Media valkompasser är oanvändbara, nålen bara snurra runt. Det finns inga verkliga poler.
VI erbjuder istället en valguide, som ger fasta måttstockar mot vilka politikerna i årets val kan vägas och mätas.
Den här gången förklaras vad äktenskap, familj, barn och trohet har att göra med bedömningen av en politiker.
Och eftersom politiker gärna lägger sig i ditt privatliv har du all rätt i världen att lägga dig i deras.

Vi börjar med att förflytta oss nästan 100 år tillbaka i tiden:

Han och hans fru förstod ganska snart att deras barn inte var som andra. Läkarna konstaterade efter några få år att den lilla flickan hade Downs syndrom. När den doktor som framförde diagnosen såg den oförstående, förvirrade blicken hos den stränge överste som tornade upp sig över honom, sa han snabbt och lugnande:

”Men var bara lugn! Numera finns det mycket bra hem där ni kan placera er lilla flicka. Jag försäkrar att hon kommer att få den allra bästa vård och omsorg”.

Nu försvann förvirringen ur överstens ögon. De svartnade medan han stirrade på läkaren. Antagligen tänkte översten ”idiot”, det gjorde han ofta när han ställdes inför människor som sade något dumt. Han verkar dock inte sagt det högt den gången, istället sa han bara:

”Non.”

Och han och hans fru tog med sig den lilla flickan hem. Ett i omgivningens ögon mycket underligt beslut eftersom året var 1928. 20 år senare dog hon. Då hade hon varit nära sin föräldrar i fred såväl som i krig, hon hade varit med under den farliga båtfärden till England, och under tiden i Alger. När hon dog hade hennes far översten hunnit bli general och sitt lands president.

Men alla de samtida vittnen som i sina memoarer berättat om sina möten med Charles de Gaulle under andra världskriget har förundrat beskrivit hur det första han gjorde när han utmattad kom hem var att söka upp sin lilla Anne, ta henne i handen och vandra ut i trädgården – hur allvarlig situationen än var på något av de områden vars ansvar vilade på hans axlar. Det fanns bara två tillfällen när generalen kunde tänka sig att sjunga, det var när Marseljäsen stämdes upp, och när han skulle sjunga vaggvisor för Anne. Han förklarade senare i livet att hon aldrig varit en börda, tvärtom gjorde samvaron med henne hans andra bördor lättare.

Även på ett annat område avvek – och avviker – de Gaulle från beteendet hos politiker, militärer och män med makt; och det gäller förhållandet till hustrun. I sin bok ”Sexus politicus” konstaterar Christophe Dubois och Christophe Deloire att de Gaulle var den ende franske president eller nationelle ledare som varit sin fru trogen i Frankrike under 100 år … eller mer.

I en undersökning har det visar sig att 80 procent av fransmännen inte har några problem med att deras presidenter har en, två eller flera affärer vid sidan av sitt äktenskap.

Hur är det då i i Sverige?

Det intressanta med Sverige är att här får – eller bör – man inte prata om politikers kärleksliv. Det anses lite sjabbigt och otillbörligt. Man får definitivt inte göra det under en valkampanj. Andra aspekter av privatlivet kan dyka upp i medias bevakning och partiers angrepp på motståndare; parkeringsböter, inköp av Toblerone på det kreditkort man har i tjänsten, samt förstås exempel på dåligt miljömedvetande. En alltför bensinslukande bil eller slarv med sopsorteringen kan skada en politiker och får diskuteras.

Sådana handlingar anses vara exempel på dåliga personliga egenskaper, och innebära att man är mindre lämplig att delta i ledandet av landet.

Politikers äktenskap, skilsmässor och otroheter får däremot inte avhandlas. Visst omnämner media giftermål och separationer i form av neutral rapportering, men en tillfällig otrohet eller en långvarig affär vid sidan av äktenskapet kan man inte tänka sig att skriva om. Det anses vara ett intrång i den personliga integriteten.

Dessutom är det på det viset att den allra största delen av väljarna delar den uppfattningen – vem och hur en politiker har ett förhållande med andra personer anses inte vara något som ska påverka bedömningen av en politikers pålitlighet.

Ett undantag är om en politiker går till horor eller ägnar sig åt olika former av sexuella trakasserier eller övergrepp; typ skickar bilder där han glömt ta på sig kalsonger eller om han kladdar på kvinnor.

Då kan handlingen fördömas – detta eftersom den utgör ett avsteg från värdegrunden, (liksom bristfällig sopsortering eller hävdande av tanken att alla faktiskt inte har lika värde).

Familjens försvinnande

Vad vi därför påminns om är att kärnfamiljen sedan länge inte är en del av värdegrunden. Snarare är det på det viset att kärnfamiljen anses symbolisera mycket av det som värdegrunden kräver att man tar avstånd från. En traditionell kärnfamilj anses vara förtryckande för kvinnor och barn, en liten men mycket viktig sten i det patriarkala bygget.

