Frick, och samtalet förlöpte ungefär så här:

SD-man: Tjena Chang, kan inte du hjälpa mig med en grej. Garbo. Ja restaurangen, du vet. För kunde man glida upp bredvid någon brud och liksom gnugga pålen mot dem. Men nu har ju stället bommat igen. Och då tänkte jag att jag kunde skicka bilder till tjejer jag är sugen på. Men jag har inte numret till så många, behöver hjälp med att få ut fotona till fler. Och så tar jag bilderna så att alla fattar vem det är man ser.

Chang: Men har du inte testat med Anchor Bar, Jimmie brukar få napp där.

SD-man: Jo, men Jimmie blir så sur om han får konkurrens. Och jag har litet svårt för hårdrock, för att inte tala om brudar som gillar hårdrock. Alla de där tatueringarna. Känns som att kliva på en väggtapet i en tonårig satanists rum. Man slaknar vet du.

Chang: Fattar. Ok, då. Skicka några bilder till mig så kör vi dem. Men då får du leverera lite saftigt skvaller i utbyte.

I diskussionerna kring SD-mannens dickpics har en del kommentatorer hävdat att bara välutrustade män skickar sådana bilder. Det visar hur litet de vet. Riktigt välutrustade män behöver inte göra det, deras utrustning marknadsförs så att säga genom mun-mot-mun-metoden. Ett utmärkt exempel på detta är inrikesminister Morgan Johansson. Han kommer aldrig att behöva skicka en dickpic. Här har vi antagligen förklaringen till hans karriär. Inga sossemän vågar lägga krokben för honom – de är rädda för att omgivningen ska tro att det sker därför att de är avundsjuka på att Morgan dragit vinstlotten i det stora penislotteriet, och själva sitter de med ett av tröstpriserna.

Morgan kan begå vilka misstag som helst, internt blir det ingen kritik. Den ende som försökt neutralisera Morgans fördel är Anders Ygeman; han brukar tjata om att ”allt är en synvilla, det är en fråga om optik”, typ: är man en tvärhand hög kommer en del kroppsdelar att se väldigt långa ut. Metoden har inte visat sig framgångsrik, mycket på grund av Morgans fotarbete i frågan. Varhelst det finns en bastu tar han sig tid att kliva in i den – det må vara i riksdagshuset, på Centralbadet, hotellrum eller konferensgårdar runt om i landet. Där det finns en bastulav på orten kan man vara säker på att Morgan uppsöker den och placerar sig på översta bänken.

Bredbent.

Ett mer raffinerat sätt att marknadsföra sina företräden gjordes nyligen av den amerikanske skådespelaren Christopher Meloni. Han gjorde det genom att göra reklam för träningsutrustning.

Naken.

Men de intressantaste delarna var pixlade, och den pixlade ytan var väldigt, väldigt stor.

Så ska en slipsten dras.

Jag har hört att Morgan försökt övertyga partiets PR-avdelning att man skulle gör en liknande valfilm med honom i huvudrollen. Hittills har han fått nej, men man vet aldrig.

Dalar sossarnas siffror i nästa opinionsundersökning kanske Morgan kallas in framför kamerorna och placeras i en bastu. En möjlig vinkling skulle kunna vara att Morgan säger något i stil med: ”Hej, jag heter Morgan Johansson. Jag är inrikesminister och ansvarig för polisens arbete. Ni kanske har hört talas om lagens långa arm, och tycker att det inte är mycket bevänt med den i dag.” Och han fortsätter med en lång ramsa om allt han tycker sig ändå ha gjort, men ingen kommer att höra något. Alla kommer att stirra på något helt annat. Samtidigt tränger Morgans malande in i deras undermedvetna, och det han säger fastnar – ett effektivt exempel på subliminal påverkan.

Det yttersta tecknet på att en man är välutrustad är dock att hans ex uttrycker sin saknad efter själva utrustningen – och gör det offentligt. Skådespelerskan Rachel Bilson väckte i dagarna uppmärksamhet när hon offentligt uttryckte sin saknad efter exet Bill Haders ”big dick”.

Den lösningen står dock inte öppen för Morgan. Hans före detta fru kandiderar för SD, och jag tror inte det partiets interna disciplin ger utrymme för ett sådant uttalande. Och det skulle se illa ut med tanke på den egna riksdagsmannens manövrer i media.