Kievs borgmästare vandrar genom stadens förödda kvarter. Han stannar upp och pratar med följet av journalister. “De dödar barn, kvinnor, civila. Av vilken anledning?”, säger han på knagglig engelska.
Lite senare syns han åter på Kievs gator. “Vi dör hellre än vi ger vår stad till ryssarna”, säger han då.
Borgmästaren heter Vitalij Klitjko. I sitt tidigare liv som boxare kallades han “Dr Ironfist” – doktor Järnnäve. Sedan kriget bröt ut har han varit Kievs ansikte utåt, och talat ofta och mycket med utländsk media. I onsdags talade han till Europeiska regionkommittén, och sa till medlemmarna att varje euro som europeiska länder fortsätter att betala för naturgas och olja från Ryssland är dränkt i det ukrainska folkets blod.
Vitalij, liksom hans yngre bror Wladimir, var på sin tid världsmästare i tungviktsboxning. De dominerade den mest ärofyllda viktklassen från cirka 2004 till det att Wladimir förlorade sina världsmästarbälten mot Tyson Fury i november 2015. Vid det laget var det tre år sedan Vitalij hade lagt handskarna på hyllan.
Bröderna växte upp i dåvarande Sovjetunionen. De hade en ukrainsk far och modern Nadezjda var ryska. Fadern Vladimir var officer i det sovjetiska flygvapnet så familjen bosatte sig där dit hans tjänstgöring tog dem. Vitalij föddes 1971 i sovjetrepubliken Kirgizistan och Wladimir 1976 i sovjetrepubliken Kazakstan.
Familjen bodde en tid i Östtyskland där den äldre Vladimir var militärattaché, men i mitten av 80-talet hade de bosatt sig i Ukraina. Så dags hade Klitjkobröderna påbörjat sina amatörboxningskarriärer.
1986, när kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade, arbetade fadern på en flygbas nära Kiev. I en intervju med Grantland 2011 sa Vitalij: “Vår far var en av de första på plats. Han arbetade i månader med att innesluta strålningen och att sanera”. Han fortsatte: “Explosionen påverkade vår familjs liv liksom miljoner människors runt om i världen. Vår far dog för två månader sedan i cancer. Läkarna sa att det berodde på att han kommit i kontakt med det radioaktiva nedfallet. Jag har aldrig gråtit så mycket”.
Båda bröderna studerade idrottsvetenskap på Kievs universitet, och lyckades så småningom skaffa sig varsin doktorstitel. Det var dessa som inspirerade dem till att ta sina smeknamn. Doktor Järnnäve kom att få sällskap av den yngre doktor Stålhammare (“Dr Steelhammer”).
De fortsatte boxas men när Sovjetunionen föll kunde Vitalij äntligen förverkliga sin längtan att bli kickboxare. Sporten hade varit förbjuden i det kommunistiska Sovjet. Första halvan av 90-talet tävlade han i kickboxning samtidigt som han boxades.
Vitalij valde så småningom att satsa helhjärtat på boxningen och 1996 blev han uttagen till att representera Ukraina i Atlanta-OS i supertungvikt. En skada stoppade honom och lillebror Wladimir fick resa i stället, och han kom hem med guldet.
Efter OS:et blev båda proffs med bas i Tyskland, och med tiden kom tyskarna mer eller mindre att adoptera de två meter långa bröderna. Det är därför Ukraina har sett till att inkludera Wladimir Klitjko i den delegation som just nu är Tyskland för att försäkra sig om fortsatt tyskt stöd, ekonomiskt och politiskt. Där ges han stort utrymme i media.
Tillsammans lyckades bröderna skrapa ihop 109 segrar på 116 matcher. Båda, först Vitalij 1999–2000 och sedan Wladimir 2000–2003, innehade WBO:s världsmästarbälte. Wladimir tog revansch på Chris Byrd som erövrade bältet från Vitalij, när han var tvungen att ge upp på grund av en axelskada. Utan att bli för detaljerad måste det konstateras att WBO vid denna tid ännu inte var allmänt erkänd som legitim utdelare av världsmästartitlar.
