Torsdagen 14 oktober 2020 blockeras den stora tidningen New York Post på Twitter och Facebook. Några av tidningens artiklar kan inte längre publiceras och länkas till på plattformen.
Det här är första gången Twitter censurerar en tidning.
Den som på Twitter försökte länka till New York Posts artiklar möttes av budskapet att åtgärden inte kunde fullföljas eftersom det man ville länka till bedömdes som ”skadligt”.
Vad var det då som var så skadligt? Och vem kunde komma till skada?
Svaret är USA:s nuvarande president Joe Biden, som då var inne i slutstriden mot Donald Trump. Vem skulle bli USA:s nästa ledare? När New York Post publicerar sina artiklar är det två veckor kvar till presidentvalet.
Men artiklarna handlade inte om Joe Biden utan om hans son Hunter. Avslöjandena byggde på material som fanns på en hårddisk i en bärbar dator som Hunter Biden lämnat in för reparation.
Den hämtades aldrig ut och ägaren till datorbutiken lämnade över hårdisken till FBI när han såg innehållet, och därefter gav han också en kopia till Rudy Giuliani – som då arbetade som Donald Trumps ombud – och genom honom fick New York Post tillgång till materialet.
Om artiklarna fått allmän spridning kunde det allvarligt skadat Joe Biden under presidentvalskampanjen.
New York Post publicerade bland annat mejl mellan Hunter Biden och företrädarna för en ukrainsk oligarks energibolag. Hunter lovade att ordna ett möte med Joe Biden, som då var Barack Obamas vicepresident.
Joe Bidens talesmän avvisade det hela – inget möte hade ägt rum.
New York Times gick på Bidenkampanjens linje och deklarerade att New York Posts artiklar inte var trovärdiga, materialet inte ordentligt granskat och verifierat och att det mycket väl kunde röra sig om en rysk desinformationskampanj eftersom Putin ansågs helst vilja se Trump som president.
Det blev New York Times syn på saken som kom att dominera – även i Sverige.
Aftonbladets utrikesreporter Wolfgang Hansson var typisk i sitt sätt att hantera frågan om Hunter Bidens laptop.
Hans inslag i Aftonbladet TV 27 oktober 2020 handlar om att Donald Trump använder New York Posts uppgifter i sin valkampanj – och därför kan man inte lita på artiklarna – och Hansson förklarar för tittaren att det är högst otroligt att speciellt många kommer att bry sig om uppgifterna.
Dagens Nyheter ägnade en artikel åt New York Posts publiceringar – men en tiondel utgörs av en ofullständig sammanfattning av innehållet. Nio tiondelar utgörs av utförliga redogörelser för varför New York Times och Bidens talespersoner anser att uppgifterna är falska.
Men efter ett och ett halvt år händer något.
16 mars i år publicerar New York Times en artikel om Hunter Biden.
När affären rullades upp slog New York Times mot New York Post och utgick från att det Bidens talespersoner sagt var sant; det hade till exempel inte förekommit några möten mellan ukrainska affärsmän och vicepresidenten – möten som Hunter Biden arrangerat.
Nu konstaterar New York Times att ett sådant möte troligen har förekommit. Man hänvisar till information man fått från källor nära federala åklagare som undersöker ”en hårddisk som verkar komma från en laptop som övergetts av Biden i en reparationsverkstad I Delaware”.
New York Times gör ingen ansats att ifrågasätta sitt eget agerande i oktober 2020 – då man utgick från att det Joe Biden hävdade var sant.
Svenska media har heller inte ägnat någon större uppmärksamhet åt att New York Times nu säger samma sak som New York Post gjorde för 18 månader sedan.
DN publicerar 4 april en text som försöker förklara att censurerandet av New York Posts artiklar var rimligt, och att de som visade misstro mot New York Posts uppgifter, och litade på Biden gjorde det goda grunder.
”Det är också svårt att förstå mediernas reservationer utan att ta hänsyn till vad som hände fyra år tidigare, i slutet av valrörelsen 2016. Då publicerade Wikileaks en lång rad dokument från Demokraterna och från John Podesta som var en av den dåvarande kandidaten Hillary Clintons viktigaste medarbetare.
Det var ryska hackare som låg bakom läckaget. Granskningarna efter valet visade att Ryssland på ett systematiskt sätt försökt påverka valutgången i USA till motståndaren Donald Trumps fördel. Rysslandsutredningen kastade en stor skugga över Trumps första tid som president.”
Alltså: Det var rätt att vara misstrogen och censurera New York Post i oktober 2020 därför att Wikileaks fyra år tidigare läckt dokument som var äkta, men skadliga för Hillary Clinton.
Journalistiskt sett är det här en något ovanlig inställning. Som journalist får man ofta, för att inte säga alltid, uppgifter från källor som agerar i eget intresse – det kan vara politiskt, ekonomiskt eller personligt. Men det spelar ingen roll för hur man använder uppgifterna. Det som spelar roll är om man kan verifiera uppgifterna och bekräfta dem.
