I den värld i Stockholm och för den delen Sverige som ägnade sig åt spel på 1970 och 1980-talet och även på 1990-talet var Sven “Lill-Sven” Vestlund en legendar. Olika typer av system för trav och oddsbetting finansierades av honom. Han var ett tag otroligt rik och framgångsrik. Men han hade dyra vanor, och var aningen… spelsjuk. Eller spelfrisk. De lärde tvistar om hur många miljoner han lagt på dyra restaurangbesök. Vid ett tillfälle på 1990-talet ska han ha bett en bekant om ett lån på 200 000. Personen i fråga sa “okej, men bara om du lovar att inte spendera dem på mat”. Då tackade Lill-Sven nej.

Han var heller ingen vidare pokerspelare, inte med dagens mått mätt. Men han var en vinnare på poker. Han ska också ha introducerat No-Limit Texas Hold’em på svenska spelklubbar

Han gick från att vara kungen på spelklubbarna, till någon som flydde undan skulder till Las Vegas, där han bodde illegalt i tolv år. Han var skyldig fel folk pengar i Stockholm, och den person han var skyldig pengar i Las Vegas hade precis gått bort, så han vågade ta sig dit igen.

Alla galna historier, det där med “spelet är över herr Vestlund” är  en historia från 1970-talet eller början på 1980-talet, då insatsstyrkan stormade en illegal spelklubb han drev. Och en av poliserna när dom stormade över sade då “spelet är över herr Vestlund”.

Från det att jag första gången spelade med honom, då han nästan av ren nyfikenhet spelade med mig och en kompis för att vi var nya (han var genuint intresserad av folk han tyckte var roliga att surra med). Han var som fisken i vattnet runt många människor i toppen av samhället, trots sin lustiga stil. En plirig gubbe med lätt gammaldags söderdialekt, pliriga dr Mengeleglasögon och ständigt med en plastpåse med sig. Oavsett om han var i Las Vegas, på en dyr restaurang, på en spelklubb eller på stan.

Men efter sin storhetstid blev han mer spelförstörd och han fick en massa skulder. Sommaren 2006 när pokerboomen var på topp chartrade han och en spelsida, Martinspoker, ett plan och en massa pokerspelare åkte till Las Vegas för att spela VM i poker – WSOP, som spelas där varje år. Lill-Sven smög med på planet. Han var nämligen tvungen att fly Stockholm, då han var skyldig fel folk pengar.

Lill-Svens fatala misstag.

Han berättade massa av dem här galna grejerna själv, han hade ingen skam i kroppen, men försökte heller inte hymla om något. Han berättade om att han inte kunde åka till Las Vegas då han lånat 10 000 dollar av en maffiaboss där. Som nu hade gått bort, och då vågade han sig dit. Och han sa att hans “fatala misstag var att inte låna mer” då  som Sven sa “hans kassaskåp var så fullt att 10 000 inte ens gjorde nån skillnad”.

Så han stannade illegalt i många år i Las Vegas, försörjde sig på allmosor från svenska pokerspelare som befann sig där, eller försökte få dem att backa honom på olika sätt. Han bjöd in sig  själv på middagar när man var där. Eller så mer eller mindre gjorde han sig så jobbig att folk gick honom till mötes för att slippa hans gnäll. Han hade en del goodwill kvar då han själv varit generös mot många tidigare.

Full med fantastiska historier var han. Och spelidéer som brukade lanseras ungefär så här “jag har en idé bättre än glödlampan”, “om du inte vinner har du rätt att skjuta mig”. Hans vilja att bli bättre på poker fanns inte. Jag minns en sommar när han skulle förklara en pokerpott för mer eller mindre hela sverigeeliten, och få någon att hålla med om att han spelat bra i potten, och av kanske 30 personer han försökte med fick han ingen på sin sida. Men han hävdade ändå bestämt att han spelat bra. Och att när man väl nått “en viss nivå” kunde man inte bli bättre. Då var det bara tur.

En gång, jag tror det var 2011, kunde hans tillvaro vänt totalt. Han spelade en 25 000-dollars WPT turnering, backad av någon, och låg väldigt bra till med få spelare kvar. För att förstå hur det fungerar så kan man säga att priserna stegras ju längre man kommer. De första prisplaceringarna är några få gånger insatsen, men förstapriset är kanske 1,5 miljoner dollar.

Han hamnade all in och jag vill minnas att om han vinner denna pott går han upp till enorm ledning i turneringen. Han är mer eller mindre garanterad prispengar och har väldigt stor chans att gå riktigt långt. Men spelgudarna ville annorlunda. Han hade ett fantastiskt läge med bara ett kort som han förlorade på, med två kort kvar.  Och det kom tyvärr. Man undrar vad som hade hänt om han vunnit stort.

Nu får han inga fler chanser att ta sig ett lir, som han brukade säga. Han återvände till Sverige för några år sen, luspank spelade han då och då på någonn klubb. Han slog aldrig “upp sig” igen och hans dåliga hälsa tog ut sin rätt. En sak som är fascinerande är att han knappt drack alkohol, och aldrig tog droger. Sex verkar inte heller varit hans kick. Men spelet…

Det fanns ingen större synd i hans värld än att fördröja spelet. Minns när han en gång inte förstod att det var hans tur vid pokerbordet och alla satt och väntade. När han väl fattade det lade han sin hand snabbt och bad om ursäkt upprepade gånger. Uppriktigt med. Allt för spelet.

Dock är spelet över för herr Vestlund nu.

Raymi Sanchez Thorn