Ja, bröderna hade framgångar främst på tysk hemmaplan, men ännu återstod att få ett erkännande av hela boxningsvärlden.
I juni 2003 fick Vitalij den stora chansen. En match mot Lennox Lewis i Staples Center i Los Angeles. Matchen gällde Lewis WBC-bälte och “The Ring“-bältet.
Det var en hård match i sex ronder, och Klitjko ledde på poäng när matchen bröts. Ukrainaren blödde ymnigt från sår både ovanför och under vänster öga och matchläkaren bestämde att han inte fick fortsätta. Ett bakslag, men de amerikanska kritiker som tyckte att han saknade fighting spirit när han bröt mot Byrd gav honom nu ett fullständigt erkännande som en boxare i den absoluta eliten.
Förlusten blev den sista i Vitalijs karriär. Han hade gärna fått till en returmatch mot Lewis, men denne valde i stället att avsluta sin framgångsrika karriär. Vitalij fick leta vidare efter en ny chans att bli världsmästare.
Den kom mot sydafrikanen Corrie Sanders i april 2004. Sanders var den som hade besegrat Wladimir och tagit WBO-bältet i från honom. Detta bälte stod nu inte på spel, utan matchen gällde de titlar som Lewis hade abdikerat från.
Vitalij Klitjko blev aldrig knockad och inte ens nedslagen under sin karriär. Närmast att bli det var han i matchen mot den tungt slående Sanders. Han höll sig dock på benen och i den åttonde ronden valde domaren att bryta matchen, då Sanders inte längre förmådde att försvara sig. Vitalij Klitjko hade äntligen vunnit en erkänd världsmästartitel. Han försvarade sina titlar i december 2004 och sedan valde han att avsluta sin karriär för att satsa på politiken. Fyra år senare skulle han dock vara tillbaka.
Under tiden hade Wladimir boxat på ganska framgångsrikt, men det var något som fattades honom. Med 42 segrar och två knockoutförluster i bagaget bytte han tränare till den legendariske Emanuel Steward, som senast hade tränat Lennox Lewis. Det kom sig inte bättre än att den yngre brodern gick på knockoutförlust nummer tre i deras första match tillsammans, i april 2004. Men när väl Steward fick format ukrainaren som han ville ha honom blev han näst intill ostoppbar.
I april 2006 erövrade han IBF:s världsmästartitel i en match i Mannheim mot den gamle bekantingen Chris Byrd.
Under de nio år som följde försvarade han sin titel 18 gånger, och kom även att samla på sig WBA-, WBO- (som nu var erkänt som ett riktigt bälte) och “The Ring”-bältena.
2008 dök så storebrodern upp igen. Han hade misslyckats med att bli borgmästare i Kiev, och när han fick chansen att ta ut sin frustration på den stackars WBC-mästaren Samuel Peter tog han den. Fyra år utanför ringen och sedan rakt in i en VM-match.
Det syntes inte mycket av någon ringrost, och efter åtta ronder gav nigerianen upp. Han satt kvar på pallen och kom aldrig ut till den nionde.
Vitalij Klitjko var världsmästare igen. Han försvarade sin titel nio gånger, men efter matchen mot Manuel Charr 2012 pensionerade han sig från boxningen för gott. 41 år gammal, med 45 segrar och 2 förluster.
Wladimir hade då några år kvar som världsmästare. Han utmanövrerades och detroniserades av Fury 2015, och försökte komma tillbaka mot Anthony Joshua 2017. Han förlorade även den (mycket sevärda) matchen, men lyckades samtidigt sudda ut lite av bilden av sig själv som en tråkig boxare. Han var också 41 när han slutade, med 64 segrar och 5 förluster.
Vitalij Klitjko har varit borgmästare i Kiev sedan 2014 och har tre barn med hustrun Natalia Egorova. Wladimir har aldrig varit gift, men han har en dotter med den amerikanska skådespelerskan Hayden Panettiere.
För Ukraina är de två nationalhjältarna till stor hjälp i dag, både i propagandakriget och när det kommer till att mobilisera folket till landets försvar. Vem vågar säga nej till dem? Inte ens Calle Schulman.
Prenumerera för 99 kr/mån!