Att en politiker (vare sig det är en man eller kvinna) sviker sin familj är därför helt oproblematiskt eftersom han eller hon då vänder ryggen åt något ont.

Skilsmässor eller otroheter bland politiker granskas därför aldrig – och används heller inte i den politiska debatten för att peka på en motståndares olämplighet att komma nära makten. Ingen utfrågare av Ebba Busch eller Jimmie Åkesson eller Fredrik Reinfeldt skulle komma på att fråga dem om deras skilsmässor – inte ens i fallet Busch; då man har att göra med en partiledare som talar om hur ”viktig familjen är”.

Skilsmässor bland politiker brukar förklaras med att politik är en sysselsättning som gör att man måste offra familjen – detta eftersom man måste ta hand om alla andra. Den arme politikern anses inte ha någon energi kvar de gånger han befinner sig inom hemmets fyra väggar.

Mot detta kan man invända att hemmet och familjen rimligen bör vara en plats där politikern får den kraft och styrka som behövs i det politiska arbete; om han inte får det har han inte ordnat sitt familjeliv – och varför skulle man då tro att ha kan ordna alla andra människors liv?

(Här finner vi också förklaringen till att politiker av alla valörer och kulörer alltid vill att barnomsorg och skola ska byggas ut och förlängas; familjen existerar inte för dem som något som är viktigt för ett barns uppfostran och utveckling). En fråga man kan ställa sig i sammanhanget är om svenska politikers ointresse för förnedringsrån samt barn och ungdomars beteende i förorter och i skolan, liksom förslagen om bussning är en följd av detta ointresse för de egna barnens väl och ve; likgiltigheten utsträcks till hela samhället.

Det är svårt att tänka sig en svensk ledande manlig politiker i dag som beter sig på samma ömma sätt mot fru och barn som de Gaulle gjorde. Och hans ansvarstagande för det egna folket var ändå oerhört mycket större – och riskablare –än vad någon svensk politikers är. Men hans beteende kan bero på att han var en patriark.

I det moderna samhället ska en politiker gärna ha förmågan att förföra, att få människor att tro att han bryr sig om just dem, och att enskilda personer och grupper är utvalda för hans speciella omsorger. Att sådana egenskaper premieras kommer med nödvändighet att föra casanovatyperna till makten – de som haft framgångar hos det motsatta könet i ungdomsförbundet, och som fortsätter ha det i partiet, kommer sedan att använda de egenskaperna när de hamnar i positioner där de utövar makt och ska förföra väljare. De säger vad som behöver sägas, och beter sig på det sätt som för stunden är nödvändigt. Men det viktiga för dem är bekräftelsen av den egna personen och säkrandet av makten.

I internationell politik finns de legendariska häradsbetäckarna. I USA John F Kennedy och brodern Robert, i dag har vi i det landet Biden och vi ska definitivt inte glömma bort Lyndon B Johnson, som enligt alla biografer lägrade långt fler kvinnor än John F Kennedy.

I Frankrike har vi swingerparet Pompidou, Mitterand som hade ett antal barn på bygden, och därefter Chirac och Hollande som båda klarade av att hålla flera affärer igång samtidigt.

I Storbritannien ingår det nästan i politikers arbetsbeskrivning att de ska hålla sig med älskarinnor, eller älskare – gränsen går möjligen, säger möjligen, vid pedofili och tidelag.

Resultat och frågor

Genomgående är det så att väljarna i dessa länder inte lägger någon vikt vid sina ledares privatmoral. Men därför har det gått som det gått i Frankrike också efter de Gaulle.

Och i Sverige?

Här är mönstret detsamma – ingen lyfter på ögonbrynen åt en politikers skilsmässa eller otrohet, hos en del är Olof Palmes kvinnoaffärer bara ett bevis på mannakraft och de känner för en gångs skull något som påminner om nationell stolthet över att en svensk statsminister fick ihop det med en Hollywoodstjärna.

Vi ser därför hur politik och samhälle helt förändrats. Det är inte längre fråga om att politiker ska ge dig och din familj det utrymme som behövs för att ni ska kunna rå er själva, utan vi har ett samhälle där enskilda individer är beroende av att politiker genomför åtgärder som gynnar just dem som individer.

Men det är därför valguiden vill påminna dig om att du måste ställa en avgörande, enkel fråga om du vill rösta: kan den person som är gift med den politiker du vill rösta på lita denne?

Om svaret är nej, inställer sig förstås frågan varför du ska göra det.

Politikern har avgett ett evigt löfte till sin make eller maka.

Och till dig har politikern avgett vad … ?

Boris är chefredaktör för Morgonposten.