Statsminister Magdalena Andersson sitter på en bänk på Drottninggatan i Stockholm. Betraktar lite frånvarande den shoppande människoströmmen.

Försvarsminister Peter Hultqvist kommer gående i riktning mot Riksdagshuset. Han går lite långsamt, har en besviken uppsyn. Att han går långsamt beror på att han vill bli igenkänd och hejad på. Rentav kanske stoppad av någon som vill prata försvarspolitik. Den besvikna uppsynen beror på att det aldrig händer. Det i sin tur beror inte på att folk inte känner igen honom, utan just på att folk ser vem det är. Peter får syn på Magda, lyser upp, ökar stegtakten och dunsar ner bredvid henne på bänken, vilket gör att hon lättar två decimeter. Hon verkar vakna till när hon landar på bänken igen.

Magda (lite yrvaket): Åh, jaså är det du? Kan du aldrig sätta dig ner som folk? Tänk på hur många stolar du suttit sönder på regeringssammanträdena.

Peter (ivrigt): Jajajaja, jag lovar. Men lyssna nu, jag har en idé.

Magda (med den tillkämpade tålmodiga minen hos en dagisföreståndare som ska försöka få en trilskande treåring att i december själv klä på sig bävernylonoverallen): Mmmm, visst. Låt höra.

Peter: Jag har en idé om hur vi ska stärka den svenska försvarsförmågan!

Magda: Lite onödigt. Vi ska ju gå med i Nato.

Peter: Det beror på vilket humör Erdoğan är, och det ändrar sig från dag till dag. Det kan ta åratal innan vi är med i Nato.

Magda: Och vad tycker du vi ska göra?

Peter: Vi kan inte bara sitta och vänta. Vi måste kunna visa att vi kan försvara oss själva.

Magda (tittar upp i himlen med beslöjad blick, vill uppenbarligen vara någon annanstans): Och … fram med det nu.

Peter (lyckligt leende): Molotovcocktails! Jag såg ett nyhetsinslag på Aktuellt i går där en massa civila ukrainare tillverkade brandbomber av tompavor. Man fyller bara på med bensin, sätter dit en stubin, tänder på och kastar mot ryska stridsvagnar eller vad det nu är de kommer i.

Magda: Tänk efter nu. Hur ser verkligheten ut? Man ska alltid utgå från sig själv. Där sitter jag på min balkong på Rosenbad. Det är sommaruppehåll, solen skiner, en underbar förmiddag i juli. Bredvid … på det lilla bordet står en bag-in-box.

Peter: Låter härligt!

Magda: Och så ser jag en kolonn ryska stridsvagnar komma rullande. De lömska jävlarna har gjort ett smyganfall och kommit med Finlandsfärjan.

Peter: Du! Den möjligheten har jag inte ens tänkt på. Skrämmande. (Ryser till)

Magda: Och vad tycker du jag ska göra när jag ser dem? Menar du att jag ska hälla bensin i boxen, sätta dit en stubin, och sedan ställa mig på balkongen och kasta boxen på en rysk stridsvagn som rasslar förbi nedanför? Kommer bara att säg ploff när den träffar, och så blir det inte mer.

Peter: Men det är bara innanför tullarna det är så. I Dalarna dricker vi grogg. Jag kan se framför mig hur flaskor som innehållit brännvin, gin och whisky kastas mot ryssen när han rullar in i min gamla hemstad Borlänge.

Magda: Varför skulle ryssen vilja rulla in i Borlänge? Kan du tänka dig Putins generaler sitta och planera invasion, och någon utropar: ”Borlänge måste vi erövra!”

Peter: Jadå, jodå, det kan jag. Kupolen! En knutpunkt för all handel! Klart de vill ta över den.

Magda: Men Peter. Vi har redan förlorat Borlänge. Det kontrolleras sedan länge av somalierna i Tjärna ängar. Inte kastades det några brandbomber då?

Peter: Johodå.

Magda: Jaja. Men det var väl i så fall de i Tjärna ängar som gjorde det. Du måste förstå att det är Sveriges huvudstad Putin kommer att försöka ta. Här är det boxar som gäller. Finns inget att göra molotovcocktails av.

Plötsligt rycker både Magda och Peter till. Magda väser: ”Låtsas som ingenting! Därborta kommer Anders Ygeman gående. Titta ner i backen. Han kanske inte ser oss”. Peter och Magda fäster blicken på sina respektive skor. Försöker krympa ihop lite.

Ygeman: Men hej! Här sitter ni och hänger med huvudena! Får jag slå mig ner. (Tränger sig in mellan Magda och Peter.) Varför ser ni så dystra ut?

Peter: Vi diskuterade hur vi ska stärka den svenska försvarsförmågan. Med molotovcocktails. Men Magda tror inte riktigt på min idé.

Ygeman: Klart som fan hon inte gör. Molotovcocktails? Då måste man fylla flaskorna med bensin. Det har ingen råd med i dag. Skulle vara billigare att köpa de allra senaste robotarna från USA. Men märkligt att ni pratar om sådant. Jag gick just och grubblade på hur jag som integrationsminister ska kunna bidra till försvaret av landet.

Magda (med oroligt och dröjande tonfall): Och …

Ygeman: Vi ska se alla kriminella invandrare som en tillgång!

Peter: Ehhhh…

Magda är tyst, ser smått förtvivlad ut.

Ygeman: Men fattar ni inte. Tänk bara på alla romer som stjäl metall. De tar kopparledningar, de snor statyer i parker och smälter ner. Vi organiserar dem … de får betalt för att sno larvfötterna på de ryska stridsvagnarna. Putins pansar kommer ingen vart!

Peter: Genialiskt! Uppe i Dalarna har vi ligor med dieseltjuvar som härjar. Jag vet inte varifrån de kommer, men de pratar inte dalmål i alla fall, och så är de väldigt svartskäggiga. Samma sak med dem. Vi ger dem betalt för att slanga diesel från ryska fordon. Och tänk er om de får gå loss i ett ryskt dieselupplag!

Ygeman: Och tänk på ligorna med litauer som stjäl båtmotorer. Ryska flottan lägger till i Visbys hamn. Men får ligga kvar för ankar där. Kommer inte längre. Motorerna borta. Fastlandet räddat.

Peter: Fantastiskt Ygeman! Du tänker verkligen utanför boxen.

Magda: (Reser sig upp. Har något jagat i blicken.) Boxen. Där sa du något. Jag tror jag måste gå hem. Men sitt kvar och planera ni.

Peter och Ygeman sitter kvar. De som passerar hör dem upplivat diskutera vad som verkar vara frågan om hur man ska använda tunisiska ficktjuvar i kampen mot en rysk invasionsstyrka.