Numera kan man göra bra pengar om man påstår sig kunna tala med djur. En del gör karriär som hästviskare, andra som uttolkare av katters och hundars själsliv.

Mest lönsamt verkar det dock vara att påstå sig kunna tala med både svenskar och muslimer, då kan man titulera sig integrationsexpert.

Hästviskare får nöja sig med att åka till stallbacken på landsbygden, integrationsexperten får resa Sverige runt.

Mätt i antal kommuner som besökts är antagligen Mustafa Panshiri Sveriges främste integrationsexpert. Vare sig du ser ut som Kalles Kaviar-killen eller en Kader Kebab-kille menar sig Mustafa förstå er båda. Dessutom säger han sig kunna få er att prata med varandra. Det var Mustafas budskap under den tid han var allas favoritpolis, och klev in i debatten. Han insåg snabbt att det var mer lönsamt att arbeta med integration än med ordning. Men efterhand har Mustafa bytt roll. Nu är det inte längre fråga om att invandrare och svenskar ska lyssna på Mustafa för att kunna förstå varandra. Nu är det frågan om att svenskar ska lyssna på Mustafa för att förstå muslimer.

Många retar sig på studentflaken som i dagarna rullar genom svenska städer, och en av dem är Mustafa. På Twitter förklarar han att han föredrar böneutrop framför studentflak.

Spelar ingen roll för Mustafa att antalet flickor som dör när de kastas från balkonger av folk som lyssnar på böneutrop, är mycket, mycket större än antalet flickor som skadas när de ramlar från ett studentflak.

Visst kan man reta sig på oväsendet från studentflak, men lika mycket väsen kommer från kolonnerna med BMW:s och Audis som kör runt, runt på kvällarna när studentflaken slutat rulla, och där det viftas med irakiska, syriska, libanesiska eller palestinska flaggor för att fira en svensk studentexamen. Men jag antar att Panshiri inte störs lika mycket av skrålet från de bilarna eftersom han utgår från att ägarna hör till dem som lystrar till böneutropen. Rätt sorts skrål alltså.

Nu är det här inte ett spontanutrop på Twitter av Mustafa. Det är mycket genomtänkt. Det är så han opererar. Han utgår alltid från något även svenskar kan irritera sig på. Uttrycker sin egen ilska över det fenomenet, och så jämför han det med något från den muslimska kulturkretsen och säger något i stil med: ”… men det är väl inte så farligt med”. På så sätt förs muslimska kulturelement in i det svenska samhället, och blir en normal och självklar del. Det är en variant på ett gammalt försök att normalisera islam. De som testade det sa saker i stil med: ”Jojo, man stenar kvinnor i muslimska länder och slänger bögar från hustak, men glöm inte bort att ni brände häxor på 1700-talet”. Den sortens argument gick inte riktigt hem hos folk i allmänhet, mest för att de tänkte: ”Jomenvisst, men det var för mer än 200 år sedan. Skärp dig!”.

Det är effektivare att utgå från sådant som människor i Sverige i gemen kan reta sig på, och så jämföra med islam.

Det är själva grundidén för podden ”Sista måltiden” där Mustafa deltar tillsammans med Ashkan Fardost, Omar Makram och Chang Frick.

Man ger sig på företeelser som varje normal svensk retar sig på; det kan vara de mest märkliga formerna av feminism, klimatångest, eller allmänt snöflingegnäll, typ: ”Jag är det största offret av alla för ingen förstår hur det är att ha 16 könstillhörigheter”. Det kan beskrivas som att de letar upp de mest illa tänkta uppfattningarna på kultursidorna, och gör sig roliga över dem.

Och då tänker lyssnaren, vilka sunda och roliga killar – vilket ger bland annat Panshiri utrymme att mer och mer få gehör för att det är väl inget problem egentligen med att förena beteenden och tankar från den muslimska kulturkretsen med det svenska samhället.

I konceptet ingår också att gänget framstår som lite förvirrade, det hummas och hö-höas och kugghjulen i hjärnan verkar inte röra sig så fort. Kanske är idéen att vi ska få för oss att de är bakfulla och därför tänka: ”Men de kan ju inte vara den farliga sortens muslimer, de krökar uppenbarligen”.

Ett annat exempel på Panshiris strategi är partiet Nyans som publicerat ett inlägg på Twitter där Anwaar Al Saleh från Malmö, ett av deras toppnamn i valet, visar upp sig i hijab och svensk folkdräkt. Då tänker säkert många att: ”Men det ser väl inte så konstigt ut”.

Men 2023 kommer Nyans att publicera en bild där hon är iförd chador, 2024 kommer hon att ha dragit på sig sig en niqab och 2025 är det fullbordat – hon framträder i full burka.

Vi vänjer oss stegvis. Och det som serveras i ”Sista måltiden” ger oss en försmak.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.