Det mest motbjudande med Almedalen är kanske den risk man löper att stöta på en politiker eller journalist i någon av gränderna – eller när man går över ett torg. En orsak är deras klädsel som är så frånstötande att jag varje gång det händer är beredd att springa ner till hamnen, kasta mig i vattnet och simma tillbaka till fastlandet.

Häromdagen lyssnade jag på Sommar i P1 där idéhistorikern Sverker Sörlin pratade. Han förklarade att varje gång han lämnade bostaden studerade han sig själv i spegeln och kontrollerade sin klädsel. Såg allt bra ut? Han förklarade sitt beteende med att det är en fråga om civilisation. ”När jag lämnar mitt hem blir jag en del av stadsbilden. Vem vill väl förfula den? Det är en fråga om ansvar.”

Efter ännu ett Almedalen kan jag på frågan om vem som vill förfula stadsbilden svara: Ganska många.

Våra makthavare i politik, förvaltning och media klär sig som om de vält en klädinsamlingscontiner och iklätt sig det som fanns kvar sedan romerna tagit sitt. De ska försöka se lite avslappnade, och sommarlediga ut. Folkliga. Vilket säger ganska mycket om hur de ser på folket.

Men, när jag tänker efter finns det en viss logik i det hela. Allt sedan 1960-talet har makten skapat allt fulare städer i Sverige, politikernas sommarklädsel är bara en anpassning till den stadsbilden. De lite för små pikétröjorna, och de lite för stora shortsen matchar nutida svensk bebyggelse rätt väl.

Därför blev jag lite glad när jag såg att Stoppa Pressarna, kollegorna i skvallerbranschen, hade en artikel om att Fredrik Reinfeldt vandrat på Visbys gator med Neo i Matrix-filmerna som förebild. Reinfeldt tillhör våra mest obehagliga politiker, men jag blev ändå beredd att ge honom stilpoäng – tills jag såg bilderna.

Visst bär Fredrik solglasögon på fotona. Och? Det räcker liksom inte för att någon ska föra tankarna till Neo, speciellt inte om man som Reinfeldt påminner lika mycket om Keanu Reeves som en dvärgpinscher påminner om en japansk tosahund. Solglasögonen verkar dessutom vara inköpta på en Statoilmacks utförsäljning av förförra årets solbrillor.

Och Fredriks klädsel? En inte alltför välsittande kavaj i en färg som för tankarna till uttorkad åker som legat i träda de senaste 20 åren. Var fanns det svarta? Förvisso hade Fredrik snett över bröstkorgen placerat vad som mest påminner om den påse turister brukar bära i en maggördel. Påsen var svart. Men det är inte något som räcker, och själva accessoaren och dess placering för väl mer tankarna till Sunes pappa på husvagnssemester.

Men jag kan inte sluta tänka på Stoppa Pressarnas Matrix-koppling. Vet de något som inte vi vet? Matrix? Då tänker man förstås på de röda och blå pillren i filmerna. Och piller gör att jag också tänker på Erik, Fredriks son som blev dömd för narkotikabrott i augusti 2020. Polisen påträffade honom kraftigt påverkad, han hade kokain på sig och 5000 kronor i kontanter. Det blir beslut om husrannsakan i den lägenhet han bor i på Eastmansvägen. Bostaden råkar vara skriven på Fredrik Reinfeldt. Där påträffas ansenliga mängder kokain, och ännu mer kontanter. En rimlig tanke är att Erik langar, men han klarar sig med att dömas för narkotikabrott efter att under förhören om och om igen betygat att allt var för eget bruk; allt kokainet upp i den egna näsan, kontanterna till langarna.

En mycket möjlig tanke är att Fredrik då och då dyker upp i lägenheten – han bor ju vid den tiden ute på någon ö med sin före detta presschef, efter att ha satt barn till världen med henne. Fredrik ser alla påsarna med vitt pulver, och sedelbuntarna. Tänk om pressen får nys om det här? Huvudvärken slår till. Han behöver en Alvedon! En Ipren! Treo! Magnecyl! Och se där, där ligger ju också en påse med piller. Vilken tur. Fredrik tar ett. Huvudvärken försvinner.

Jag vet att många tycker illa om Fredrik på grund av hans politik som statsminister (och hans politiska åsikter numera). Men tänk om Fredrik inte kan rå för sådana saker som ”Öppna era hjärtan”-talet, eller uttalandet om att det finns väldigt gott om plats i Sverige (efter det att han flugit över landet och noterat förekomsten av mycket skog)?

Vi kan väl anta Erik ägnat sig åt att hantera narkotiska preparat ganska länge, och en statsminister får huvudvärk rätt ofta. Eftersom Erik enligt protokollet från husrannsakan placerade sina påsar lite överallt i lägenheten kan det nog ha hänt mer än en gång att Fredrik fick i sig något starkare än en Alvedon under sin tid som statsminister.

Och som vi alla vet blir då ofta effekten att man blir gränslös och generös, alla är en enda stor familj, och den som öppnat sina sinnen på det sättet, vill gärna att alla ska öppna sina hjärtan också. Nu kör vi en jättepicknick! Knytis! Alla kan komma!

Så visst är det lite som i Matrix. Och vi hamnade i en värld där vi inte vill vara.

Och när jag tittar än en gång på bilderna av Fredrik i Visby inser jag vad kollegorna fått om bakfoten.

Det är inte Neo vi ser.

Det är Mr Smith.

Då blir likheten slående.

På alla sätt.