Emmanuel Macrons dramalärarinna, sedermera hustru, säger att han är ytterst diskret, för att inte säga förtegen, den unge, franske presidenten. Inte bara med vems miljoner och miljarder han satte i rörelse som framgångsrik bankman i en investeringsbank, utan med vem han är som människa, vad som driver honom, vad han drömmer om, vad han strider för och vad han strider mot. Man får en distinkt känsla av ambition när man möter hans blick. Men vad är det han eftersträvar? Han känns inte som en typisk maktmänniska.

Han är musikalisk, bildad, ekonomiskt sinnad och har en, vad det verkar, osviklig känsla för vad som går hem. Kort sagt, mannen är, bakom den otadliga fasaden, ett mysterium. Hade han varit en privatperson vilken som helst så hade han förstås fått vara ifred med sitt mysterium. Men han är ju inte det. Tvärtom. Han leder, som förste man för andra mandatperioden i rad, Europas flaggskepp och forna imperium, de fria folkens förening. Att vara frank betyder att vara fri. Frimodig. Frisinnad. Frihetlig. I frankernas land råder strejkrätt. Och då menar jag absolut strejkrätt. Vem som helst får enligt fransk grundlag strejka för vad som helst utan att anställningen äventyras. Denna rätt är inte billig, men helig. Och den utnyttjas. Och missbrukas, förstås. Men få om ens några andra länder sätter sin tilltro till lagar, regler, rättigheter och skyldigheter som de fria folkens Frankrike. Samtidigt som de gillar att ta ut svängarna, runda hörnen och gräla om skitsaker. Fransoser fascinerar nästan lika mycket som fransyskor.

Hal ål

Emmanuel Macron är nästan lika svårgripbar genom sina politiska uttalanden som genom sitt bankmannamässigt neutrala yttre. Han har ett uttalande för varje potentiell väljare, heter det, och det ligger något i den saken. Han må ha vunnit för att väljarna helt enkelt inte tordes ge sin röst till någon vars namn så gott som alltid uttalas med prefixet “den högerextrema”, vilket signalerar en varning till alla nyhetskonsumenter. Men vann gjorde han. För andra gången i rad. Visserligen finns det alltid frågetecken kring det där med rösträkning men faktum är att Macron är president för andra omgången i rad, vilket alltså inte har hänt i fransk politik i mannaminne.

Dörrvaktens blick talar

Får vi därmed kasta oss över hans horoskop och slita upp det perfekta och anonyma omslagspappret för att med lystna blickar ta reda på vad som döljer sig där inne? Det är inte självklart. Han vill ju ha sitt inre för sig själv. Å andra sidan kommer inte bara hans närstående, inte ens bara de franska folken, Frankrikes medborgare, nej inte ens bara vi i EU, utan i förlängning hela världen att påverkas av hans inre. Om han nu har ett inre. Hans yttre avslöjar som sagt lika lite som hans politiska uttalanden om den saken. Så det är visserligen fortfarande en samvetsfråga, men det ligger tunga argument på båda vågskålarna. Det är en hederssak att visa respekt för en människas personliga integritet. Men det är också en plikt att göra vad man kan för att förstå vad som driver en makthavare. Inte minst en makthavare av den geopolitiska betydelse som tillkommer en fransk president. Du avgör. Slutar du läsa här så har du min respekt. Fortsätter du så är det mellan dig och ditt samvete. För utan ett gott samvetes sällskap är den himmelska informationen ändå opålitlig, om den ens går att begripa. Det rena underhållningsvärdet är lika tveksamt som näringsvärdet hos Pepsi och Pringles. Det egna samvetet är alltså både dörrvakt och potentiell guide, och ingenting man blir av med. Låt oss alltså nalkas hans himmel med aktning, om alls.

Människan är en mikrokosmisk motsvarighet till makrokosmos. Det är nyckeln till denna urgamla och märkligt exakta vetenskap från tider långt innan uppspaltningen i naturvetenskaper och humaniora, eller andevetenskaper, som man på både norska (åndsvitenskaper) och tyska (geisteswissenschaften) kallade de ämnen som på anrika lärosäten som Cambridge kallas Moral Sciences. Innan denna uppspaltning klöv det mänskliga medvetandet i ett yttre och ett inre, så fanns en mer hermetisk ansats och den tog sig bland annat uttryck i en moraliskt kvalitativ syn på astronomin, som gav den en direkt förbindelse med det vi i dag kallar psykologin, alltså kunskapen och forskningen om själen.

