”Grab me a cold one” är troligen en av de mest använda fraserna i USA. Amerikanerna dricker nämligen ofta öl. Och de gör det så gärna att de ligger tvåa i total ölkonsumtion, slagna enbart av de tre gånger fler kineserna. Som ölland har USA också en lång och spännande historia.
När man nämner amerikanskt öl i Europa kommer Monty Pythons kommentar om att dricka det är som att knulla i en kanot – Fucking close to water – som ett brev på posten. Och det ligger en sanning i detta, för bulken öl som dricks här är av typen Budweiser. Det finns dock en förklaring till detta – att somrarna är långa och varma (även i North Dakota vid kanadensiska gränsen kan det bli över 40 grader varmt). Öl som Bud är därför mycket ljusa lagers vars uppgift är den samma som typ San Miguels i Spanien: att svalka sig med något mer spännande än bara vatten.
Det finns därför idag knappast en bar i USA som inte serverar Budweiser, fjomsvarianten Bud Light, eller liknande blask som Coors. Fast så har det inte alltid varit. Och ölkulturen förändras numera så snabbt att det är svårt att hänga med i svängarna. En titt bakåt ger därför ett bra perspektiv.
Redan indianerna tillverkade öl, men det första bryggeriet öppnades 1612 i New York av äventyrare från Amsterdam. Och då det vid sidan av törstiga holländare blev engelsmän som kom att dominera det blivande USA blev ale den dominerande sorten. Större bredd på öltillverkningen blev det i mitten på 1800-talet, när oroligheter i Europa fick tyskar och centraleuropéer att emigrera.
Med detta fick lageröl – speciellt olika former av pilsner – vind i seglen och den totala konsumtionen började stiga. Och eftersom outvecklade transporter fram till slutet på seklet gjorde att öl måste bryggs och förtäras lokalt skedde en ökning även av antalet bryggerier. Från några hundra i början på århundradet växte antalet till över 4100 år på 1870-talet.
När förbudstiden, som innebar att alla drycker med mer än 0,5% alkohol förbjöds, inleddes 1919 dog sedan närapå bryggerinäring ut. Bara ett fåtal stora nog att ställa om produktionen till sodadrycker och annat överlevde. När förbudet upphävdes 1933 kunde dock dessa snabbt börja med öltillverkning igen och kom att helt dominera marknaden. Och då de flesta av dessa jättar, inklusive Budweiser, tillverkade ljust lageröl blev det som det blev.
På 1970-talet började dock amerikanerna trötta på jolmig lager och ”mikrobryggerier” började växa upp. Namnet är för en svensk högst bedrägligt, för flera av dessa kom snabbt att växa till minst Pripps storlek, men de innebar likväl en revolution som pågår än idag. I min lilla förort till Tampa har vi numera två privata bryggerier. Och i grannstaden Dunedin, som har skotska och därmed brittiska rötter att falla tillbaka på, finns över tio.
Kvalitén på det öl dessa mindre bryggerier pumpar ut skiftar givetvis. Och då många ”alternativa” öldrickare just nu gillar bittra IPAs kan utbudet bli enformigt. Alternativ saknas dock inte. Min lokala favorit heter Woodworks och producerar riktigt bra tyskinspirerade öl. Ägaren har också slagit sig ihop med en försäljare av tyska tilltugg typ korv och kringlor med grovsalt. Vilket är typiskt för den slowmotion-explosion av öltillverkningen som nu pågår i hela USA: att drickandet tas bortom det traditionella hinkandet och görs till en fullvärdig mat- och dryckesupplevelse. USA har härför fått en ny industri – ölturism – och folk kommer numera från hela världen för att botanisera.
Avslutningsvis måste jag också nämna min absoluta favorit, Kentucky Bourbon Barrel Ale. Denna halvmörka ale går alltså tillbaka på USA:s ursprungliga öltradition och får sin smak från att lagras i trätunnor som använts för burbontillverkning. Jag själv är ingen större vän av denna amerikanska whiskyvariant, men mersmaken som kommer ut ur denna alkoholistiska fusion är sagolik. Jag föredrar det också för att det har 8 procent alkohol, vilket gör det möjligt även för en vikingaättling att bli okay berusad. Vilket inte är något problem, för mina Budweiservänner kan tack vare generösa fyllekörningsregler köra mig hem efteråt utan att behöva känna sig som olycksaliga fyllechaffisar.
Prenumerera för 99 kr/mån!