KASSAGIROT STÄNGER, kris för den som vill betala kontant, tidigare rikspolischef förbannad: NAIVT! Tänk på digitala systems sårbarhet, medborgarnas rätt till anonymitet och risken med alla pengar i händerna på ett fåtal internationella storbanker

Kassagirot lägger ned och alla ombud försvinner. Nu finns det ingenstans att betala räkningar med kontanter. Bankkontoren har redan slutat hantera betalningar med analoga pengar.

Användningen av kontanter har minskat kraftigt och många ser dem sällan i sin vardag. Den som vill betala kontant märker att det är allt färre ställen som tar emot dem, och den som till slut lyckas omsätta en sedel på ett kafé möts av förvånad och ovan personal bakom kassan som inte kan räkna ut växeln.

Kontanter är ett så kallat lagligt betalningsmedel, men det betyder inte så mycket. Björn Segendorf, senior rådgivare på Riksbanken:

Riksbankslagen säger att kontanter är ett lagligt betalningsmedel och att alla är skyldiga att ta emot dem. Sedan har du avtalsrätten, och då har domstolarna sagt att den väger tyngre än Riksbankslagen. I praktiken kan man avtala bort skyldigheten. Det räcker att en handlare informerar om att den inte tar kontanter.

Så alla ska ta emot kontanter, men genom att sätta upp en skylt kan näringsidkare bestämma att de bara tar emot digitala pengar. Den som inte finner sig i det får gå någon annanstans.

Kassagirot försvinner

Möjligheten att betala räkningar kontant försvinner när tjänsten Kassagirot läggs ned. I många mindre kommuner har det saknats ombud sedan länge och den sista augusti försvinner de sista 160. Det är den kommersiella aktören Clearon som har bedömt att det inte längre är lönsamt att tillhandahålla tjänsten.

Förr köade man på posten eller banken för att kunna betala hyran, men för de flesta som var med på den tiden är det avlägset minne. Sedan kunde man lägga en order i ett privatgirokuvert på brevlådan, och nu sitter de flesta hemma och betalar räkningarna digitalt.

När Kassagirot läggs ned får man ännu mindre användning för kontanter?

Riksbanken har hävdat under lång tid att kontanternas ställning måste stärkas. Det bör bland annat finnas tvingande regler att ta emot kontanter för vissa verksamheter som är livsnödvändiga, säger Segendorf, och fortsätter:

Man ska kunna införskaffa det som behövs för att överleva. Är det en kall vinterdag så behöver du mat och bränsle. Är du sjuk så behöver du mediciner. Det ska du kunna betala kontant för. Det är en åsikt som vi har framfört ganska länge nu.

Regeringen Persson lade ned postkontoren och regeringen Reinfeldt lade ned ersättaren Svensk Kassaservice. Därefter skulle servicen skötas av privata aktörer. Nu försvinner alltså den sista. Och bankkontoren har slutat hantera kontanter, med undantag för enstaka lokala sparbanker. Björn Segendorf igen:

Det är bekymmersamt att bankerna gradvis lagt ned möjligheten att betala över disk. Det drabbar vissa grupper som i allmänhet har svårt för, eller har bristande tillgång till, digital teknik. De är beroende av att kunna använda kontanter för att få sin vardag att gå ihop. Det finns inte längre en enda stor bank som på något kontor hanterar kontanter. Nyheten att Kassagirot läggs ned gör situationen ännu värre.

Post- och telestyrelsen har i uppdrag att kontrollera att medborgarna kan ta ut och sätta in kontanter, men inte att man kan betala med dem. Den ska dessutom ge stöd till Länsstyrelserna som har till uppdrag att underlätta betalning med kontanter. Men de har inga maktmedel, och Kassagirots nedläggning visar att de inte lyckats med mjuka metoder.

Betalningsutredningen

I en skrivelse till riksdagen 2019 sa Riksbanken att den tekniska utvecklingen går så fort och har sådana följder att det är dags att staten ser över vilken roll den ska ha på betalningsmarknaden. Efter det tillsattes en utredning kallad Betalningsutredningen, ledd av tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra. Utredningen kommer med sitt betänkande i november.

Björn Eriksson är gammal rikspolischef och landshövding, och i dag är han ordförande för Kontantupproret som kämpar för att bevara kontanterna och stärka deras ställning. Han är pessimist vad gäller Kinberg Batras utredning.

Än så länge har de inte varit lyhörda, utan man har roat sig med att förädla de digitala lösningarna. De kommer att tvingas ändra sig och gör de inte det så kommer man att starta en ny utredning.

I utredningens direktiv hittar jag inget om att kontantanvändare är skyddsvärda?

Det är riktigt. Det beror på att det finns tendens i politiken att man mer och mer inser problemet, men alla har också en inställning att vara lite duckande. Det är utredning fyra eller fem, eller vad det är. När den är klar och protesterna fortsätter så tillsätter man en utredning till för att hålla det ifrån sig. Än så länge tror jag man försöker undvika frågan för den är jobbig.

Vad säger du till butiksanställda som slipper bli rånade när de inte hanterar kontanter?

Använd de säkra sätt som finns för att hantera kontanter. Vad ska man säga till dem som rånas i stället? I dag är det på andra ställen än i huvudsak butiker. Man flyttar då runt brottsligheten. I dag finns det betalsystem som är nästan omöjliga att råna, även när man använder kontanter.

Kontantupproret och Riksbanken i samma båt

När Eriksson intervjuas av utländska journalister förundras de över den svenska naiviteten, säger han. Då menar han inte bara omtanken om utsatta grupper som inte kan betala sina räkningar kontant, utan också de digitala systemens sårbarhet, medborgarnas anonymitet och risken med att placera alla pengar i händerna på ett fåtal internationella storbanker. Återigen vänder han sig till politikerna:

När slår man näven i bordet och säger att det här gäller? Det är väl lite lustigt att hitta Kontantupproret på samma sida som Riksbanken i dessa självklarheter? I kamp mot företrädare för banker och stora kedjor som tjänar pengar på att slippa hantera kostnaderna av ett analogt betalsystem. Det är det det handlar om i botten.

Björn Segendorf på Riksbanken beskriver hur digitala pengar kontrolleras av bankerna medan fysiska pengar utgör en fordran på staten. Att staten har sina egna pengar gör systemet robust både i lugna och oroliga tider, och ger valfrihet till medborgarna, menar han, och fortsätter:

Ska det finnas kontanter? Vilken status ska de ha? Vilken roll ska staten spela? Det är en politisk fråga, och där måste man ha lagstiftning och stöd för de myndigheter som arbetar med det. Sedan har vi de här utsatta grupperna, uppåt en miljon människor. Det är ganska många. Det finns många skäl till att stärka kontanternas ställning.