När vi nu tittar på Macrons himmel så är det därför verkligen både hans egen aura och den himmel som fanns när han tog sitt första andetag, och som kommer att prägla hans inre rum till dess han andas ut för sista gången. Prägeln är given och oföränderlig. Vad han gör med denna prägel, och vad han gör av de egenskaper den ger honom, det är upp till hans fria vilja.

Solpannan

Så, vad präglar Emmanuel Macron? Förutsatt att tid och plats för hans födelse verkligen stämmer, och det har vi anledning att förutsätta, så ser hans inre himmel ut ungefär på följande sätt. Vi visar den först utan att dra streck mellan de planeter som har en speciell resonans med varandra. Det gör vi allt eftersom vi fördjupar förståelsen av det vi ser. Så vad är det som är slående vid första anblicken?

Solen i pannan, förstås. Som dessutom är tätt flankerad av både Venus och Merkurius. Därefter ser man nog att ytterligare ett stort ljus lyser precis mittemot solen med sin drabant Merkurius. Det är Jupiter. Solen, Merkurius och Venus lyser upp det rum som är märkbart för alla som ser Emmanuel Macrons blick. Solen är hans starka jagkänsla, Merkurius, som i hans fall knappast går att skilja från solen, är hans kvicka intellekt och hans förmåga att komma igenom, höras genom bruset. Venus bidrar med elegans, finess och en viss air av fulländning, det där som gör att det inte riktigt finns något att anmärka på. Utom möjligen just att det inte finns något att anmärka på, förstås, vilket gör Macron svåråtkomlig.

Svåråtkomligheten

Men själva svåråtkomligheten beror egentligen inte så mycket på Venus. Inte på elegansen och den charmanta finessen i hela hans uppenbarelse. Nej, den beror på ljuset mittemot, som hans medmänniskor inte ser, men kanske anar att han liksom har bakom ryggen. Och det är just det. När Jupiter står i sjätte huset, alltså det område som alltid utgörs av första delen av en planets vandring genom den underjordiska sfären, då är det som att medmänniskorna anar att han har en vision, en plan, en hemlighet eller en baktanke, men de kan inte se vad det är. I just det här fallet lyser det joviala ljuset i Kräftans tecken. Solen med följe lyser i den målmedvetna Skyttens tecken. Redan där är situationen en smula spänd. Jupiters ljus lyser nämligen upp det möjliga. I Jupiters ljus tenderar man att se dolda tillgångar och resurser. Men vad skall han göra med dem? Ingen vet! Eller jo, han själv har nog en aning, men inte mer. Jupiter är ju å ena sidan under ytan, under hans klara medvetandes horisont, men å andra sidan förbunden med solen via en lätt besvärande resonans, en opposition. Opposition mellan solen och Jupiter är inte besvärande. De är mest en sorts påminnelse om att även baksidan av saker och ting kan ha en ljus aspekt. Följden är att man får energi. Man blir energisk, pigg, oftast rätt optimistisk även i motgång. Macron upplevs helt enkelt som å ena sidan extra solig, extra strålande, men å andra sidan oåtkomlig.

Så vad gör Jupiter i Kräftans ombonade tecken? Hittar resurser, såklart. Pengar, kapital, råvaror, saker ingen har tänkt på tidigare, eller som har glömts bort. Och Kräftan måste inte vara familjens trånga krets. Familjen Macron är ändå en smula udda, med hans 28 år äldre fru med egna barn. Själv har Emmanuel inga barn, han trivs utmärkt med den lite mer distanserade sämja som en äldre fru och styvbarn ger. De har trevligt ihop, men det är inte familjen som är Emmanuels revir. Det är Frankrike.

Så, varför är han inte nationalist?

Nja. Alltså. Ibland är han ju det. Hans patriotiska retorik är ibland alldeles hjärtknipande. Såpass, iallafall, att många fosterlandsvurmande fransmän (och fransmän är generellt fosterlandsvurmande) spetsar örat och blir berörda. Inför en annan publik kan han med samma strålande patos tala sig varm för överstatligt samarbete med Bryssel som centrum.

