GIFT MED EN VAMPYR DET NYA NORMALA: Därför är det sunt att unga tjejer vill klä sig som Bella Swan, protest och uttryck för längtan efter stabilitet och trygghet – också reaktion mot Kim Kardashian-modet med förevisande av mycket kirurgskulpterat kött

För några veckor sedan uppmärksammades jag på en trend som de senaste månaderna tagit fäste främst på de plattformar som riktar sig mot generation Z, framförallt Tiktok. Trenden, och det går att hitta åtskilliga exempel på den även utanför nämnda plattformar, består i att klä sig som Bella Swan. För den som inte är tonåring eller vistas på Tiktok, så är det huvudpersonen i filmserien Twilight, en serie som fått ett nytt uppsving under 2021. I mängder av videor och bildkollage syns tonårstjejer i noggrant kurerade kombinationer, perfekt utvalda för att matcha filmernas Bella. Så vad är det då som är så unikt med Bella Swans stil att de skulle få tonårstjejer att vilja imitera den? Till synes, ingenting.

Filmerna, som kom ut mellan 2008 och 2012, ska, frånsett vampyrerna då, spegla en relativt ordinär tonårings liv och omvärld i en anonym amerikansk småstad. Det vore en överdrift att kalla filmens kostym för mode. Bellas stil genom hela serien är prosaisk. Hon bär genomgående mörka stuprörsjeans, Converseskor, linnen eller långärmade t-shirts, flannellskjortor, huvtröjor och parkas. Om syftet var att få karaktären att framstå som så trist och slätstruken som möjligt så har kostymören lyckats. Kläderna skulle ha kunnat komma från vilken butik som helst och är varken unika, uppseendeväckande eller särskilt uttrycksfulla. Möjligtvis att man kan ana en underton av mycket beskedlig emo-estetik, typisk för åren runt 2010.

Varför verkar då den här lågmälda looken ha en så magnetisk dragningskraft på unga tjejer runtom i världen? Kanske ligger svaret just i stilens ovilja att vara utpräglad, att synas, att ens vara en stil. Kanske är det helt enkelt ett anti-mode. Den mångåriga Vogue-journalisten Laird Borrelli-Persson spekulerade senast i november i en krönika i tidningen om anti-modets eventuella återkomst. Stilen syntes bland annat på märket Our Legacys höstvisning. Trots att dess själva modus operandi är att vara anti-trend, har anti-modet en tendens att komma tillbaka. Termen har sitt ursprung i hippie-erans anti-konsumism och återkom sedan i punkens medvetet provokativa stil, menad att markera avstånd från det normala. Senare syntes den i grungens totala ovilja att förställa sig, eller ens tvätta håret. Alla uppkom de som en reaktion mot omvärlden, och kom paradoxalt nog att själva skapa tydliga stilar och tillhörande identiteter.

Det finns flera möjliga svar på vad just denna iteration av anti-mode vänder sig emot. Kanske är det den artificiella Kardashian-estetiken som fått så brett genomslag de senaste åren. En look där ingen kroppsdel lämnats orörd av kirurgens skalpell och minsta detalj, från sminket till naglarna till den berömda bakdelen, noggrant behandlats för att uppnå en nästan komiskt överdriven look. Eller kan det vara en reaktion mot vad som skulle kunna framstå som dess motsats, den identitetspolitiskt drivna fulhetsstilen. En stil där piercingar, extrema hårfärger och bisarra sminkningar tävlar om att ta uppmärksamheten bort från allt naturligt hos bäraren. Stilarna är egentligen bara till ytan olika, båda präglas av en vilja att synas och att identifieras utifrån sitt utseende, där utseendet överskuggar själva personen.

Men min kvalificerade gissning är att längtan efter att klä sig som en helt vanlig, halvtjurig småstadstonåring anno 2010 handlar om något mer djupgående än så. Nog kan det vara en längtan efter trygghet och normalitet i en värld som de senaste åren genomgått skräckpropaganda och kris, med utbrett dåligt mående, särskilt bland unga, som given konsekvens, en av Laird Borrellis gissningar. Men kanske, och förhoppningsvis, bär den med sig en annan kritik. Kritiken just mot ett mode där bäraren drunknar i kläderna, där kläderna har blivit den totala identitetsbäraren. Till skillnad från de nämnda statement-stilarna, så bär den vardagliga och anonyma estetiken på ett slags mystik. Individen blir återigen bäraren av plagget, inte tvärtom. Trots dess fantasilöshet och bristande estetiska kvaliteter, är Bella Swan-stilen, för mig, en frisk fläkt. Den mänskliga personen kan inte uttryckas i kläder, de kan bara skapa mer eller mindre utrymme att släppa fram den. Låt oss hoppas att detta blir en chans att se och uppleva det.