SKÄRP DIG – SATSA PÅ SKÖNHET! Av med malätna mjukisbyxor, trasiga tröjor och trötta tofflor! AGNES NERGÅRD: ”Du vet väldigt väl att det är oerhört mycket lättare att strunta i plikterna och slösa bort en hel dag på soffan i mjukiskläder än i en klänning

The transformative power of beauty – beauty will save the world

“Upplevelsen av skönhet förändrar oss. Den väcker i oss känslan av att livet, på den djupaste nivån, är meningsfullt. Skönhet kan röra oss till ödmjukhet och ge oss en känsla av förundran inför livets mysterium. Mötet med skönhet talar till oss om existensens sanna, häpnadsväckande natur.”

Så skriver James Conley, katolsk biskop i Nebraska i USA, om skönhetens roll i att vända vår förlupna kulturs kurs. Skönheten har en förändrande, eller förvandlande kraft. Den har makten att få oss att ändra riktning, att se oss själva och vårt sammanhang i ett nytt ljus.

Kanske är det därför gör-om-mig montage är så populära i filmens värld. Pretty Woman, She’s all that, En prinsessas dagbok, Djävulen bär Prada, listan kan göras lång. Greppet är kraftfullt (förutom att vara underhållande och estetiskt tilltalande), eftersom det signalerar inte bara en yttre, utan en inre förändring hos karaktären. I filmen Mean Girls blir den snälla men lite töntiga Lindsay Lohan omgjord till poppistjej à la 2004 för att kunna infiltrera skolans snygga tjejer. I förvandlingen blir hon tyvärr inte bara till det yttre en ”Mean girl”, utan så småningom också till sin karaktär. Djävulen bär Pradas Anne Hathaways makeover till äkta fashionista symboliserar att hon nu börjar ta sin roll som assistent på filmens motsvarighet till Vogue på allvar, inte bara som ett nödvändigt ont på vägen mot att bli en erkänd journalist.

Filmernas exempel verkar inte heller vara taget ur luften. En vetenskaplig studie från 2015 fann att deltagare som bar mer formella kläder, definierat som något man skulle bära till en arbetsintervju, presterade bättre i abstrakt tänkande än sina vardagsklädda motparter. De yttre tecknen vittnar om en inre verklighet, och en yttre förändring kan mana till inre förändring, på gott och ont.

I Dostojevskijs Idioten uttalar huvudpersonen furst Mysjkin de bevingade orden ”Skönheten skall frälsa världen”. Något förbryllande kan tyckas, men fullt begripligt mot bakgrund av västvärldens idétradition. Platon gav upphov till idén om Det Sanna, Det Goda och Det Sköna, fenomen som enligt filosofen fullkomnas endast i idévärlden. I den kristna traditionen betonas ofta det inre samspelet mellan de tre och hur de förhåller sig till varandra. Var och en av dem kan endast vara fullt sig själva, om de också förhåller sig till de andra två. Det Goda kan inte vara gott, skönhet och sanning förutan. Och genom att börja med Det Sköna, kan vi som på en trappa stiga upp mot Det Goda och Det Sanna.

Nog kan vi känna igen oss i att det fula i varje fall klart leder bort från både det goda och det sanna. Filosofen Roger Scruton talar i sin BBC-dokumentär Why beauty matters från 2009 om skönhet som en funktion i sig. Som led i sin bevisföring tar han upp några av den arkitektoniska funktionalismens mest slående exempel. Köpcenter och miljonprojekt byggda med endast funktion i sikte, idag helt tömda på det föreställda folklivet, och istället täckta med tags och redo att rivas. Utan skönhet förlorar objektet sin funktion, eftersom ingen längre vill ha eller använda det. Istället flockas människorna till det lilla kaféet i det enda låga hus som blivit kvar i stadskärnan sedan före rivningsmanin.

Ytan är alltså inte ytlig, utan har makt att förändra hur vi beter oss och hur vi fungerar. Redan de gamla sagorna visste det, naturligtvis. I Skönheten och Odjuret, publicerad för första gången år 1740, men baserad på mycket äldre sagor, är det bokstavligen Skönheten som omvänder och räddar Odjuret. För att ta ett oerhört vardagligt exempel så kan vi nog alla känna igen att det är oerhört mycket lättare att strunta i plikterna och slösa bort en hel dag på soffan i mjukiskläder än i en klänning.

Ja, skönheten skall frälsa världen, men inte nödvändigtvis med stora gester, utan kanske först av allt i de allra minsta. En klänning istället för byxor, ett lagat hål i en tröja, en nystruken duk på bordet. Det behöver inte vara något märkvärdigt, bara små estetiska handlingar, präglade av en respekt för balans, harmoni och ordning.

Hur vi klär oss och vad vi omger oss med är långt ifrån försumbart, utan tvärtom av den allra största vikt. Människan är en förkroppsligad själ, och som sådan är hon dömd att relatera till sin omvärld. Med sina val kan hon ta trappan mot Det Goda och Det Sanna, eller lättjans rullband mot det fula, onda och meningslösa. Som om vi inte redan hade nog av det. Vill vi ändra vår kultur till det bättre gör vi klokt i att ha det i åtanke.

Som Tage Danielsson skrev ”Tror ni kanske människan / Utan skönhet leva kan? / Själen har det illa ställt men också den / Kan dö av svält”.