Investment

Det är svårt att riktigt veta var man har honom. Men han utstrålar den pålitlighet som bara en erfaren investeringsbankman är kapabel till. Hur går det till? En hemlighet är att Jupiter är i retrograd. Det betyder att hans näsa för resurser inte bara sniffar sig framåt, utan att han även går tillbaka i sina egna fotspår och tar en andra titt på sina fyndplatser. Han reviderar. Omvärdering är hans livsluft. Så blir man en genial investerare och så blir man en progressiv politiker utan ideologiska skygglappar. Emmanuel Macron är helt enkelt inte lojal mot någon speciell ideologi. Alla tror det, och det är därför han, med sin merkuriala kvickhet, slingrar sig ur de retoriska fällor som dagligen gillras mot honom av journalister och politiska rivaler.

Macrons hemlighet är att han är en slipad och diskret investerare.

Den självsäkerhet han utstrålar är intimt förbunden med det ovanliga faktum att solen och Merkurius är på precis samma grad. Det finns alltså exakt noll distans mellan jagkänsla och logik; logik och resonemang; resonemang och retorik. Han känner sig alltid objektiv. Även när han skapar den verklighet han beskriver genom att beskriva en vision som strålar in från det möjligas joviala värld bakom hans rygg. Han vet hur man finansierar projekt. Hur man trollar fram resurser ur tomma luften.

Lejonkungen

Nästa sak som är ganska påfallande är den krigiska Mars. I majestätiska Lejonets tecken. Också bakom honom, från oss andra sett. Också backande, från jorden sett. Men ovanför horisonten, så att han själv är klar över denna kvalitet, trots att inte vi andra får grepp om den så lätt.

Att Mars, den exekutiva kraften, rörde sig genom Lejonets tecken när den nyfödde Emmanuel andades in den kosmiskt genomstrålade luften, det kan man kanske vänta sig av någon som i praktiken är vald till kung över de fria folkens rike. Men att den vid tillfället rörde sig bakåt, hur påverkar det Mars verkan? Precis som med Jupiter handlar det om att han tenderar att gå tillbaka i sina spår, men här inte för att se om han missat ett fynd, utan för att se om han missat en fajt. Det gör honom till en mycket grundlig vinnare. Han vinner inte bara striden, han vinner kriget. Och han vinner inte bara kriget, han kanske, kanske vinner även freden. Det skall nu mycket till att vinna någon fred i det kollapsade imperiet, där de koloniserade folken har fått stående fribiljett att bosätta sig i la France självt. Framförallt de muslimska enklaverna skapar tusen olösliga problem med allt från språksvårigheter till kolliderande seder och rena religionskrig med terrorism, öppna mord och kyrkobränder.

Centerextremistens brutalitet

Hade Emmanuel Macron varit en svensk politiker så hade han knappast betecknats som centrist. Han hade betecknats som hårdför extremhöger. Men Sverige är lite speciellt och det finns egentligen ingen anledning att använda svenska mått på utländska politiker eller utländsk politik. Vi skall bara hålla det i bakhuvudet så att vi förstår vad som menas när man kallar Macron för socialliberal. Det är inte Annie Lööf vi talar om här. Inte ens Jimmie Åkesson. Det är ledaren för ett land med dagliga bråk och kravaller av den typ vi såg under påskhelgen. Men där polis och den speciella insatsstyrka som kallas gendarmeri utan att tveka sätter hårt mot hårt, med kraftfulla vattenkanoner, gummikulor, elchockvapen, förutom de hårda batongerna som är långa som basebollträn. Macron, centristen, skulle aldrig få för sig att ifrågasätta eller äventyra statens självklara anspråk på absolut våldsmonopol. Hans Mars går tillbaka i sina fotspår för att, metaforiskt talat, sätta en kula i pannan på sårade fiender. Han är grundlig. Och drar sig inte för att dräpa. Men helst med finess. Brutalitet kan också skötas med finess. När han vunnit presidentvalet sågs han och familjen fridfullt flanera längs Paris kvällsbelysta gator. Vad man inte såg, eller ens hörde, var de våldsamma sammandrabbningarna med arga demonstranter ett kvarter bort. Det sköts snyggt, det franska bullret.

Försåvitt detta har med Macrons inflytande att göra så beror det på att dödsplaneten, dvärgen Pluto, står i en sextil till Mars. Och Pluto är inte ensam. Med sig har den Emmanuel Macrons nordnod. I Vågen.

