Vaknar du med flaggstången rest, full av energi och redo att kuva dagen eller får morgonhumöret dig snarare att tänka på överkokt spaghetti? Det är en fråga alla vi herrar borde fråga oss eftersom det säger en hel del om vår hälsa. Hjärt-kärlsystemet, hormonnivåer, stress och mental hälsa samverkar nämligen för att skapa en ståndaktig morgon. Du måste inte nödvändigtvis vakna varje morgon lika entusiastisk som en panzer hauptmann i tornet på en Königstiger som fått upp vittring på en ensam T-34:a men om du inte kan minnas när det senast hände så är det här artikeln för dig. Det finns några enkla åtgärder du kan vidta som kommer ha omedelbara effekter.

Stress är för ståfräsen vad kryptonit är för stålmannen vilket du nog märkt om du försökt utföra akten samtidigt som du oroar dig över deklarationen. Det var förmodligen inte en stor upplevelse för någon av er såvida ni inte lider av riktigt underliga fetischer. Tack för den säger du som troligen lider av ett liv som cirkulerar runt att lämna på dagis, rusa till ett måttligt engagerande jobb efter vilket du stressar hem och försöka hitta tid för träning och att mata familjen för att slutligen kräla till sängs. Att reducera de externa orsakerna till stress är lättare sagt än gjort och jag tänker inte säga åt dig att du måste ändra på hela livet för att din morgonstund återigen ska få guld i mund. Det finns andra saker du kan göra här och nu för att radikalt sänka stressens menliga påverkan.

Stress uppstår när ena halvan av det autonoma nervsystemet är aktivt, det sympatiska nervsystemet. Lugn och ro däremot uppstår när den andra halvan, det parasympatiska nervsystemet, är aktivt. Benämningen autonom förleder en att tro att det ej går att medvetet påverka men det är fel. Vi kan direkt dämpa eller trigga den ena eller den andra delen av nervsystemet och det är tämligen enkelt. Vi gör det genom att ta kontroll över vår andning vilket leder oss till dagens poddavsnitt där Ben Pakulski diskuterar andning med Brian Mackenzie.

Mackenzie beskriver i podden hur det parasympatiska nervsystemet aktiveras av utandning och det sympatiska av inandning. Allt vi egentligen behöver göra för att sänka stressen är därmed att förlänga utandningen. Ska du bara komma ihåg en sak från den här artikeln så är det det, sätt dig ner och andas ut långsammare än du andas in. Resten är överkurs.

Överkursen är dock intressant i sig, hur snabbt vi andas beror nämligen på hur väl vi tolererar koldioxid och toleransen kan tränas upp. Ett enkelt test är att ta fyra djupa andetag och på det fjärde göra utandningen så långdragen som möjligt utan någon paus. Klarar du blott tjugo sekunder så är det riktigt illa, över minuten är bra. Ju större din tolerans är ju naturligare blir det att andas ut långsamt och därmed permanent reducera din upplevda stress. Är din tolerans låg så kommer du istället få panik vid långsamma utandningar och gå runt med ständig stress eftersom din andning är åt helvete.

Att träna upp toleransen är lyckligtvis inte svårt. Du kan börja använda Mackenzies app State: Breathing, du kan tejpa för munnen när du sover för att tvingas till näsandning och du kan tejpa käften även när du tränar samt hålla andan periodvis under träning och uppvärmning. Alla åtgärder som tvingar fram känslan av lufthunger är toleransträning.

Det är dock inte riskfritt. Efter att man konsumerat Mackenzie så öppnar sig en helt ny värld upp och snart sitter man där och nickar och tycker det låter helt förträffligt när man lyssnar på skäggiga hippies som yttrar meningen “squeeze the taint and that will bring the kundulini up into your third eye”. Så kan det gå när man försöker återerövra morgonståndet men risken är värd belöningen!

Hur har min personliga erfarenhet varit av andningsträning? Det är trots allt det som räknas i slutändan. Ja under en period kände jag mig verkligen som en tonåring igen, att ha tagit större kontroll över andningen är en av få saker som permanent höjt min känsla av harmoni och tillfredsställelse. Varken träning eller kost har haft en lika tydlig effekt för mig.

Johan Simu