Få platser har haft en så outplånlig inverkan på modevärlden som Frankrike och i synnerhet huvudstaden Paris. Ända sedan Solkungens hov i Versailles har landet stått för flärd, förfining och framåtanda. Men man behöver inte gå riktigt så långt tillbaka för att förstå det franska modets inflytande över vår tid.

Det franska modet tycks nämligen evigt ungt. Ända sedan britten Charles Frederick Worth öppnade det allra första haute couture-huset i Paris mitten av 1800-talet har Paris satt tonen för mode i hela västvärlden och fått en absolut ikonisk status. Den franska och särskilt den parisiska kvinnan har lyfts fram som den chicaste och mest välklädda i hela världen, ett under av obesvärad klass och stil.

Sedan ett antal år tillbaka har hyllandet av den franska kvinnan och hennes stil åter kommit i allra högsta grad på tapeten. En enkel sökning på ”french girl style” ger i runda slängar två miljarder resultat och nätpublikationer såväl som papperstidningar flödar över av råd om hur man ska klä sig, sminka sig, äta och leva som en fransyska. Oändliga spaltmeter har skrivits som kritiserar fenomenet och menar att ”fransyskan” och hennes särskilda stil och förfining är en ren bluff, ett fantasifoster för mode- och skönhetsproducenter att slå mynt av, en ouppnåelig och elitistisk dröm.

Vad är det då med fransyskan som lockar och drar? Det är den tillbakalutade, obesvärade och naturliga känslan för stil som hon verkar besitta. Hennes stil är kvinnlig, men känns aldrig påklistrad eller falsk. Hon är jordnära och enkel, men samtidigt elegant och välklädd. Hon lägger inte timmar på att sminka sig och lägga sitt hår, men ser ändå alltid fräsch ut. Bland förebilderna för den nya vågen av fascination för fransyskan finns kändisar från 60- och 70-talet som Brigitte Bardot, Françoise Hardy, Catherine Deneuve och Jane Birkin. Men det finns lika många moderna ansikten som personifierar fransyskan och hennes avslappnade elegans, Caroline de Maigret, Jeanne Damas, Sabina Socol är bara några namn. Stilen präglas av röda läppar och naturligt smink, perfekta jeans, kvinnliga klänningar och en precis lagom rufsig och ”ogjord” frisyr. Inget får se ansträngt eller överdrivet gjort ut.

Stilen, som de senaste åren levt helt parallellt med mer tidstypiska trender, utgör ett slags motgift mot Kardashianfieringen av kvinnomodet, där alla drag görs skarpare och ingenting får lämnas åt slumpen. Samtidigt höjer kritikerna sina röster mot en inneboende elitism i upphöjandet av fransyskan som stilideal. Det må vara lätt att vara naturligt vacker, om man redan är naturligt vacker. Men vad ska vi göra som inte har en strålande hy, en smal kropp, ett vackert hår? Min egen erfarenhet efter att ha levt flera år i Frankrike, och allra längst i Paris, är att franska kvinnor inte gör sig alltför mycket besvär över mindre skavanker. Jag kunde förvånas över att se kvinnor på Metron sätta på sig ett vackert rött läppstift, samtidigt som de inte valde att dölja mörka ringar under ögonen. Men så ser den franska inställningen ut, inte att till varje pris dölja sina brister, men lyfta och framhäva sina goda sidor. Det ligger ingen skam i att inte vara perfekt, det är det som ger karaktär, och karaktär är charm.

Med det sagt är inte fransyskan obekymrad över sitt utseende. Jag minns många middagar i blandat sällskap, där alla kvinnor förvisso åt både ost och efterrätt som avslutning, men i samtliga fall tog den allra minsta av bitar. Att måna om sin figur och om sitt utseende är grundläggande, men inget man talar alltför högt om, och inget som bör tas till extremer. Man måste ju leva också.

Alla fransyskor är naturligtvis inte välklädda och vackra, men förvånansvärt många är det. De är inte nödvändigtvis särskilt trendiga, men de verkar veta vad som funkar för dem och för deras egna kroppar. En fransk arbetskollega svarade när jag påpekade hur välklädd hon alltid var att det var för att hon var ”för fattig för att köpa dåliga kläder”. Med begränsade medel måste man göra grundliga och kloka val, som består över tid. Det verkar vara genomgående för chica fransyskor, att tänka långsiktigt, inte i trender. En billig trend är rolig idag, men kommer kännas trist och ofräsch om bara en eller två säsonger. Ett tidlöst plagg, som du valt för att det klär just dig så bra, i god kvalitet, kommer du ha glädje av i säsong efter säsong. Min mamma skryter fortfarande om den dyra, men perfekta, trenchcoat hon köpte i Paris på 90-talet, som hon fortfarande använder.

Den alltid vackra och chica fransyskan är naturligtvis en sanning med modifikation, alla franska kvinnor lever inte upp till den perfekta fantasin och visst händer det att även de prövar trender och köper billigt skräp. Men nog finns det fog för fascinationen för henne ändå. Inte så mycket för att det skulle vara en romantisk fantasi, utan för att det står för ett slags oerhört rationell inställning till mode och skönhet. Arbeta med vad du har, förställ dig inte alltför mycket. Gör små kontinuerliga ansträngningar för din figur, din hy och ditt hår. Köp inte kläder som inte sitter och känns perfekta, satsa på den bästa kvalitet du har råd till. Det finns tråkigt nog inga genvägar till att uppnå det franska idealet, men skulle vi alla må bättre, och se bättre ut, av att följa det lite mer.