Sextilen ger en resonans mellan planeter som är mycket snabb. Deras inflytanden når varandra snabbare än samvetets varningsklocka. Sextiler har så att säga överljudsfart. Blixtsnabbt och oreflekterat slår alltså Pluto till och bistår Mars med ammunition. Nordnoden är också där, vilket ger Macron känslan att detta är helt i linje med hans karmiska bestämmelse. Det är som det måste vara. Han är på väg till en position där han dömer (Vågen bedömer, överväger) på liv och död. Han kan starta krig, han kan sluta fred. Visserligen är han inte för dödsstraff, men polisen har sina befogenheter. Och landet har kärnvapen och en enorm armé.

Havet och Hades

Vidare från Pluto går det ytterligare en sextil, till Neptunus. Neptunus, det djupa havets intelligens, kan vända på känslor, så att man ser det som är positivt i det som är negativt, och omvänt. På så sätt kan även polisbrutalitet ses som något önskvärt, eller iallafall nödvändigt. Och Neptunus har denna snabbkoppling till Pluto, som är Hades, dödsrikets konung. Dessutom finns det en mer normalsnabb koppling, en trigon, mellan Mars och Neptunus, som inte går via Pluto. Vi ritar ut sextilerna via dödens Pluto i Vågens tecken och trigonen utan Pluto:

Jungfrulig rationalism

Nästa sak som faller en i ögonen är gränssättande Saturnus, här i passande mörkblått. Även Saturnus backar, och befinner sig återigen någon grad in i Jungfrun, där den genom sin stränga effektivitet gör rättvisa åt Jungfruns systematiska nit och kärlek till det rena och enkla.

Saturnus är minnet. Inte minnena som sådana, inte heller det ljus i vilket vi ser dessa, utan själva erinringsförmågan. Backar Saturnus, och det gör den rätt ofta, så tenderar man att se över sina minnen då och då, för att dra lärdom av dem. Minns man vad man varit med om, hur man har agerat i olika situationer och hur resultatet blev, då blir man givetvis en smula klokare än om man inte bryr sig om att dra sig till minnes. Spridda erfarenheter samlas till erfarenhet, livserfarenhet, och lägger sig till grund för kloka beslut. Macrons saturniska intelligens har en sextil till Jupiter, rakt ner i djupet, och en trigon resonans med klustret sol, Merkurius och Venus. Solen är jagkänsla, det vill säga ansvarskänsla och myndighet, Merkurius är kommunikation. Venus är elegans. Alla dessa tre, i målmedvetna Skyttens tecken och alla dessa tre i kommunikativ samklang med den strikta kraft som kallt skär bort allt som inte hör dit; allt som inte behövs i en aktuell situation, så att uppgiften tydliggörs.

Vi åskådliggör dessa resonanser med blåa streck:

Vi har en bit kvar, men redan nu börjar en bild framträda av den mentala stringens och effektivitet som präglar den intelligente men oåtkomlige Macron. Som har för avsikt att reformera hela sitt land för att leda världen in i den nya världsordningen.

Lynniga Luna

Men är han inte konstnär också? Jo. Han har tävlat som konsertpianist. Hans fru var en gång hans dramalärarinna. Hennes dotter var för övrigt hans klasskamrat och alla trodde att det var de som var ihop. Macrons förmåga att hålla masken röjde inte relationen förrän tiden var inne. Så, vad i hans himmel pekar på den där musikaliteten? Månen. Jupiter också, förstås, men framförallt månen. Och månens känsliga intelligens har en spännande, och inte helt okomplicerad, resonans med Mars. De är på kant. Kvadratur. Detta ger Emmanuel Macron hans beskärda del av temperament.

Sveda och ljus

Betänker man därtill att svidande vassa Kiron är i samma tecken, praktiska Oxen, så förstår man att något sporrar honom. Kirons till ljus förvandlade sveda strålar på ett välgörande sätt ut åt två håll, skapande en positiv resonans med å ena sidan solkomplexet och å andra sidan med Saturnus. Här har vi både gåtan och dess lösning. Enbart med den djupt gömda och redan i sig osynlige Kiron, som även den backar och därmed återupplever sin egen smärta, fullbordas den stortrigon som man har anat hela tiden. Men bara i den utsträckning svedan bejakas har han det flyt som trots allt utmärker honom. Att han bejakar det som smärtar, fastän han även lider av det, det ser man redan på hans smärta, närapå asketiskt utmärglade gestalt.

