Jag har med tiden förstått att många män har problem med för tidig utlösning. Det var därför jag kastade mig över en artikel i Asian Journal of Urology – jag vill kunna komma med lite tips till de av mina manliga läsare som liksom är lite för snabba i vändningarna.

Studien handlar om en 28-årig man i Beirut som brukade få utlösning efter 40 sekunder.

Jo, jag vet vad ni tänker.

För det första, bor man i Beirut kanske det finns viktigare problem – ett land där det ständigt pågår ett lågintensivt inbördeskrig, och då och då smäller någon av en rejäl bomb. Ekonomin är i botten, och det är brist på det mesta.

Men här har vi en kille som är mest bekymrad för att det går för fort för honom.

För det andra, denna exakthet i tidsangivelsen, var det han eller flickvännen som klockade varje gång?

I vilket fall – läkarna fixade till det hela. De placerade två elektroder på hans penis och körde ström genom en nerv. Behandlingen pågick i ett halvår och tre gånger varje vecka elchockade läkarna hans penis i halvtimmeslånga sessioner. Man får hoppas att elpriset är lågt i Libanon, men även om det är högt kanske patienten tyckte det var värt det.

Behandlingen gav resultat. Efter sex månader hade mannen bättre sex enligt honom själv. Nu dröjde det tre minuter och 54 sekunder innan han fick utlösning. Hur han och läkarna vet det? Jo, han använde ett tidtagarur. Kanske inte så sexigt. Jag kan höra diskussionerna i sängkammaren.

Flickvän: Åh, åh, åh, älskling! Se mig i ögonen!

Förtidig utlösare: Nej, nej! Jag måste hålla ögonen på klockan annars blir läkarna sura.

I artikeln får man inte veta om behandlingen var smärtsam. Blev han som en sprättbåge för varje stöt han fick? Eller var det mer som ett litet behagligt kittlande? Eller … frågorna hoppar sig.

Min stora fråga är kanske: varför var han och läkarna nöjda med tiden tre minuter och 54 sekunder? Säger en del om libanesiska mäns inställning i allmänhet. Och det kanske förklarar varför man så ofta ser så många arga kvinnor på gatorna i nyhetsinslagen från Beirut – det är otillfredsställda kvinnors frustration som får sitt utlopp.

Trump om vänskapen med drottning Elisabeth

Donald Trump analyserar tillståndet i det brittiska kungahuset i Piers Morgans nya talkshow. Trump säger att prins Harry är pinsam som låtit sin Meghan ”ta honom i näsan och dra honom till USA”. Den före detta presidenten säger att Harry är ”whipped” av Meghan, och förklarar att:

Jag tänker inte använda uttrycket i sin helhet, men Harry är mer ”whipped” än någon annan person jag mött.

Uttrycket Trump syftar på är förstås ”pussywhipped”, en mustigare variant på toffelhjälte – en möjlig översättning vore kanske ”fittförtryckt” eller ”musmisshandlad”. Men jag tycker den första varianten är bäst.

Att Trump drar sig för att säga ”pussy” beror förstås på att det blev ett oherrans liv senast han gjorde det, och det blev offentligt.

Man får anta att Piers Morgan gillade att Trump gav sig på Harry och Meghan – Morgan fick ju lämna sitt jobb som programledare för Good Morning Britain eftersom han vägrade be om ursäkt för att han länge tagit varje tillfälle i akt att förolämpa paret.

Förklaringen till att Trump gav sig på Harry verkar vara att han gillar drottning Elisabeth och ansåg att Harry betett sig illa mot sin farmor. Trump verkar enligt vad han själv sa kommit väldigt bra överens med drottningen vid deras möte:

Hon gillade mig, och jag gillade henne.

Trump förutspådde ett olyckligt slut för Harrys och Meghans äktenskap. Antingen skulle Harry tröttna på att vara fittförtryckt eller så skulle Meghan ragga upp någon ny man som bättre kunde hjälpa henne i hennes karriärdrömmar – hon verkar vilja satsa på politik, kanske en plats i kongressen?

Martin Melins drastiska åtgärder för att slippa få barn

Just när många av hans kollegor i poliskåren var på väg att möta stenkastande, mordiska vettvillingar i Linköping, Norrköping, Örebro och Rinkeby gick kändispolisen Martin Melin ut med beskedet att:

Jag har faktiskt funderat på att sterilisera mig.

Beskedet lämnades i podcasten Livshjulet.

Martin är 55 år så man kan tycka att frågan om att sätta barn till världen väl inte borde vara något han skulle fundera på. Men Martin har enligt egen utsago uppenbarligen sådan dragningskraft på kvinnor i fertil ålder att det med nödvändighet måste uppstå diskussioner om att sätta barn till världen.

Ponera att hon är 40 och så säger hon ”jag vill inte ha barn”. Perfekt. Och så efter två år säger hon ”det vore väldigt mysigt med barn”. Och även om jag varit jättetydlig med att jag inte vill ha barn… Därför har jag sagt att varför går jag inte bara och klipper den, kastrerar mig, steriliserar mig?, säger Martin i podden.

Andra som kommenterat poddavsnittet verkar ha missat vad Martin egentligen säger. De har bara fokuserat på ordet ”sterilisera”. Jag är mer fascinerad av att han överväger att ”kastrera” sig, alltså kapa kulorna – för att inte tala om när han säger ”klippa den”. Vad är ”den”? Han kan inte gärna mena sädesledaren för det täcks in av sterilisering.

Jag är lite grann som Trump är när han undviker ordet ”pussy” – jag vill egentligen inte använda det enda ord som gör det Martin säger begripligt, men jag gör det ändå; Martin funderar på att klippa av sig kuken.

Eller så är det bara så att Martin skolkade från alla biologilektioner i skolan – i så fall vill jag hälsa till honom: Martin, du behöver inte klippa av dig “den” om du vill undvika att sätta barn till världen.

Eller så är det en smygövergång till ett könsbyte – snart får vi höra Martin sitta i en podd och säga:

Jo, men du vet. Jag hade ju klippt av den – och då tänkte jag, äh, jag kan lika gärna dra på mig en klänning. Och det gjorde jag, och sedan jag blev Martina har min karriär varit spikrak i poliskåren. Det snackas redan i korridorerna om att jag ska bli nästa rikspolischef.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!