I över hundra år har arkeologerna debatterat hur jordbruket spred sig från Mellanöstern till Europa. Skedde det genom erövring av de jordbrukande folken, fredlig migration eller teknologiskt och kulturellt utbyte? Tack vare teknologiska och vetenskapliga framsteg inom dna-forskning det senaste decenniet vet vi nu svarat på denna fråga. Jordbrukarna, eller ”bönderna” som de ofta benämns i den vetenskapliga litteraturen var ett folk från dagens Turkiet som tog med sig kunskap om jordbruk och ersatte större delen av den tidigare populationen i Europa.

Första spåren på Balkan

De första spåren efter jordbruk i Europa har påträffats på Balkan och är daterade till ungefär 8 700 år sedan. Bönderna fortsatte successivt sprida sig ut över större delen Europa i takt med att deras population växte och de behövde mer åkermark. Det tog dem ungefär 3 000 år att ta sig från Balkan till Skandinavien där de etablerade sig i Danmark, Skåne, Småland och Västra Götaland.

För 5 000 år sedan inträffade någon dramatiskt som för evigt förändrade alla europeiska folks kultur och dna, indoeuropéerna invaderade. Dessa var ett nomadfolk från den rysk-ukrainska stäppen, norr om Svarta havet och Kaukasus. Genetiska studier har bekräftat att de ersatte en stor del av männen bland bönderna och tog deras kvinnor som fruar (huruvida dessa föreningar var frivilliga eller inte lämnar vi osagt).

Dna från indoeuropéer återfinns i alla av dagens europeiska folk och utgör en särskilt hög andel av skandinavers dna där andelen uppgår till åtminstone 50 procent. Ungefär 40 procent av deras dna har skandinaver ärvt från bönderna som levde i Europa innan indoeuropéerna kom och de sista 10 procenten utgörs av dna från de första jägare-samlarna som befolkade Europa.

Ända sedan detta blev bekräftat av forskarna har folk spekulerat och teoretiserat vad som skedde i mötet mellan bönderna och indoeuropéerna för 5 000 år sedan. Då skandinaver har ungefär 40 procent av dna från bönderna var det rimligt att anta att indoeuropéerna tog de lokala skandinaviska kvinnorna till hustrur. Moderna skandinaver skall således härstamma från Skandinaviens första bönder och indoeuropéerna som invaderade. Vissa har till och med lagt fram teorier om att minnen från detta finns kvar i nordisk mytologi, specifikt i relationen mellan asarna och vanerna som skall representera indoeuropéer respektive bönder.

I Völuspá, Völvans spådom, beskrivs en konflikt mellan de mer krigiska asarna (så som Oden, Tor och Tyr) och de mer fruktbara vanerna (varav Njord, Frej och Freja är de kändaste). Ingen sida lyckades få ett övertag under stridigheterna och kriget slutar med en försoning och gisslanutbyte varefter asarna och vanerna förenas för att bilda den skara av gudar som styr från Asgård. Detta har av vissa tolkats som en mytologisk skildring av indoeuropéernas invasion av Skandinavien som slutar med en förening med bönderna. Frej och Freja är specifikt associerade med jordbruk, skörd och fruktbarhet och det har således inte varit allt för långsökt att se dessa som representanter för ett mer fredligt jordbruksfolk. Ny dna-forskning motbevisar dock ovan teorier och visar att vi fortfarande har mycket att lära om Skandinaviens forntid.

I maj publicerade forskare ledda från Köpenhamns universitet det hittills största forskningsprojektet på individer från stenåldern. Köpenhamns universitet har genomfört och publicerat 317 nya dna-analyser av stenåldersmänniskor från Eurasien, varav över 100 från dagens Danmark och 21 från södra Sverige, och har sedan kombinerat dess med över 1600 tidigare publicerade dna-resultat på människor från denna period.

Likt i tidigare forskningsresultat kan vi se att indoeuropéerna migrerade från den rysk-ukrainska stäppen till dagens Polen och Vitryssland. Här tog de kvinnor från den lokala bondepopulationen och fick barn med dessa. Nästkommande generation hade således både indoeuropeiskt dna och bonde-dna från bönderna i Polen och Vitryssland.

Indoeuropéerna fortsatte sedan sin migration västerut Tyskland och norrut till Skandinavien. I resten av Europa skedde ytterligare beblandning med den lokala bondebefolkningen och andelen indoeuropeiskt dna minskade successivt ju längre bort från stäppen de kom. Forskarna från Köpenhamn har dock noterat en dramatisk annorlunda bild här i Skandinavien. I stort sett samtliga bönder i Danmark och södra Sverige blev totalt ersatta av de invaderande indoeuropéerna. Moderna danskar och svenskar har förvisso en stor del bonde-dna i sig men denna kommer från bönderna i Polen och Vitryssland inte från de lokala bondepopulationerna i Danmark och Sverige. Det finns således knappt några genetiska spår kvar i dagens danskar och svenskar från de människor som initialt spred jordbruket till dessa områden utan denna population blev helt decimerad när indoeuropéerna anlände.

I tidigare forskning hade man redan observerat att de indoeuropéer som kom till Skandinavien bar på dna från bönderna men man visste inte hur stor del av denna som kom från bondefolket som på den tiden bodde i Skandinavien. Tack vare det hittills största forskningsprojektet på stenåldersmänniskor vet vi nu svaret… ingen del alls.