Hur ska kriminella ungdomar kunna bli hederliga medborgare? Vilken vårdform är effektivast – och billigast?

Nu är det TFCO som lanseras. Vad är det? Fungerar det?

Socialstyrelsen har inlett ett samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) där de ska försöka få makthavare ute i kommunerna att välja en vårdform för unga som kallas TFCO (“Treatment Foster Care Oregon”). Sveriges Television rapporterade om modellen den 6 maj, och upplät tid till enhetschefen Matilda Gaudras från det privata vårdföretaget Humana att berätta om vårdformens fördelar.

TFCO ska rädda barn och ungdomar mellan 12 och 17 år, som har allvarliga beteendeproblem. De placeras i en behandlingsfamilj som omringas av ett helt team. Teamet består av en samordnare, en ungdomsterapeut, en färdighetstränare, en familjeterapeut och en administratör. Familjeterapeuten arbetar med ungdomen och de biologiska föräldrarna för att problemen inte ska återuppstå när ungdomen flyttar hem igen.

Behandlingen ges i dag till endast 30–40 ungdomar om året. En rapport från 2018 från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) säger att behovet är 2 000 platser om året. Arbetet med att ta fram rapporten leddes av docent Knut Sundell.

Är det realistiskt att det kan bli 2 000 platser i närtid?

Nej, det tror jag absolut inte. Men man tycker ju, givet att det finns en offentlig utredning som har rekommenderat det här och Socialstyrelsen rekommenderar, och SBU:s sammanställning av forskningsunderlaget pekar på att det här faktiskt är en både kostnadseffektiv och framför allt en effektiv modell, svarar Sundell.

Om man lyssnar på experterna framstår metoden som oslagbar. De som argumenterar för den gör det utifrån SBU-rapporten.

En plats i TFCO-behandling kostar skattebetalarna 4 500 kr per dygn, något mer än de 4 000 det kostar på ett HVB-hem (2018 års siffror) och betydligt billigare än att låsa in någon på ett Sis-hem, som kostar 8 100 kr per dygn. En genomsnittlig behandlingstid på tio månader kostar 1 368 000 kr. Ungefär 1 100 000 mindre än en Sis-hemsplacering.

Sundell hänvisar till rapporten och hävdar att den faktiska genomsnittliga besparingen är 366 400 jämfört med HVB-placering och 1 628 400 kr jämfört med Sis-hemplacering.

Alltså – å ena sidan är en TFCO-placering 1,1 miljoner billigare än en Sis-hemsplacering, men plötsligt sparar man hela 1,6 miljoner. Hur kommer det sig? Jo, man räknar med stora framtida besparingar.

SBU har använt sig av en svensk studie som följt 46 ungdomar under tre år efter avslutad behandling. De som var TFCO-placerade behövde låsas in i snitt 64 dagar färre under de tre åren än de som var HVB- eller Sis-placerade. Inlåsning i 64 dagar kostar 518 000 kr, och där har vi skillnaden mellan 1,1 och 1,6 miljoner.

Men är det så enkelt?

När jag talar med Lotta Höjman, som är är biträdande institutionschef på Sis Hässleholm, räknar hon upp en rad grupper som inte är lämpliga för TFCO-placering, och som i dag blir Sis-placerade:

  • De som har ett sådant farligt missbruk att man inte vågar ha dem i öppna former för att risken för dödlig överdos är stor.
  • Gängkriminella ungdomar med allvarlig hotbild mot sig.
  • De som själva skjuter eller har väldigt mycket vinster med sin gängkriminalitet.

Om man ska tro Höjman är det omöjligt att placera de mest problematiska ungdomarna i TFCO-hem. Med all sannolikhet är det dessa som behöver låsas in i framtiden i hög utsträckning, och det är denna svårare grupp som SBU jämför med den enklare som TFCO-placeras.

Då håller inte de ekonomiska kalkyler som presenteras i rapporten.

Det är oftast invandrarungdomar från förorterna som värvas till kriminella gäng. Är det då många från utomeuropeiska kulturer som skulle behöva placeras i TFCO-familjehem?

Det är ju inte orimligt om man tänker proportion, säger Knut Sundell.

Hur matchar man dem in i familjer och hur blir resultatet?

Det är en jättebra fråga, menar Sundell, men han ser svårigheten med att hitta ett svar.

Nu kan jag redan ana att det är inte så enkelt, för man får inte föra register över vad som helst heller, så det kan finnas sådana saker.

Humana står för de allra flesta TFCO-platser i Sverige. Presschefen Patrik Silverudd kan inte svara på om det är lika lätt att lyckas med en vårdtagare som är gängkriminell med utomeuropeisk bakgrund. De för inga register på sådant och när en vårdtagare lämnar dem får de inte följa dem vidare.

Det borde ändå vara en faktor som ni tar hänsyn till när ni ska utforma den bästa behandlingen, tycker jag.

Man tar hänsyn till respektive individs förutsättningar och förhållanden.

Har ni utländska behandlingsfamiljer?

Jag vet faktiskt inte.

Hur hanterar man kulturkrocken när en utomeuropeisk gängkriminell hamnar i en svensk familj?

Patrik Silverudd menar att erfarenheterna från Oregon och Danmark är användbara i Sverige:

Det är inte så att man i USA och Kanada saknar olika former av kulturella bakgrunder bland dem som finns i TFCO där, eller i Danmark.

Nej, men det kanske är en större omfattning i Sverige, och då är frågan om man kan använda undersökningar från USA eller Danmark.

Jag vet inte om man kan påstå att det är större i Sverige än i USA, men …

Men vilka grupper i USA har kommit i stora mängder de senaste 20–30 åren, som saknar anknytning likt de som har kommit till Sverige?

Jag tänkte att … Det känns som att du vill säga något, men inte törs.

Nej, jag vill inte säga något. Jag tycker snarare jag ser ett problem med den stora invandringen och de kulturkrockar som vi har i samhället. De konflikter som finns i dag med den stora förändringen som har skett. Den har ju inte skett på samma sätt i USA – eller i Danmark. Och det finns en helt annan styrka i den ungdomskulturen de kommer från också.

Men, om man bara tittar på själva behandlingsmetoden TFCO. Den når i dag ungefär 40 ungdomar per år. Det är ingen som har påstått att det här är lösningen på all världens problem, alldeles oavsett kulturell bakgrund på dem som är placerade. Om man tycker att kulturell bakgrund är en försvårande faktor i sig, så har det ju ingen betydelse. Metoden är i grunden mer effektiv än andra behandlingsmetoder. Det är det SBU säger.

Men, som sagt var, man får inte fram 2 000 behandlingsfamiljer på en kafferast. Vi har hållit på i många år och har i dag ett 40-tal.

Alltså. Experterna förordar TFCO, men ingen tror att 40 platser kommer att bli 2000 inom rimlig tid.

Metoden är heller inte tillämplig på många gängkriminella ungdomar.

Metoden ger heller inte de ekonomiska vinster som presenteras – inte när man ser närmare på vilka som kan komma ifråga för vårdformen.

Avatar photo
Peter är reporter på Morgonposten.