Nordkorea har utfört tester där man skjutit upp en interkontinental ballistisk robot. Man har inte bekräftat exakt vilken sorts robot det handlar om, men den flög i 71 minuter på en maximal höjd av 6,2 kilometer. Detta är längre än man lyckats med i något tidigare test och spås öka hotet mot grannländerna och storfienden USA.
Talespersoner för både USA och Sydkorea menar att det senaste testet hade förberetts noga. Testerna som skedde 27 februari och 5 mars ska ha innehållit delar av Hwasong-17 och varit förberedelser inför det senaste testet.
Interkontinentala ballistiska robotar har ett minimumavstånd till målet på 5 500 kilometer. På grund av dålig precision används de främst mot stora mål, som städer.
Modellen Hwasong-15 testades 2017 och den nyare modell 17 visades upp på en militärparad i oktober 2020. Den visades upp en gång till i Pyongyang 2021.
Om det stämmer att det var en Hwasong-17 är det en av de största ballistiska robotarna i världen. Enligt sydkoreansk militär avfyrades den nordkoreanska roboten från Sunan i en hög vinkel för att undvika japanskt territorialvatten.
Sydkorea svarade på testet med att själva öva skarpt med missiler avfyrade från landfordon, flygplan och fartyg. Förhandlingarna är fortfarande frusna mellan grannländerna och läget är spänt.
Även Japans försvarsminister Makoto Oniki tror att det är en interkontinental robot och påpekar att Nordkorea gör testet trots kriget i Ukraina. Premiärminister Fumio Kishida fördömer testet som vårdslöst och oförlåtligt.
Även USA fördömer testet, genom Vita husets presschef Jen Psaki. Hon säger att det bryter mot FN:s säkerhetsråds resolution och riskerar försämra säkerheten i regionen. Hon uppmanar regimen i Pyongyang att omedelbart sluta med sina förehavanden, om det fortsatt ska finnas en diplomatisk väg till fred.
Experter i Sydkorea menar att USA är på väg tillbaka till Obama-administrationens ”strategiska tålamod” där man tog en mer passiv roll inför Nordkorea.
Fortsättning på en längre trend
Nordkorea har ett militärt program för utveckling av kärnvapen. 2003 drog man sig ur icke-spridningsavtalet. Man har sedan 2006 utfört sex kärnvapentester: Ett 2006, ett 2009, ett 2013, två gånger 2016 och en gång 2017.
Man har också ett lager av kemiska och biologiska stridsmedel, beräknat till 2 500 och 5 000 ton.
Kärnvapenprogrammet har rötterna i 1950-talet men tog rejäl fart 1989 när den allierade stormakten Sovjet föll samman. Man delar in det i tre faser, den första var 1956 till 1980 och handlade främst om grundläggande träning och informationsinhämtning. Fas två varade fram till 1994 och där var utvecklingen av plutonium i fokus. Den tredje fasen varade till 2002 och präglades av att plutoniumutvecklingen stoppades men man utvann uranium i hemlighet. Sedan dess har utvecklingen med kärnvapentester och tester av andra robotar och liknande pågått.
Trots restriktioner, sanktioner och fördömanden har Nordkorea exportpartners för ballistiska robotar. Det handlar bland andra om Egypten, Iran och Pakistan, samtliga stora muslimska nationer med sikte på inflytande i sina regioner. Man har sedan tidigare en historik med Pakistan, där Nordkorea fick tillgång till pakistansk kärnvapenteknologi under 1990-talet.
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI, bedömde 2020 att Nordkorea har 20–30 kärnstridsspetsar. Samma bedömning gör Federation of American Scientists.