Aleksandr Dugin: De västerländska eliterna är ett hot mot verklig mångfald

Måste alla folk anamma den västerländska modernitetens värderingar? Vilka är egentligen våra värderingar och är de universella eller ej? Det, och många andra frågor, får man svar på om man lyssnar på Thaddeus Russells samtal med den (ö)kände ryska filosofen Aleksandr Dugin. Det är ett trevligt samtal där Russell briljerar som intervjuare eftersom han ställer intressanta och initierade frågor och sedan ger Dugin allt utrymme som han behöver.

Dugin är en spännande filur. Han är en distinkt antimodern tänkare som helt förkastar det moderna projektet men trots den ansatsen så framkommer det under samtalets gång att han är både feminist och antirasist. Hur går det ihop? Först måste vi förstå vad moderniteten är enligt Dugin. Moderniteten startade med upplysningen och är baserat på antagandena att inget är heligt, allt som finns är materia och människans inre upplevelser är bara en produkt av yttre materia. Alla band med en helig transcendental verklighet har klippts och alla traditioner ses som vidskepelser.

På bas av det uppkom de tre stora moderna ideologierna, kommunism, fascism och liberalism, som krigade med varandra om vilken av dem som var modernast, effektivast och produktivast. Fascismen höll fast vid mest av det förmoderna och föll bort först, kommunismen dukade sedan under och kvar stod liberalismen som den kompletta realiseringen av moderniteten.

Den tidiga liberalismen var i jämförelse med fascism och kommunism en förkämpe för frihet men efter sin seger så har den gått ihop med den postmoderna vänstern och blivit totalitär i sina anspråk. Den moderna liberalismens mål är individens frigörelse från alla kollektiva identiteter, religion, familj, nationalitet, etnicitet och nu till och med kön. Den nuvarande vurmen för HBQT är inte sprungen ur någon genuin medkänsla för homosexuella eller transvestiter utan från viljan att förinta en av de sista kollektiva identiteterna som finns kvar, könsidentiteten och nästa steg blir att angripa den mänskliga identiteten när AI och posthumanism rullas ut.

Ungefär så kan man nog summera vad Dugin säger om moderniteten utan att göra för mycket våld på hans tankar. Det riktigt intressanta är emellertid Dugins sätt att angripa moderniteten, han må ha förmoderna värderingar men han använder sig flitigt av hela den postmoderna verktygslådan. Han kan medge att gud är en social konstruktion men det är även individen, gud kan ses som den ultimata helheten och individen som den ultimata reduktionen, och varför ska vi då reducera allt till individen när vi lika gärna kan välja att gå i den andra riktningen? Kön är även det en socialt konstruerad kollektiv identitet enligt Dugin men inget hindrar oss från att välja att se man och kvinna som rimliga kollektiva identiteter istället för att göra oss av med dem. Sociala konstruktioner måste inte alltid dekonstrueras och individen är inte en heligare social konstruktion än andra.

Ras och klass slänger däremot Dugin gärna i sopkorgen eftersom de är moderna kollektiva identiteter, han vill se en återgång till de organiska kollektiva identiteter som fanns under den förmoderna tiden och då existerade inga ekvivalenter till varken klass eller ras. Stånd och kaster var mycket mer komplicerade identiteter än klasser och samma gäller folkgrupper kontra raser.

Det som gör Dugin förgrymmad är västerlandets besatthet av att göra hela världen modern, ingen del av världen ska få slippa att moderniseras och alla internationella institutioner byggs upp med det som mål med FN och dess mänskliga rättigheter som det ultimata exemplet på västerländsk hybris. Mänskliga rättigheter bygger helt och hållet på en västerländsk idé om individen och om något så tycker Dugin att vi borde säkerställa folkgruppers rättigheter. Dugin vill se en pluralistisk värld med en mångfald av folk och kulturer som alla har sina egna kollektiva identiteter, filosofier och världsåskådningar men det förhindras av den västerländska elitens tvångsmodernisering av världen.

Allt detta är intressant men varför i allsin dar ska vi bry oss om vad en obskyr rysk filosof har att säga om homosexualitet? Den främsta anledningen är att om vi förstår att det faktiskt finns regioner och folk som inte vill moderniseras så inser vi att konflikter blir oundvikliga om vi i väst fortsätter på vår inslagna bana. Ryssland, Kina, Indien, Mellanöstern, Afrika, de kommer alla tvingas slå tillbaka och Ukrainakriget kan måhända ses som det första seriösa motståndet mot tvångsmoderniseringen av världen. Ryssland vill ej moderniseras om man får tro Dugin, åtminstone inte den ryska eliten inom vilken Dugin verkar ha inflytande. Men det är inte bara våldsamt motstånd från andra civilisationer som vi har att vänta oss, Trump, Visegradländerna och andra interna politiska fenomen visar att inte ens alla i västsfären är med på moderniseringståget.

Så sätt dig ner och lyssna på denna mycket fascinerande diskussion, om inget annat så kommer du få nya perspektiv på din egna världsåskådning. För min del så är hans kritik av naturvetenskapen kanske det allra intressantaste men det är värt sina egna artiklar.