Svenska mjölkbönder ropar på hjälp. De pressas av höga energipriser och drivmedelspriser. Lägg till det höga priser på foder och gödningsmedel. Många kommer att parkera traktorn för gott.

Kostnaderna för Sveriges mjölkbönder är i dag så höga att de har inte råd att producera det som konsumenterna vill ha.

När Stefan Gård på Huggenäs-Tolerud Björkhagen i Värmland, ordförande i intresseföreningen Sveriges Mjölkbönder, pratar om Sveriges politiker säger han att de måste göra något.

Ska det hända något ska det hända nu, för det är nu de förstår. Förstår de inte nu så kommer de aldrig förstå. Med allt som hänt nu har det mest basala, vatten och mat, kommit upp på agendan. Annars är det lågprioriterat. “Har vi det inte i Sverige så är det bara att importera”.

Ett stort problem för hela jordbruket är priset på gödningsmedel. Vanligtvis importeras det till stor del från Ryssland, och därifrån kommer ingenting nu. Det höga priset på naturgas gör också att inget gödningsmedel produceras i Europa. För spannmålsbönderna betyder det att det inte lönar sig att driva fram den extra skörd som man kan få med hjälp av gödslet. Man producerar mindre och bristen driver upp priserna på foder.

För mjölkbönderna själva har det blivit mycket dyrt att gödsla den vall man odlar. Enligt Mats Larsson, som driver gården Stallberg på Varaslätten, har priset på kvävebaserat mineralgödsel stigit med 300 procent på ett år. Vallen ska gödslas snart för det som ska skördas i början på juni.

Det finns de som funderar på om man ska gödsla sina vallar om man måste köpa in till extremt höga priser. Om man redan är trängd likviditetsmässigt kanske det inte ens går. Det kanske faktiskt inte är ett val. Då börjar ytterligare en nedåtgående spiral. Det blir dels en mindre volym men också väsentligt sämre kvalitet på det man skördar. Det behöver man täcka upp med mer inköpt kraftfoder som är superdyrt. Det är en start på en spiral neråt som kan bli ganska häftig för den enskilda gården.

Det dyra gödningsmedlet driver upp priset på foder, och i synnerhet det finaste fodret – det som man ger korna för att de ska mjölka de där extra 7–8 literna varje dag. Magnus Svensson på gården Linghem i Östergötland menar att han skulle kunna mjölka 10–15 procent mer än han gör i dag. Han förklarar varför:

Kostnaden på fodret som ger korna det riktigt fina proteinet har dubblerats. Jag håller igen på det. Mina kor mjölkar mindre i dag än jag skulle kunna få fram. När marknaden skriker efter mejeriprodukter producerar inte mina kor så mycket som de skulle kunna göra. Det lönar sig inte. Vi har fått högre mjölkpris men det täcker inte merkostnaderna för insatsvarorna. Mina kor går på sparlåga i dag.

Han är ändå lyckligt lottad eftersom han också är spannmålsbonde och producerar eget foder. De som bara odlar gräs måste köpa in spannmål och färdigfoder till korna.

Tillväxten på mjölkbönder är negativ i Sverige. Svensson, som dessutom är kretsordförande för Arla i Östergötland, tror att utvecklingen kommer att accelerera:

Många avvecklar sin mjölkproduktion. Normalt försvinner ungefär fem procent mjölkbönder per år. Jag tror det kommer bli mer nu, för man ser att med kostnadsläget vi har så lägger vi ner. Sedan det här med växtodlingen … vi lägger grunden för hela året nu i april och första halvan av maj. Ser vi att det är för dyrt med gödning, utsäde och drivmedel så odlar vi inte och vi använder mindre insatsvaror och vi får ett mindre utfall framöver. Det får ju katastrofala följder, med minskad livsmedelsproduktion när vi borde göra tvärtom.

Sverige är i dag bara självförsörjande till 50 procent på livsmedel. För mejeriprodukter ligger självförsörjningsgraden på 70 procent, men frågan är om den siffran går att höja. Tillbaka till Mats Larsson, som även han är kretsordförande för Arla – i hans fall för Skaraborg. Han ser inte ljust på möjligheterna att öka produktionen i framtiden.

Vi vet erfarenhetsmässigt att de gårdar som avvecklas, de startar inte upp igen, utan de är tappade för alltid. Det finns en risk här att vi tappar gårdar och produktion som vi inte kommer att återhämta. Många gånger att bara dra ner på produktionen löser ingenting, för då står man kvar med ganska stora kostnader. Att vända på det är inte lätt. Det kan tyckas som starka ord, men det ligger mycket verklighet bakom.

Att orka vända på det igen och gasa på så småningom är mentalt jobbigt. Sedan beror det också på hur banken ställer sig till det. Är det gårdar som är trängda så kan det vara det här som får banken att tappa tålamodet.

I en debattartikel från 16 av Arlas kretsordföranden, som publicerades den 5 april, skrev de att vi just nu står inför en situation som utan tvekan är den mest avgörande för svensk livsmedelsförsörjning under vår livstid. Vi frågade Mats Larsson vad det betyder.

Vad gäller livstiden vet man inte vad som väntar framåt, men jag har varit lantbrukare i över 30 år, och varit med om en hel del, men den situation vi står inför nu är oerhört utmanande.

Värmlänningen Stefan Gård säger att bönderna måste få förutsättningar att tjäna pengar, annars får de leta efter andra försörjningsmöjligheter.

Nu har vi snart ett alternativ att sätta solpaneler på gärdena i stället, och tjäna ganska bra med pengar. I stället för att hålla på med det här jordbruket som ingen vill betala för. Då sitter vi där i våra hus med värme men ingen mat.

Den som besöker mejeriavdelningen i en svensk livsmedelsbutik slås av det enorma utbudet av mjölk: standardmjölk, mellanmjölk, lättmjölk och kaffemjölk; högpastöriserat och lågpastöriserat; ohomogeniserad mjölk, gammaldags mjölk, gräddmjölk och minimjölk; laktosfri mjölk i oändligt många former; lattemjölk; mjölkdrycker med chokladsmak eller blåbärssmak.

Då har vi inte nämnt alla yoghurtar, allt smör, all kvarg och mycket annat. Det återstår att se vem som ska producera dessa varor i framtiden och till vilket pris. Stefan Gård efterlyser en långsiktighet i jordbrukspolitiken. Han tycker ofta det känns som att han utövar någon form av samhällstjänst.

Vi ska jobba livet ur oss för att någon ska få mat. Sedan när vi får fram maten kan vi inte ta ut det pris vi vill för då driver vi upp inflationen. Om politikerna tänkte efter en gång till, så. Får vi skatter som är låga behöver vi inte ta ut det högsta priset på marknaden. Då kan vi producera billigare.

Om man benar ned det till vad allt startar med så är det energin. Har vi inte billig eller konkurrenskraftig energi då pajar det inte bara jordbruket utan all industri. Problemet börjar med energi och skatter. Om vi ska få nästa generation att haka på det här måste vi ha förutsättningar för den som kan och vill tjäna pengar. Vi är ju ändå företagare.

Peter är reporter på Morgonposten.