Liksom den franska vinindustrins territoriella traditioner och strider om vad som är korrekt eller inte så sker liknande territoriella jordbruksdebatter på olika håll i världen. Här i Kenya pågå just nu en het debatt mellan khat-odlare från olika distrikt. Det är en strid mellan i första hand distrikten Embu och Meru som ännu inte ser ut att finna en lösning.

I Champagne framställer man ett bubblande vin som inte bara får bära namnet Champagne för att det kommer från regionen i fråga, utan också för att man använder druvsorterna chardonnay, pinot noir och pinot meunier och använder vissa specifika jäsningsprocesser et cetera. Bubblande viner från andra områden får hitta på egna produktnamn på sitt mousserande njutande. Lika komplex är inte riktigt striden om miraa men den ser ut att kunna bli seg och långdragen, allt på grund av statens pillande i fungerande marknader.

Khat är den centralstimulerande drog som nyttjas i delar av östra Afrika och de södra delarna av arabiska halvön. Det är bladen från växten Catha edulis som tuggas och saften från tuggandet av växten som sväljs. Khat anses ha stora likheter med amfetamin och växtens ursprung tros vara Etiopien. I Kenya så kallas produkten för miraa och är en bland alla andra jordbruksprodukter. En stor del av all miraa som produceras i landet exporteras till i första hand Somalia men sedan några år råder en diplomatisk kris mellan Somalia och Kenya vilket har lett bland annat till ett importstopp av Kenyas miraa till Somalia.

Jordbrukare i Kenya har samma sorts problem som jordbrukare i Sverige. Staten beskattar och tar ut avgifter för allt och sedan när det på grund av statens rovdrift av jordbruket leder till att det inte längre går att odla med vinst så kommer staten med olika bidrag. Det är en av de brännande punkterna i khat-frågan. Khat som odlas i Meru är den som kenyanerna kallar miraa och khat som odlas i Embu kallas muguka. Att det skulle vara någon reell skillnad mellan bladen från Embu eller Meru verkar otroligt. Det finns nämligen bara en art av släkten Catha och det är Catha edulis. Vad det handlar om är istället om möjligheten till olika bidrag. Särskilt med tanke på att den stora exportmarknaden Somalia varit mer eller mindre stängd och skadat exportvinsterna och nu försöker odlarna i Embu få jordbruksmyndigheten och odlarnas egna intresseorganisation Nyamit (Nyambene Miraa Traders Association) att klassa all khat som miraa medan odlarna från Meru å sin sida försöker hävda att det är två olika grödor som inte kan omfattas av samma bidragspott.

Nyamits styrelseledamot Kimathi Munjuri hävdar med bestämdhet att muguka har egenskaper som inte finns i miraa och därför utgör en produkt som breddar produktutbudet både i Kenya och som exportprodukt. Lokala politiker i Meru har lovat att kämpa emot att odlare från distrikten Embu och Tharaka-Nithi får ta det av jordbruksbidragen på 906 miljoner shilling för miraa-odlare. Så debatten som nu rasat sedan 2018 kommer behöva komma till en slutsats. Dock finns det bara en lösning som kommer att lugna båda sidor av odlare, att det blir bidragspotter för samtliga regioner som odlar khat. Oavsett vad de lokalt kallar produkten för. Och denna bidragspott behöver bli lika stor för samtliga distrikt, annars kommer den här diskussionen aldrig stanna. Staten kommer naturligtvis i så fall att svara med att ta med den vänstra handen vad den högra handen nyss har gett genom att höja alla avgifter som är förbundna med jordbruk här i Kenya, som man nu senast gjorde i januari med höjda lossningsavgifter på grönsaksmarknaderna.

Roland Casselbrant