Ryska marinen har stationerat delfiner att vakta hamninloppet i Sevastopol. Enligt satellitbilder flyttades delfinerna dit i februari, ungefär när kriget utbröt. Deras uppdrag är troligen att skydda hamnen från infiltratörer som kommer under vattnet. Sevastopol är Rysslands viktigaste flottbas i Svarta havet. Skyddade från missilangrepp från luften finns det ändå en risk för sabotage under vattenytan.
Delfiner i militär tjänst är en tradition som går tillbaka till Sovjettiden. Då hade man flera program där man tränade däggdjur till olika uppdrag. Träningen slutade 1991 efter Sovjets sammanbrott. Men nu tränas delfiner åter igen i Kazachya Bukhta i närheten av Sevastopol, efter Rysslands annektering av Krim. Delfinerna har också använts vid den ryska flottbasen i Tartus under kriget i Syrien.
Ryssland har ett liknande program i Arktis, men med andra djur. Där används sälar och vitvalar, som är bättre anpassade till klimatet i norr än delfinarten öresvin som trivs i Svarta havet. 2019 dök en rysk vitval upp i Norge, den fick smeknamnet Hvaldimir av lokalbefolkningen. Troligen hade den smitit från sin post i Arktis.
Även USA har haft program för användning delfiner och andra djur, som sjölejon, i militära syften. Huvudverksamheten finns i San Diego i Kalifornien och deras djur har använts bland annat i Vietnam- och Irakkrigen. Genom åren har djurrättsorganisationer varit kritiska mot verksamheten.
De amerikanska djuren tränas till liknande uppdrag som de ryska, att leta efter föremål och att patrullera under vattnet. Delfiner och sjölejon är intelligenta och går att träna upp. Deras färdigheter är främst att kunna dyka väldigt djupt och använda sina ekolod. Via ekoloden kan de upptäcka minor som placerats under vattenytan.
De har också mycket bra synförmåga och är än i dag bättre än någon teknik människan skapat.
Enligt amerikanerna kan man inte träna delfiner till att attackera människor eller skepp, då de inte kan särskilja ett fientligt objekt från ett vänligt. Det påstås dock att Sovjet tränat delfiner med giftpilar och som att själva verka som torpeder.
Andra djur som använts i krig
Ett av de vanligaste djuren att använda inom militären är hunden. Hunden som bruksdjur i jakt och krig går tillbaka till urminnes tider. De används fortfarande, främst som spanare, ordonnanser, livräddare och spårare.
Ambulanshunden blev ett känt fenomen och användes främst under första världskriget. De tränades upp av Röda Korset och användes för att hjälpa sjukvårdspersonal hitta till sårade soldater. De bar också sjukvårdsutrustning.
Hundar har också använts som självmordsbombare av Sovjet, i skarpt läge under andra världskriget mot tyska pansarvagnar. Först använde man tidsinställda bomber men gick över till en som detonerade direkt, där hunden strök med. Inledningsvis var det svårt att få det att fungera och vissa hundar kom tillbaka och utlöste bomben så att ryska soldater skadades. USA undersökte ett liknande system men gick inte vidare med det då det ansågs ineffektivt.
Sovjet försökte också bekämpa tyskarna med döda råttor. Råttlik fylldes med sprängdeg och placerades nära tyska pannrum och liknande. Tanken var att de skulle eldas upp och explodera, men tyskarna gick aldrig på tricket. Dock var man tvungen att lägga tid på att undersöka råttkadavren, vilket gjorde experimentet lyckat enligt Sovjet.
CIA försökte på 1960-talet göra katter till vandrande spioner. Man försökte operera in mikrofon och radio i katters huvud, men projektet ”Acoustic Kitty” misslyckades.
2007 avslöjade iransk underrättelsetjänst en spionring av ekorrar. Avslöjandet avvisades av väst. Sudan har flera gånger anklagat Israel för att skicka spionfåglar, bland annat en egyptisk smutsgam och en vit pelikan. Båda djuren bar ornitologisk spårningsutrustning, avsedd för vilda fåglar. Samma sak hände när en död biätare hittades av bybor utanför Gaziantep. Turkiska myndigheter förklarade att den israeliska ringmärkningen inte hade militärt syfte.
I antiken användes grisar och vildsvin som attackdjur i krig. På 200-talet använde romarna vildsvin mot tarantinernas elefanter. Enligt legenden så var det Alexander den store som lärde sig att använda grisar som vapen mot elefanter, av den indiske kungen Porus. Elefanter ska ha blivit uppskrämda av grisarnas grymtanden. Det finns även berättat att grisar smörjdes in med olja och tändes på, skickades mot fienden som brinnande vapen mot fiendens elefanter.
Elefanten har använts i krig, främst i det antika Indien, men även tidvis i Kina och Sydostasien. De användes främst för att attackera fienden och skapa oordning i deras försvarslinjer.
Även apor har använts som självmordsvapen, under Songdynastin. Klädda i hö och dränkta i olja skickades de mot fienden och satte eld på tält och annat.
Fladdermusbomber var ett experimentellt amerikanskt vapen under andra världskriget. Bomben innehöll förvaringsplats för tusen mexikanska fladdermöss, av arten Tadarida brasiliensis. Djuren var i dvala och hade en liten brandbomb fäst på sig. När bomben skulle släppas skulle den halvvägs fälla ut en fallskärm. Djuren skulle släppas ut och flyga i väg och sätta sig på vindar och andra utrymmen. Bomberna som var tidsinställda skulle då utlösas och sätta eld på hus och annan egendom i Japan, där den var tänkt att testas. Men den användes aldrig.
USA försökte även utveckla en typ av bomb som skulle guidas av duvor. Duvorna var tänkta som en slags piloter som såg målet på en skärm. Duvorna skulle picka på skärmen, vilket de tränats till, och hålla bombens kurs. Systemet användes aldrig och ersattes av ett med elektronisk styrning.
På tal om fåglar och bomber så hade brittisk militär ett förslag att använda höns för att hålla värmen inuti atombomber. Projektet Blue Peacock gick ut på att man skulle förvara atombomber i norra Tyskland. Vid en sovjetisk invasion skulle bomberna utlösas. Problemet var kylan som kunde sätta bombens sändarutrustning ur funktion på vintern. Idén var då att låta höns leva i bomben, med mat och foder, för att deras kroppsvärme skulle hålla tekniken i gång. Idén sågs som ett skämt när tidigare säkerhetsklassade dokument offentliggjordes 1 april 2004.