Högt möter lågt i alla livets skeden och ingenstans jag tidigare har varit i världen är det så tydligt som här i Afrika. Samtidigt som jag och Hellen checkar in på Balmoral Beach Hotel för att fira våra två viktigaste årsdagar så grips Benjamin Ipara på gränsen mellan Nandi och Kisumu.

Benjamin Ipara är en 58-årig man som när han grips har varit på rymmen ett dygn efter att ha slagit ihjäl två av sina 13 barn. Efter att Benjamin skilde sig från sin hustru så har de 13 barnen lämnats själva med sin försörjning och överlevnad och på grund av matbristen så begav sig två av sönerna, Vincent, 21 och Nicholas, 16 ut för att söka mat. En kilometer från hemmet så togs Vincent och Nicholas på bar gärning när de stal mat inne på en annan bybos hemman. När Benjamin fick reda på detta så begav han sig hem för att straffa pojkarna.

Misshandeln som skedde i köket var så högljudd att folk som befann sig i närområdet rusade in i huset för att avbryta våldet. Väl inne i köket låg redan Nicholas död av de inre blödningarna hans fader tillfogat honom och trots grannarnas undsättning för att stoppa misshandeln så hanns inte heller Vincents liv räddas. Han förklarades död innan han anlände till sjukhuset.

I restaurangen på Balmoral Beach Hotel störs jag åter igen av att det på alla kenyanska restauranger jag har besökt alltid finns fler rätter på menyn än de faktiskt kan servera.

“Tyvärr, vi har precis bytt kock” eller “Jag tror att det precis tog slut, ett ögonblick så skall jag kolla med kockan” är återkommande svar på mina beställningar. Jag biter ihop och ber om en till kall Tusker Lager medan jag funderar vidare på mitt menyval.

I Nairobi tänds olympiska drömmar till liv igen när ishallen öppnar efter två års nedstängning.

Kenyas enda ishockeylag Ice Lions är Kenyas hopp om en biljett in i vinter-OS 2026. Om Ice Lions faktiskt skulle vara Kenyas biljett in i den internationella vintersportens katedral så lovar jag att börja förbereda mig för en comeback som ishockeyspelare. Det skulle smaka fågel att bli landslagsspelare i ishockey i en ålder då till och med dart börjar bli en farlig belastning för kroppen.

Idrottsmyndigheterna här i Kenya säger rakt ut att man är ute efter en liknande effekt som blev följden av Jamaicas boblag som tog sig in i den olympiska vintervärmen 1988.

De blev idoler för många, Cool Runnings blev ett begrepp och de är väl närmast att anses som legendariska i idrottsvärlden.

Något som för mig varit en fullständig icke-nyhet har varit den märkligt uppmärksammade örfilen utdelad av Will Smith mot Chris Rock under den där märkligt obsoleta filmgalan som allt färre bryr sig om. I veckans nummer av The Nairobian – Morgonpostens afrikanska själsfrände – beskriver dock signaturen Uncle Gil hur det hela hade utspelat sig om det var en händelse med kenyaner inblandade. Tänkvärt då det verkligen beskriver skillnader.

Den inledande örfilen hade naturligtvis besvarats av en betydligt hårdare, om inte annat så för att mottagarens flickvän hade förväntat sig det som minsta acceptabla manliga handling. Ganska omgående så hade de två kombattanterna övergått till ett rejält rallarslagsmål med knutna nävar regnande ner över motståndaren. Stegvis hade sedan först de närmaste vännerna och sedan övriga deltagande på galan valt sida och deltagit i slagsmålet. Härnäst hade ölflaskor och glas flugit genom luften och folk hade slagit i blindo som fladdermöss efter vad som helst att träffa med sina nävar.

Efter en halvtimmes tumultartat gruppslagsmål så hade den lokala polisstyrkan tillkallats till platsen med tjutande sirener. Efter att ha utdelat en del korrigerande våld – för att dirigera situationen – så hade man rett ut vad som utlöst slagsmålet. Man hade handfängslat och släpat med sig de två ursprungliga kämparna ner till polisstationen. Naturligtvis hade en försvarlig andel av de närmaste vännerna följt efter för att skrika och skräna utanför polisstationen. Vilket också effektivt hade avslutat det ursprungliga gängslagsmålet.

Väl på polisstationen hade några telefonsamtal ringts och ganska snart hade någon av de med guvernörsambitioner eller med fingrarna långt in i lagstiftningsburken ha dykt upp på polisstationen. Områdespolisen hade då med allvar i rösterna förklarat för de gripna att man inte väcker upp serikali (myndigheten, fritt översatt) för småsaker.

Efter ett utbyte av skrynkliga sedlar så hade det hela klarats upp och ansetts avklarat. Följande morgon hade kenyaner vaknat upp och gått till jobbet som vanligt. Som om inget hade hänt.

Väst har sitt sätt att hantera dispyter. Kenyaner har sitt.

Roland Casselbrant