Vår tid är nu! Storsatsande Hammarby har chansen att ta andra raka cupguldet, nu inför sin trogna publik.

Mycket vatten har flutit under broarna till Södermalm under det år som har passerat sedan Hammarby vann Svenska cupen i fjol. Vinsten i Svenska cupen blev den hos supportrarna oerhört populäre tränaren Stefan Billborns egentliga sista uppgift i klubben och sedan dess har Hammarby bytt tränare två gånger.

Vinsten i Svenska cupen i fjol och därefter bytet till tränaren Milos Milojevic hade en tydlig effekt på supportrarnas berättelse och uppfattning om klubben över säsongen. När Hammarby avslutade Allsvenskan 2020 på en åttondeplats så var det ett rejält kliv bakåt i utvecklingen, mot de topplaceringar som man tänker sig prenumerera på i framtiden. Sedan niondeplatsen 2017 så har Hammarby som klubb utvecklats och börjat se sig som den klubb de fortsatt har som målbild att vara. Och man har kunnat ana en högre svansföring och ett större självförtroende från klubben.

Den scouting och de spelarköp klubben har genomfört de senaste åren har varit mer än godkänd. Och med en ungdomsakademi som levererar ungdomsspelare från egna led med klubbkulturen redan implementerad, så har Hammarby idag en bredare spelartrupp med en högre genomsnittskvalité än vad jag kan minnas på många år, om någonsin tidigare.

Nu står Hammarby inför möjligheten att vinna sin andra raka titel i Svenska cupen, och har startat den allsvenska säsongen med en offensiv som tydligt visar att man menar allvar med att nå toppositioner i år.

När klubben sparkade tränaren Milos Milojevic, efter hans fiskande efter jobb hos en klubb med högre status eller högre lön, så var med största sannolikhet den avgörande faktorn att supportrarna inte längre hade något förtroende för honom. Nu tränar Milos Malmö FF, Hammarbys motståndare i cupfinalen, och i många mediekanaler så försöker man skapa bilden av att Hammarby och framför allt Hammarbys supportrar har något hatförhållande till Milos.

Sanningen idag är snarare att det är väldigt få Hammarbyare som bryr sig nämnvärt om Milos. Att vinna cupen och att få ytterligare en pokal betyder så mycket mer. Anledningen till att Milos blev en obetydlig parentes så snabbt beror också på klubbens mycket tydliga riktning framåt. Med endast en allsvensk vinst (2001), men som regerande cupmästare med chans till en andra raka cupvinst, så låter sig varken klubben eller supportrarna haka upp sig på frågor som denna. En tränare kom in, han gjorde bort sig och åkte ut, men Hammarby IF går vidare.

Under Martí Cifuentes ledning har Hammarby startat säsongen med en tydlig spelidé. Årets värvningar har visat sig passa spelsystemet på bästa tänkbara sätt och blivit helt självklara föredömen på fotbollsplanen. Så när Hammarby nu förlorar spelare ur truppen står klubben rustad med en ekonomi som möjliggör köp av nya spelare. Av en betydligt högre kvalitet, med en bred organisation med spelare som står på kö.

Det enda orosmolnen på den himlen är backpositionerna. Många har gett uttryck för att Hammarbys försvar i år har sett bättre ut än på många år. Men det är en illusion som beror på att Cifuentes spelidé har lyckats så bra i sina offensiva ambitioner. De defensiva backarna är fortfarande den svagaste länken i laget, med undantag för Mads Fenger som säsong efter säsong fortsätter att vara Hammarbys något anonyme jätte i försvaret. Den kommande förlusten av Mohanad Jeahze, som ryktas till Celtic F.C., kommer att bli en utmaning att ersätta. Han har inte bara växt till en mycket viktig offensiv pusselbit, utan även en av våra viktigaste spelare på fasta situationer.

I år bjuder också cupfinalen och förväntningarna inför densamma på möjligheten att få vara på plats när klubben tar ett cupguld. Förra årets restriktionstomma läktare fick supportrarna att göra lagets färd från anläggningen på Årsta till arenan att mest likna en eriksgata i grön och vit rök, ett försök att förmedla det allestädes närvarande publikstödet till ett lag på väg mot en för klubben historisk händelse. Visst blev det fest efter viktorian men att inte få bära sitt lag fram mot segern från läktarplats smärtade samtliga supportrar och det har de senaste hemmamatcherna smugit sig på en känsla av att alla väntar på den avgörande striden i finalen innan man riktigt kan ge allt på läktarplats under de allsvenska kamperna igen.

Ingen som blir Hammarby-supporter blir det på grund av vunna pokaler. Det är helt andra värden som formar en. Men vare sig de yngsta supportrarna som förälskat sig i den frejdiga offensiva fotbollen laget spelar idag (det Allsvenska målrekordet från 2019 färskt i minnet), eller de mer garvade gamla läktarrävarna som pratar om Bajen-samba förväntar sig annat än att Hammarby skall bli och vara en svensk toppklubb. Man förväntar sig att slåss inte bara om cupguldet för andra året i rad, man förväntar sig att slåss om topplaceringar i Allsvenskan och mer eller mindre årliga äventyr mot europeiskt motstånd.

Att bygga en vinnarkultur är inte svårare än att få en hel organisation, eller snarare organism, att gå mot samma mål. För mig som Hammarbyare står det helt klart. Vår tid är nu!

Finalen i Svenska cupen spelades på Tele2 Arena den 26:e maj klockan 15.00. Malmö vann efter straffläggning.