Fransk revolution

Men, måste man slutligen fråga sig, vad är det där med hans besatthet av reform och omdaning? Varför skall alla institutioner nödvändigtvis vara så annorlunda? Macron är säker på att vi går mot nya tider och att dessa inte kommer att likna de gamla. Han är visserligen kapabel till passion och känsla men han är extremt idéstyrd och fokuserad. Södra noden i Vädurens tecken visar att han är trygg och hemtam med att ta initiativ. Norra noden i Vågen visar att han vill skapa en harmoniskt balanserad värld och Plutos närvaro i denna norra nod visar att han är beredd att dö och döda för detta mål. Revolution är ok. Bara det går snyggt till.

Vilket dessutom är ganska franskt.

Viral diskretion

Men som sagt: Emmanuel Macrons besatthet av nytänkande och reform, varifrån kommer den? Den kommer från den himmelska intelligens vi har kvar att betrakta. Det är en av de stora osynliga, som egentligen är inkräktare som kretsar kring det egentliga solsystemet för att störa oss. Så att vi inte somnar vid ratten. Det handlar om Uranus. Och hans Uranus står i den hemlighetsfulla Skorpionens tecken. Det kan alltså röra sig om ytterst hemliga operationer. Det högteknologiska biolabbet i Wuhan byggdes av Frankrike, visste du det? Det är möjligt med dagens bioteknik att specialdesigna ett virus som angriper en enda specifik människa, som man av något skäl vill sätta ur spel. Sådana virus kan färdas på och smitta oräkneliga kurirer utan att de får några symtom, och när viruset når den avsedde, så blir det plötsligt dödligt. Det förenar sig med just vederbörandes unika DNA och monterar ner systemet. Det ligger i sakens natur att vi inte vet så mycket om de operationer som kanske förbereds eller kanske rentav genomförs, men geopolitiska analytiker menar att det är sådana virus som Putin fruktar och det är därför han håller så tydliga fysiska avstånd till människor. Kanske är det därför han i skrivande stund ser så sjuk ut också, vem vet. Vad man vet är att tekniken finns och att läkemedelsindustrin och försvarsindustrin inte längre är två separata verksamheter. Och att Wuhan Institute of Virology skapades 2017, strax före Macrons tid, med hjälp av franska experter och en fransk mångmiljardär, Alain Mérieux. Vi vet givetvis ingenting alls om Emmanuel Macrons eventuella engagemang i detta projekt, vare sig som finansman eller som politiker, men vi vet att han är psykologiskt kapabel att genomföra den typen av projekt. Uranus kan inte bara se det möjliga i det omöjliga. Uranus kan även intellektuellt motivera initiativ som ett normalt sinnelag aldrig skulle överväga.

Ett triangeldrama

En radikal omdaning av hela världssamfundet förutsätter en stark Uranus. Helst i Skorpionen. Och det har Macron. Den resonerar med månen, både direkt, via en opposition, och indirekt via Mars och två kvadraturer. Vi visar: Uranus och månen i opposition, även länkade med kvadraturer via krigiske Mars.

Uranus och månen i opposition brukar betyda att man inte gärna binder upp sig i förtroliga relationer. Många ungkarlar har denna opposition. Man föredrar den hövliga och trevliga sämja som kan uppstå med spännande vänner och intressanta bekanta, professionella kontakter och … tja, varför inte en riktigt trevlig 24 år äldre fru och några styvbarn.

Omvägen via Mars innebär två kvadraturer. En av dem har vi redan berört. Det är den mellan månen och Mars, som ger Macron temperament och ett konstnärligt sinnelag. Den andra är mellan Mars och Uranus, och ger honom modet att bryta ny mark, kasta sig in i högriskprojekt och kanske vara något av en gambler. Vilket låter som ett bra recept för en geopolitisk storspelare.

Himmelsk mimersbrunn

Det finns alltid mer. En människas himmel är outtömlig och det vi här har skisserat är ett fragment. Men det är ett fragment som ger Macron en antydan till de karaktärskonturer man inte så lätt ser utan de verktyg vi nu har använt. Människan är i sanning ett mikrokosmos!

Även människan Emmanuel Macron, just nu president i Frankrike.