Grattis Sverige till ytterligare ett bidrag; bilbidraget! Regeringen har höjt bränsleskatten så pass mycket att vi nu behöver skattefinansierat bidrag för att kunna betala skatten. Man får dubbeltänka flera gånger för att inse att det verkligen är så skevt som det låter. Priset på olja har stigit, men det borde kompenseras med sänkt skatt. För här har Sverige marginal att ta av.
Sverige har världens högsta dieselpriser och ett av världens högsta bensinpriser – som till betydande del utgörs av skatt (60% för diesel och 40% för bensin). Nu sänks dock bränsleskatten, äntligen. Men det är bara tillfälligt, och sänkningen är en dryg krona… En ynklig reduktion som (väldigt lämpligt) gäller fram tills strax efter valet. Och bilbidraget, som består av en tusenlapp per bilägare, framstår som en förnedrande liten muta i sammanhanget.
Regeringen föredrar bidrag framför skattesänkningar, det är sedan gammalt. Höjda skatter är oftast här för att stanna. Subventioner och bidrag är lättare att både implementera och avskaffa, och den tålmodige skattebetalaren tackar och bockar för de avdrag man har fått fram tills de försvinner. Men bilbidraget räcker inte ens till att fylla en tank.
Politikerna skyller de höga priserna på Putin, trots att priserna höjdes kraftigt långt innan Ryssland gick in i Ukraina. Sveriges energiminister Khashayar Farmanbar säger dessutom att skattesänkningar skulle gynna Putin. ”När man sänker skatten så blir det större andel pengar man betalar till Putin” sa vederbörande i en intervju i TV4. Kan man enkel procenträkning, förstår man snabbt att detta är rent ordbajseri. Putin får ju inte de facto mer krigspengar bara för att andelen skatt är lägre. Politiska bortförklaringar lindas in i Orwellskt nyspråk, och har politikerna tur så har medborgarna i vanlig ordning så fullt upp med att stressa mellan jobb och familj (för att kunna betala bränsleskatt), att ingen hinner stanna upp och analysera den information vi får till oss. Det är väldigt viktigt att marknadsföra statsmakten som den godhjärtade räddaren i nöden, som skyddar sin befolkning från ondskans klor, istället för att stå rakryggad och förmedla den stora bilden.
Resonemanget spricker dessutom i fler ändar. Rysk råoljeimport utgör nio procent (2021) av den totala svenska importen. Dessutom har Preem – som i dag är ensam bland de stora bolagen om att köpa olja från Ryssland – sedan flera veckor tillbaks stoppat importen av rysk olja och köper istället från Nordsjön, Västafrika och Medelhavet. Ska vi för övrigt prata om krigspengar, kan vi istället fokusera på den ryska energi vi sedan lång tid tillbaka importerat till Europa på grund av nedlagda kärnkraftverk. Lösningsförvirrad klimatpanik har cementerat ett farligt beroende av rysk gas. I dag kommer cirka 40 procent av EU:s naturgasimport från Ryssland och transporteras genom svenskt vatten. Detta är en separat energihistoria – dock är det ännu ett tydligt exempel på hur politiker vill hitta syndabockar för egenvållade problem. Vad gör vi när vi står med brallorna nere medan allt går åt röven? Vi skyller på ryssen!
Om de höga bränsleskatterna syftar till att framtvinga snabbare omställning till fossilfria drivmedel, måste vi ju i så fall ha en praktisk, och mer klimatsmart, lösning som fungerar. Ska vi skaffa elbilar när vi har elbrist och elpriserna är flera gånger högre än normalt? Med de bränslepriser vi har nu, handlar det inte längre om att få stopp på någon överkonsumtion av olja. Bilister och företagare börjar gå på knäna, de har ingen lösning. Prisökningarna drabbar alltmer vår essentiella infrastruktur – den som krävs för att hålla ihop landet. Transportsektor, jordbruk, kollektivtrafik och livsmedelsindustri riskerar att bli hårt drabbat – och detta mitt i en tid av kris.
Bränslepriserna är minst sagt en het potatis och nu under valåret pågår det en sakpolitisk kapprustning bland partierna. De flesta partier kör nu över regeringen och kräver förhandlingar med EU och bensinbolagen. Det pratas om prissänkningar med 5 kronor per liter för diesel och 4 kronor för bensin, genom sänkt bensinskatt och sänkt reduktionsplikt (iblandning av dyrt och ineffektivt biodrivmedel som syftar till att sänka koldioxidutsläppet. Det man dock missar i poängen är att man importerar miljövidrigt ful-biodrivmedel från Asien). Till hösten har vi chans att påverka, och tills dess gäller det att köra jäkligt bränslesnålt… Mitt i all kognitiv dissonans känns det ändå mentalt uppfriskande att kunna påverka det man kan. Man måste ändå tänka positivt i denna (bokstavliga) soppa. Mer om detta när vi hörs nästa gång!
Prenumerera för 99 kr/mån!