Då ska de tryckas.
DN, AB och SVT har uppenbarligen en annan princip. Kan uppgifterna skada någon eller något man själv tycker är bra – till exempel Joe Biden? Om så är fallet lägger man locket på.
BAKGRUND: Hunter Biden, misslyckad missbrukare med mäktig pappa och maffiakontakter
New York Posts avslöjanden i oktober 2020 bekräftade egentligen bara det som sagts tidigare i en rapport från medlemmar av USA:s senat. Den undviker man att tala om i svenska media.
I den avslöjas hur pengarna rullade in till Joe Bidens son från ryska oligarker, kinesiska partipampar och hur det svarta fårets svarta pengar spenderades på kvinnor med kopplingar till trafficking.
I rapporten från de republikanska senatorerna Ron Johnson (ordförande i utskottet för inrikes säkerhet) och Chuck Grassley (ordförande i finansutskottet) levereras uppgifter om Hunter Bidens affärsverksamhet och vilken påverkan den kan ha haft på USA:s politik under den tid Hunter Bidens far, Joe Biden var vicepresident.
Hunter Biden fick en styrelsepost i det ukrainska energibolaget Burisma Holdings. Arvodet var 500 000 kronor i månaden trots att han saknade erfarenhet av branschen. (Men han hade viktiga kontakter eftersom hans far Joe Biden vid den tiden var USA:s vicepresident).
• 2014 betalade Jelena Baturina 35 miljoner kronor till Rosemont Seneca Thornton. Baturina beskrevs på följande sätt av USA:s dåvarande ambassadör i Moskva (i ett dokument läckt av WikiLeaks):
”… Jelena Baturina har definitivt länkar till den kriminella världen och speciellt till Solntsevo-gruppen (som av den ryska polisen betraktas som en av de mäktigaste kriminella grupperingarna i landet)”.
Rosemont Seneca Thornton är en investeringsfond som grundades av Hunter Biden 2009. Han startade företaget tillsammans med Christopher Heinz, styvson till USA:s dåvarande utrikesminister John Kerry samt Devon Archer, finansman och tidigare fotomodell.
• Hunter Biden är också ledare för BHR Partners som är en fond som främst riktar sig till kinesiska investerare. Han har affärer ihop med Ye Jianming, då en av Kinas rikaste affärsmän som spelade en viktig roll i landets satsning på att bygga ut sitt inflytande i världen genom stora satsningar på infrastruktur – han vill in i USA. Det har aldrig avslöjats hur stora summor som överförts till Hunter Biden från Kina. (Ye Jianming fängslades senare i Kina, anklagad för att ha försökt muta kinesiska ämbetsmän.
Sex, sprit, droger, otrohet
Rapporten diskuterar inte Hunter Bidens personliga förhållanden. Studerar man dessa blir det än mer orimligt att stora investerare skulle välja att utveckla affärskontakter med honom. Hunter Bidens privatliv hör till de mer stökiga.
Han har sedan 2003 genomgått ett antal behandlingar för sitt missbruk av alkohol och droger. De verkar inte ha hjälpt. 2014 förlorade han sin ställning i USA:s flottas reserv eftersom han testat positivt för kokain.
Efter separationen 2015 från hustrun Kathleen med vilken han har tre barn kunde hon vittna om ett långvarigt missbruk och om otrohetsaffärer. I Kathleens inlaga till skilsmässoförhandlingarna 2017 står det att Hunter Biden:
”… skapade ekonomiska svårigheter för familjen genom sitt extravaganta spenderande på sin egna intressen (däribland droger, alkohol, prostituerade, strippklubbar och gåvor till kvinnor som han hade sexuella relationer med).”
Efter parets separation inleder Hunter Biden ett förhållande med änkan efter sin döde bror Beau. Den relationen tar slut i mars 2019 och två månader senare gifter Hunter Biden om sig med sydafrikanska Melissa Cohen. Paret gifte sig efter att ha känt varandra i en vecka. De väntar nu Hunter Bidens femte barn. Femte?
Ja, för i mars i 2020 gick slutligen Hunter Biden med på att betala underhåll till en striptease-dansös i Arkansas som hävdar att han är far till hennes barn.
Sex, droger och slutligen lite rock’n’roll. 2018 är Hunter Biden en av dem som grundar ett skivbolag som ska satsa på nya artister. Lite mer än ett år senare går det i konkurs.
Med den bakgrunden är det inte förvånande att man i senatorernas rapport hittar följande konstaterande:
”Hunter Biden gjorde betalningar till utländska kvinnor som var medborgare i Ryssland eller andra östeuropeiska länder och som verkade vara knutna till en östeuropeisk prostitutions- eller traffickingring.”
Kanske inte den bästa cv:n att visa upp för den man vill ska investera i de egna företagen – såvida det inte rör sig om ryska och kinesiska miljardärer som mest är intresserade av vad ens pappa gör.
Prenumerera för 99 kr/mån!