Nu har polisen konstaterat att den dåre som sköt vilt omkring sig i Köpenhamn var ”etniskt dansk”. Man har också slagit fast att han har en historia av mentala problem. En rubbad person var alltså ansvarig för det sorgliga vansinnesdådet på köpcentret.

Men det här duger inte för svenska redaktioner. Just nu har mediachefer garanterat gått ut med påbudet: ”Hitta kopplingar till svensk extremhöger. Danmark ligger ju nästgårds. Det måste finnas”.

För om en så att säga infödd europé begår vansinneshandlingar gäller det alltid att visa att det beror på att de är ideologiskt motiverade, och är invandringsfientliga.

Det spelar ingen roll om allt pekar på om det rör sig om ung vit man som känner sig mobbad i skolan, inte har någon flickvän och alltid blev uttagen sist när man skulle välja fotbollslag på gymnastiklektionerna – och som därför i sin ensamhet bestämt sig för att straffa omvärlden. Ungefär som en alltför vanlig amerikansk skolskjutning.

Det gäller för media att använda tillfället för att skapa bilden av att nazistiska stormtrupper lurar i varje svensk källare, lyfter man på ett brunnslock kan man vara säker på att därnere i mörkret bidar en fascistisk kommandogrupp sin tid, alltmedan de reciterar Heidenstam.

Därför är nu Köpenhamn översvämmat av svenska journalister som trakasserar butiks- och restaurangägare för att få se deras gamla övervakningsfilmer. Drömmen är att hitta en sekvens där Jimmie Åkesson syns samtidigt, och i närheten av den danske köpcentermördaren:

”Ojojoj! Titta där står Jimmie Åkesson i korvkön till Pølsemannen på Rådhusplatsen i Köpenhamn. Klockan är tre på natten och titta! Titta vem som står bakom Jimmie! Det är köpcentermördaren!”

Några timmar senare kommer vi att i tidningarna se rubriker som: ”Här radikaliserades köpcentermördaren! Se bilderna från hemliga mötet med Jimmie Åkesson!”.

Och får media inte tag på något liknande finns det säkert någon form av bildbevis på att någon i SD vid något tillfälle befunnit sig i närheten av köpcentermördaren. Köpenhamn är antagligen populärt när SD:s lokalavdelningar ska ha uppstartskonferenser.

Medialogiken i Sverige – speciellt under ett valår – är att massmördare och terrorister om de är muslimer alltid beskrivs som personer som är schizofrena, bipolära, paranoida, manodepressiva, och felmedicinerade. När gärningsmannen beskrivs blir det alltid en katalog av alla kända psykiska sjukdomstillstånd – kryddad med lite social misär; arbetslöshet, skilsmässa, och omhändertagna barn. Har du mördat någon och skrikit Allahu-akbar kommer även pollenallergi och laktosintolerans att betraktas som förklarande och ursäktande orsaker till blodbadet.

Rör det sig om en europé kan man utgå från att media och myndigheter kommer att vända ut och in på personens privatliv för att hitta minsta lilla, lilla koppling till högernationalism – varje skrymsle av personens hårddisk kommer att genomsökas, varje länk i surfinghistoriken att granskas.

Det absurda är förstås att de här kopplingar görs för att hetsa mot SD – detta oförargliga parti som mest verkar vurma för folkdans, tillagande av kolbullar samt nationalsångens framförande vid varje upptänkligt tillfälle. Inte mycket militanter där, partiet för mer tankarna till en syförening, tänk i stil med Milly och tanterna.

Vad man nu kan vänta sig är att partiledningen utesluter varje medlem som besökt Köpenhamn … bara för att vara på den säkra sidan.

Och därmed har medias uppdrag faktiskt på sätt och vis uppnåtts.

Boris Benulic