Om man vill veta vad som händer i Washington DC kan man slå på CNN och Fox News. Men om man vill veta vad som sker i Amerika bör man gå till en bar. I USA fyller dessa samma roll som barometer för politiska, kulturella och andra stämningar som kön på Systembolaget gör i Sverige. Det är här som folk har tid att låta tungan slinta och sanningar slipper ut.
I dessa dagar talas det mest om Ukraina. Och när jag i går hoppade in på mitt stamställe Harbor Bar för en pilsner var diskussionen lika högljudd som kristallklar. Synen på Ryssland, eller i alla fall Putin, var glasklar: han är en massmördare, krigsförbrytare och skitstövel, i valfri ordning.
Att ge stöd och vapen till Ukraina är därför sett som en självklarhet. Och alla närvarande tillhörde de 76 procent som enligt en mätning är beredda att ge flyende ukrainare uppehållstillstånd i USA. Men, inte en enda stödde idén att skicka soldater. Vilket är en gigantisk förändring mot för tjugo år sedan.
Efter 11 september 2001 accepterade amerikaner i gemen att skicka militär världen runt ”to kick ass” varhelst detta ansågs nödtvunget. Fast detta var en anomali. Historiskt skyr nämligen amerikaner att dras in i andras krig. De vill leva sina liv i fred, bokstavligen.
Men, skjuter här svensk vän av ordning in, USA ju är överallt och krigar. Och ett drygt halvsekel efter andra världskriget stämde detta. Men, det är viktigt att skilja på land och folk. Och att denna tid numera är över.
Efter 1945 förstod amerikanerna att USA är den enda demokratin stor, rik och mäktig nog att stå emot Sovjetunionen. De stöttade därför det första ”riktiga” krig, i Korea, som detta förde med sig. De flesta av de småkrig, statskupper och annat som USA därefter startade och drogs in i iscensattes dock av politiker i Washington, ofta med goda intentioner men ofta med olycksaliga följder.
Exempelvis ledde amerikanskt stöd till Shahen av Iran att folket där i slutändan, 1979, stödde en islamisk revolution. Vilket i sin tur gjorde landet till det terrorismens Mordor det numera är.
Som goda patrioter teg och led amerikanerna genom dylika tillbud. Bara när det efter åratal av blodspillan i Vietnam blev uppenbart att det kriget hade mer att göra med president Lyndon B. Johnsons Messiaskomplex och penislängd än att stoppa kommunister slog folk bakut.
Efter kalla kriget var det många som ville att USA drog sig tillbaka och lät världen sköta sina egna problem. Men politikerna i DC hade fått smak för att se världen som ett privat schackbräde. ”Fredsbevarande operationer” blev därför vardag under Bill Clinton. Och då dessa beskrevs som nödiga för att ge osaliga befolkningar världen runt en chans till fred och demokrati tåldes de.
Efter hösten 2001 kom sedan den korta ”kick ass”-episoden som nämndes ovan. Vilket efter terroristattackerna mot New York och Pentagon var lätt att förstå. Men, det krig som George W. Bush startade i Irak 2003 ledde till att amerikanerna, i takt med att likkistor började komma hem i tusental, definitivt tröttnade på rollen som världspolis
Barack Obama misslyckades därför med att piska upp folkligt stöd för hans krig i Libyen och Syrien. Eliten i DC vägrade dock trots detta ändra kurs och Donald Trumps löfte att döda terrorister men dra sig ur de ”ändlösa krig” som kostade amerikanska liv och pengar var en av anledningarna till hans seger 2016. Trump började också dra tillbaka trupper samtidigt som han istället genomförde kliniska operationer, som flygbombningen av Irans terrorgeneral Qasem Soleimani.
Joe Biden försökte förra året fullfölja det tillbakadragande från Afghanistan som Trump förberett. Det katastrofala genomförandet blev dock en nesa som cementerade amerikanernas aversion mot dylika krig. Inte ens bilderna från Ukraina får därför i dag folket på Harbor Bar att stödja de rop på trupp och en flygförbudszon som ändå fortfarande hörs i DC.
De ler istället snett åt ägarens skylt om att dricka mer och köra mindre, eftersom bensin på grund av Ukrainakriget nu är rekorddyr.
Allt tyder således på att den tid då amerikanska soldater och skattebetalare accepterade att kallas in för att lösa andras problem är permanent över. För förutom att väljarna uppenbart tröttnat är den amerikanska statsskulden numera så hög att landet snart inte kommer ha råd att hålla sig med en stor armé likt romarrikets, som kan sättas in var- och närhelst det bränner till.
Denna förändring bör noteras i Europa, vars pacifistiska ådra sedan första världskriget gång på gång lämnat fältet fritt för politiska råskinn som Stalin, Hitler, och Putin. Det är med andra ord dags för svenskar och andra att vakna och börja ta vara på sig själva, snarare än att fara världen runt och mästra om att vi måste vara klimatsmarta och endast använda ekologisk handkräm.
Prenumerera för 99 kr/mån!