James Caan har gått ur tiden, mest känd för sin roll som Sonny Corleone i Gudfadern och Gudfadern del II. Började sin karriär med off-Broadway-teater, tv-serier och sedermera filmer. Hans karriär sträckte sig över sju decennier. Han blev nominerad för en Oscar i kategorin bästa biroll för Gudfadern.

Skådespelaren James Caan har gått ur tiden, vid en ålder av 82 år. Caan föddes i The Bronx 1940 och växte upp i Sunnyside i Queens. Hans föräldrar Arthur och Sophie var tysk-judiska invandrare. Caan studerade på Michigan States universitet och sedan på Hofstrauniversitetet i delstaten New York. Där var en av hans klasskamrater Francis Ford Coppola, och han fattade där tycke för skådespeleri och började med teater.

Karriären började på off-Broadway, teatrar i New York City med 100 till 499 åskådare. Han började även göra roller i tv-serier och hans första filmroll kom i Irma la Douce 1963.

Hans första huvudroll kom i Red Line 7000, en film om unga män tävlandes i bilsport, och deras oroade flickvänner.

Han fick en biroll i El Dorado, med John Wayne och Robert Mitchum. Filmen var den mest framgångsrika under den här tiden i Caans karriär, fram till i början av 1970-talet. Han var också med en film regisserad av Coppola, The Rain People.

Caan fick sedan en biroll i Gudfadern, 1973, också regisserad av Coppola. Först var han påtänkt i huvudrollen, som Michael Corleone, men både Caan och Coppola ville hellre se Al Pacino. Caan fick i stället spela Sonny, den äldsta sonen i familjen Corleone.

Under inspelningstiden umgicks Caan med en riktig maffiaboss, Carmine ”Ormen” Persico, vilket gjorde att FBI ett tag misstänkte den okände Caan för att vara en ung maffiamedlem.

Caan nominerades för en Oscar för bästa biroll. Filmen är allmänt ansedd som en av världens bästa, och den främsta i genren. Han spelade samma roll i uppföljaren Gudfadern del II 1974.

Andra kända filmer är musikalkomedin Funny Lady från 1975 och A bridge too far från 1977. Den sistnämnda är en episk krigsfilm med bland andra Sean Connery, Michael Caine, Gene Hackman och Elliott Gould.

1981 spelade han huvudrollen i Gatans lag, regissören Michael Manns debutfilm. Han spelar där Frank, tjuv specialiserad på kassaskåp, som vill göra sin sista stora stöt innan han drar sig tillbaka. Filmen har fått kultstatus på senare år, och var Caans favoritfilm näst efter Gudfadern.

Under 1980-talet hade han en del personliga problem med kokainmissbruk och sin systers leukemi. Caan var gift fyra gånger, och var känd för sina många kvinnoaffärer, både mellan äktenskapen och under dem. Kärlekssorger botade han med sex, eller som han förklarade för magasinet Esquire; han hanterade en av sina skilsmässor genom att flytta in hos Hugh Hefner i dennes Playboy Mansion – för där fanns det “tonvis med kvinnor”.

Hans framgångar hos kvinnor löpte parallellt med hans bråk med män, Caan var en tuff kille inte bara på bioduken. Under inspelningen av västernfilmen El Dorado 1966 råkade Caan två gånger i våldsamt slagsmål med John Wayne. Ena gången på grund av att Wayne fuskade när de spelade schack. Men med tiden blev de goda vänner. Caan hävdade dock ibland att de där slagsmålen hade gett honom rykte som en så bråkig person att de kostade honom en Oscar när han blev nominerad för sin roll som Sonny Corleone.

1982 spelade han i komedin Kiss me goodbye, som blev en flopp. 1990 var han med i Lida, filmversionen av Stephen Kings roman med samma namn. Där spelar han författaren Paul Sheldon, som blir torterad av sjuksköterskan Annie.

Caan fortsatte spela in filmer och tv-serier långt upp i åren. Hans sista film blev Queen Bees, en romantisk komedi från 2021.

Caan fick fem barn. Hans son Scott Caan blev också skådespelare. Han beskrev sig som en ultra-konservativ, och röstade på Donald Trump i presidentvalet 2016. Caan dog i Los Angeles den sjätte juli.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Profilbild
Filip är reporter på Morgonposten.