Det spekuleras vildsint om Annika Strandhäll varit så full i Almedalen att hon tvingats ställa in en del av sina åtaganden i Visby.

Tanken på att deltagarna i Almedalen metodiskt dricker sig berusade som rallare på avlöningsdagen tycker jag är fullt naturlig.

Har ni varit i Almedalen, hört panelsamtal, debatter och tal? Hur ska man annars uthärda alla dessa paneldebatter? Tror ni någon kan sitta i publiken utan att vara åtminstone salongsberusad? Det unika med Strandhäll skulle väl i så fall vara att hon verkar salongsberusad när hon själv deltar i paneldebatterna. Men ganska begripligt det också. Tänk er själva. Annika ska debattera ämnen som energipolitik – som hon inte vet något om. Att man stagar upp sig innan kan för en del personer framstå som en lösning. Inte bra kanske, men vad gör man inför tanken på att diskutera kärnkraft med någon som vet att det inte är något som uppstår när man eldar med äppelskrutt i en förbränningsanläggning.

Som vanligt är Almedalen fyllt av bakfulla personer, värst är kvinnliga anställda i offentligt sektor i mellanchefsposition. Kombinationen av bakfylla och av att de inte fått ligga när de nu kommit till Almedalen gör dem bittra och aggressiva. Här har de hela året längtat efter möjligheten att slå sig lösa, och det verkar inte bli något. Männen verkar nämligen mest intresserade av alla kvinnliga ungdomsförbundare som vill säkra en karriärväg som inte innebär att de måste koka kaffe inför mötet och dela ut flygblad på skolor. Mer än en politikerkarriär har börjat i en säng på Strand hotell.

De besvikna offentligsektorkvinnorna blir extra skrämmande på grund av sina frisyrer, en märklig kombination av page- och pottklippning. De ser ut som knektar i Ivanhoe-filmen som brukar visas i statsteve på nyårsdagen. Inget man vill ställas inför tidigt på morgonen i en medeltida gränd i Visby.

Men tillbaka till Strandhäll. Informationsläget om vad som hänt i Visby är lite oklart.

Det började redan när hon skulle ta sig till Gotland. Miljöministern tog flyget, trots att det finns färjeavgångar. Hon försvarade sig med att hon är mamma.

Men vad hände när hon sedan landat?

Ryktena står som spön i backen under en husvagnssemester på Öland. Det ryktas om att hon nekats inträde på den och den krogen mycket sent på kvällen på grund av att hon varit för berusad.

Det kan dock faktiskt finnas andra förklaringar.

Tänk er själva att ni är dörrvakt på en av krogarna runt Donners plats. Ni ser Annika Strandhäll närma sig hand i hand med en liten pojke. Vi andra kanske skulle kanske se att det inte är en liten pojke utan Morgan Johansson, men dörrvakter följer sällan med i inrikespolitiken. Vi andra skulle inte se något underligt i att de kom promenerande tillsammans – Annika och Morgan brukar ju vandra hand i hand genom Visbynatten när det är Almedalsvecka. Så varför inte i år också?

Dörrvakten känner dock igen Annika (henne är det svårt att undvika även om man är ointresserad av svensk politik). Han vet att hon är ensamstående mamma, och ser henne hand i hand med en liten figur som rimligen bör vara hennes lille son. Kortbyxor har parveln också. Eftersom dörrvakten vet att Annika är sosseminister – och därmed inte för syns skull kan ha barnflicka som tar hand om de små medan hon är i Almedalen – så blir slutsatsen att Annika tänker ta med sig sitt barn på krogen. Eftersom dörrvakten inte kan vara säker på att Fredrick Federley inte finns därinne (eller någon annan centerpartist) kommer han förstås att neka Annika inträde; av omsorg om den lille pojken. När den lille pojken börjar ropa: ”Men jag är inrikesminister!”, blir det än mer uppenbart att han är ett litet barn – de får ju ofta för sig att de är saker som polis, astronaut, fotbollsproffs – eller som i detta fall minister.

Om ni nu ute stugorna tycker att det är fel att spekulera om Annikas alkoholvanor och privatliv vill jag påminna er om att det är just där problemet ligger med Annika. En politiker ska inte bete sig på ett sådant sätt att man brukar undra om han eller hon är påverkad.

Visst finns det andra politiker som beter sig underligt i sociala media eller gör förvirrade framträdanden i debatter, men då undrar vi hur en så obegåvad person hamnat i maktposition.

När det gäller Strandhäll verkar vi vara många som antar att riktigt så obegåvad och obalanserad kan ingen nykter person vara.

Fast jag har en alldeles egen förklaring till Annikas ofta märkliga beteende. Ni har väl lagt märkt till hennes ständigt uppspärrade ögon och de stora pupillerna. Vad hon än pratar om eller diskuterar ger hon intryck av total förvåning – som om hon stod framför en utomjording.

Det beror förstås på att för några år sedan trimmades Annika av en konsult som skulle lära henne att framträda offentligt. Han förklarade för henne att det var viktigt att göra ett vaket, närvarande och intresserat intryck. ”Blinka aldrig!”, sa han. ”Flacka inte med ögonen!”, ”Är det debatt ska du stirra ut din motståndare!”.

Det där klarade förstås inte Annika – hon började använda medikamenter för att få ständigt öppna, stora, blängande ögon. Hon droppade tropikamid i ögonen, och bieffekterna vid flitig användning är enligt FASS ”dåsighet, dimsyn och ljuskänslighet”.

Konstigare än så är det inte.

Men just nu sitter jag mest och funderar på om det ändå är sant att Annika varit dunderplakat – och hur hon såg ut dagen efter.

Kan ni tänka er de ögonen blodsprängda?