Antagligen talas det fortfarande på Östermalm om den märkliga dag då några av stadsdelens mest kända invånare iklädde sig jeans och tröja. Man kan utgå från att det dessförinnan tisslats och tasslats länge bland expediterna på NK och i klädbutikerna längs med Birger Jarlsgatan:

Och i dag kom friherrinnan M. in och skulle köpa ett par jeans. Kan du tänka dig?

Men vad konstigt! I går kom direktör C. in och ville titta på tröjor, han undrade om vi hade något som inte såg alltför dyrt ut.

Ja, vad var egentligen på gång?

Svaret får vi i Dagens Nyheter där det berättas om hur kungens svåger, Tord ”Tosse” Magnusson, gift med prinsessan Christina lyckats övertyga sina vänner på Östermalm och Djurgården – och kanske ett och annat sörmländskt herresäte – om att nu var det dags att besöka en förort.

Tord Magnuson sitter med i organisationen Young presidents, ett internationellt nätverk för framtidens ledare, och inför dem lade han fram en idé:

Vi brukar göra spännande saker så jag berättade för dem att jag fått en god vän, Ahmed, där ute. Skulle vi åka dit och träffa ungdomar i förorten och lära oss lite mer?”, berättar Tosse för DN:s reporter.

Fem dussin hugade resenärer lyckades Tosse samla ihop, vi får inte veta om tjänstefolk är inkluderade i antalet. Han förklarade för sin grupp att till Tensta tar man tunnelbanan, inte sin Jaguar eller Bentley. Det är lite oklart om han förklarade detta på grund av risken för bilbränder eller om han tyckte att det var det smidigaste sättet att genomföra safarin.

Eller så ville han ge sina medresenärer möjligheten att uppleva konst:

Dessutom är det en fin tunnelbana som har världens längsta konstutställning, säger han till DN.

Turen ut till Tensta måste ha tagit sin rundliga tid, ska den konsten upplevas måste man ju hoppa av vid varje station, vandra längs med perrongen, studera målningarna och utställda föremål, och sedan upp igen för att åka vidare till nästa station. Hade de matsäck med sig?

Väl framme blir det middag med speciellt inviterade Tenstabor. Tosse och den andra arrangören har slitit hårt med bordsplaceringen. Det gäller att få de ditresta att upptäcka vilka resurser det finns i förorten, och de inbjudna från Tensta ska få chansen att knyta användbara kontakter. En ung man som drömmer om att bli journalist placeras vid Carl-Otto ”Calle” Bonniers sida. Listigt. Man blir ju nyfiken på andra placeringar, men får inget veta.

Det finns mycket annat man inte får veta i artikeln. Visst presenteras Tosses medarrangör Ahmed Abdirahman. Men får vi veta allt om honom?

Och får vi någon förklaring till hur Tosses hjärta börjat klappa lite extra för att arbeta med unga somaliska män i förorten?

När det gäller Ahmed Abdirahman berättas det om hans livsresa; han börjar den som flyktingbarn från Somalia. Den har berättats förut, till exempel av Ahmed själv när han sommarpratade i P1.

I DN sammanfattas det som: ”En flyktingpojke som efter gymnasiet lämnade Stockholms miljonprogram och med en blandning av begåvning och tur hamnade på en inflytelserik internatskola i New York.”

Vad det sällan talas om i det sammanhanget är vad som menas med ”begåvning och tur”.

Som elev på Tensta gymnasium gör Ahmed ett projektarbete som handlar om hur man kan omvandla saltvatten till sötvatten, vår tids svar på att likt Jesus föda femtusen människor med två fiskar och fem bröd. Ahmed får pris och får åka till New York för att tillsammans med andra från samma skolkoncern göra presentationer. Där möter han Courtney Ross som erbjuder honom att komma tillbaka till USA och bli hennes personliga assistent under sommaren – och efter det erbjuds han att stanna kvar och gå i en av de skolor som Courtney Ross äger.

Ahmed tackar ja.

Nu är inte Ross-skolorna vilka skolor som helst. De har ett uttalat mål, de ska skapa den nya världens ledare och förbereda dem för ”ledarskap i den globala gemenskapen”, som det uttrycks i en programförklaring. Typ, ett ”globalistgymnasium”. Där man lär sig vad som ”behövs för att bli framgångsrik i det 21:a århundradets globala samhälle”.

Man ska fostra eleverna till att bli ”globala medborgare” genom att de ”konfronteras med ett brett spektrum av kulturer, språk, och filosofier”. Här skapas en helt ny kultur, och nya människor.

Människor som ska leda alla oss andra in i den globaliserade världen.

Eleverna handplockas – precis som Ahmed – och kommer från Sydkorea, Japan, Singapore, Vietnam, Brasilien, Ryssland och ytterligare 20 länder.

En av skolans medgrundare var poeten och filosofen William Irwin Thompson, som redan tidigare skapat en organisation med målet att ”förverkliga en ny global kultur”. Nu fick han chansen att skala upp det hela med hjälp av familjen Ross miljarder. Courneys make var Steve Ross, kanske mest känd som ledare för Time Warner.

Alla kulturer lika användbara

Thompson utformade grunden för skolans läroplan tillsammans med kaosteoreikern Ralph Abraham. Utgångspunkten är att ingen kultur är sämre än någon annan, alla har något att tillföra, man plockar russinen ur kakan och sätter igång och bakar en ny kaka. Precis som man plockar det man ser som russinen ur kakan bland unga pojkar och flickor i världens alla länder och knådar till nya användbara ledare.

Den på så sätt tillknådade Ahmed återvänder efter utbildningen i USA till Sverige. Här grundar han 2014 stiftelsen The Global Village i Tensta. Organisationen ska ordna ”seminarier, nätverksträffar, Town Hall Meetings, Järva Filmfestival och Järvaveckan”.

Verksamheten är lyckad i så måtto att Järvaveckan varje år får mycket uppmärksamhet när politiker söker sig ut till området för att möta dem som bor där och försöka värva röster. Kanske kan det också ses som en framgång att Ahmed lyckas värva så många inflyelserika personer till styrelsen. Där återfinns Caroline Berg, ordförande i Axel Johnson-koncernen, här finns finansmagnaten och entreprenören Sven Hagströmer, och Stefan Ränk, koncernchef för fastighetsbolaget Einar Mattson.

Men under de åtta år stiftelsen verkat har utanförskap, arbetslöshet, gängkriminalitet och skjutningar bara ökat i Tensta och de närmaste omgivningarna.

Ingenstans i handlingar och uttalanden från stiftelsen ifrågasätter man någonsin sin inriktning. Det kan tyckas lite märkligt med så skarpa hjärnor från företagarvärlden i styrelsen. Man undrar om de driver sina företag på samma sätt; man kör efter en affärsplan i åtta år, allt blir hela tiden värre, men man säger bara: ”Och i år kör vi Järvaveckan” igen.

Ingenstans i Global Villages material och verksamhet ser man uppfattningen att alla kulturer inte är lika bra, eller åtminstone tanken på att en del kulturer inte är möjliga att förena. Grundvalen är hela tiden Ross-skolans filosofi; alla kulturer går att smälta samman. Det gäller bara att man: ”organiserar mötesplatser för öppna samtal. Möjliggörare för människor att mötas över alla gränser.”

Men var kommer Tosse in i bilden?

Enligt DN:s reportage beror det på att han leder organisationen Young Presidents i Sverige. Det är ett internationellt nätverk för framtidens ledare. Unga direktörer som stöttar varandra över hela världen, och som vägleds av äldre erfarna direktörer.

Tosse ville att de skulle få upp ögonen för att man kan plocka russin ur kakan även i Tensta. I alla fall om man vill bygga upp ledare som fungerar globalt. Det var därför Tosse med vänner åkte på safari till Tensta.

Att det blev just Tensta kan bero på att Ahmed Abdirahman bor och verkar där. Tosse och Ahmed möttes redan för elva år sedan på en restaurang i New York – under Ahmeds studietid. De utvecklade snabbt en nära vänskap som bestått:

Vi har haft kontakt varje vecka, i bland varje dag. Jag har lärt mig väldigt mycket av honom, och han har nog lärt sig en del av mig, har Tosse berättat för Expressen.

Och precis som Ahmed introducerat Tosse i Tensta, har Tosse introducerat Ahmed i de fina salongerna, till och med i kungliga salongerna. Tosse såg till att Ahmed var inbjuden då kronprinsessan Victoria och prins Daniel ordnade middag 2019 på Haga slott för unga invandrare från Afrika och Mellanöstern som visat sig kunna bli framgångsrika.

Det var en mycket lyckad kväll, förklarade Tosse för Svensk Damtidning.

Tosse måste ha upplevt detta som en seger, hans försök att bidra till integration av somalier har annars inte slagit så väl ut. En period bodde en 19-årig somalier hemma hos Tosse och prinsessan Christina. Tosse hade träffat den unge somaliern 2009 i Tensta. Som den gode integratör han är ordnade Tosse ett jobb åt sin unge vän på Café Opera, och för att ytterligare utveckla integrationsarbetet festade Tosse tillsammans med den unge mannen på klubbar. Den unge somaliern följde även med Tosse och prinsessan ut till sommarhuset i skärgården.

Men plötslig försvann dyrbara ägodelar från hemmet. Bland annat ett diadem värt 850 000 kronor.

Tosses unge vän erkände till slut att han var tjuven, och anmälde sig själv till polisen. Han dömdes 2012 för två fall av grov stöld.

Men innan domen föll hade Tosse som sagt hittat en annan ung, driftig somalier.

Integrationsarbetet kan fortsätta.