Klimatångest är ett fenomen som dykt upp mer och mer senaste tiden.

Men vad är klimatångest? Hur känner någon som har klimatångest? Skiljer den sig från gammal hederlig vanlig ångest? Och vad menar de inblandade med klimat?

2010 beskrivs klimatångest som ett nytt fenomen inom psykiatrin. Men först de senaste åren har ordet blivit mer allmänt använt.

Oliwer Schultz är biologistudent och deltar i en behandlingsstudie kallad Climatecope som leds av psykologiprofessor Gerhard Andersson på Linköpings universitet.

Hur upplever du klimatångest?

Oliwer förklarar att behandlarna i Climatecope undviker ordet ”klimatångest”. De vill istället beskriva vad de behandlar som ”psykisk ohälsa kopplat till klimatförändringar”.

För mig är det något som finns i vardagen ganska mycket och ganska ofta. Den är inte överväldigande alltid men den finns alltid där och trycker.

Varför tror du att det är så?

Jag studerar mycket kring klimatförändringar, specifikt biologisk mångfald. Som ofta handlar om hur många arter som dör ut med hög frekvens. Nästan varje kurs slutar med att ”vi är körda” eller ”människan borde sluta existera” eller sådana saker.

Vad säger du? Säger de att människan borde sluta existera?

Det var dramatiskt formulerat.

Han nyanserar sitt uttalande och säger att nästan alltid när han studerar olika kurser i biologi kommer de in på hur människan påverkar och förstör för andra varelser eller klimatet med sina aktiviteter.

Men Oliwer uppger att han inte får hjärtklappning eller svettningar, som annars är vanliga symtom vid kraftfull ångest. Istället får han väldigt svårt att ta beslut när han ska handla kaffe då han tänker på hur omöjligt det är att veta vilken produkt som är hållbar, om det ens finns någon.

Det låter som det finns väldigt många minor att försöka undvika?

Ja, jag kan fastna där och googla kring kaffesorter för att samtidigt försöka undvika att kaffet förstör miljön, inte har hanterats av någon under dåliga förhållanden och inte blir så dyrt att jag inte har råd. Och så blir jag frustrerad över att det ens finns möjlighet att göra dåliga val.

Oliwer berättar också att vissa unga han pratar med inte känner att det är lönt att sätta barn till världen eftersom de oroar sig för att alla människor ska vara döda om 20 år.

Förutom den studie där Oliwer ingår finns det redan i Sverige en egen nisch av legitimerade psykologer som marknadsför sig som experter på psykisk ohälsa kopplad till klimatet. Där finns Klimatpsykologerna som erbjuder föreläsningar, workshops, organisatoriska insatser, klimatkonsultationer och sin egen bok Klimatpsykologi.

Den legitimerade psykologen Kata Nylén på Klimatpsykologerna förklarar för mig vad hon menar med klimat, och det verkar handla om det mesta:

Det är den globala uppvärmningen som leder till extremväder som leder till obalans i flera olika system som leder till att vi kommer utsättas, och redan utsätts för stora risker. Men ordet klimatet är lite problematiskt eftersom det inte bara handlar om klimatet utan det handlar om överskridande av alla våra planetära gränser. Alltså även hur haven mår, hur jorden mår och så vidare. Det är ju mycket mer än bara själva klimatet.

Vad menas med klimatångest?

Ordet klimatångest är också problematiskt. Vissa känner direkt fysisk rädsla inför framtiden. Men det är också väldigt vanligt med en massa andra känslor, som att känna sig arg, frustrerad och ledsen. Skuld och skam är också ganska vanliga känslor.

För Nylén är klimatångest ett samlingsbegrepp för obehagliga känslor som väcks när människor inser storleken av klimatkrisen.

Skillnaden mot ångest i andra sammanhang är att klimatångest då anses vara rimliga reaktioner på ett reellt hot, menar Nylén.

Klimatångesten är ingen psykiatrisk sjukdom och ska inte behandlas bort. Utan så länge klimatkrisen pågår kommer dessa känslor att finnas.

Hon förklarar att det istället handlar om att acceptera att känslorna finns och hitta sätt att agera så att det känns som att man bidrar till en mer hållbar värld. Ett sätt att göra det på är att agera i grupp.

Nylén och hennes kollegor tillsammans med Folkuniversitetet Syd startat projektet Terra-pi. Syftet är att skapa grupper som hjälper medlemmarna att hantera sin klimatångest.

Projektet har fått 7 265 299 kronor av Allmänna arvsfonden för att mellan 2021 och 2024 arbeta med unga mellan 12 och 25 år.

Terra-pi är ett arvsfondsprojekt där vi tar fram material för andra grupper och individer som vill organisera sig för att hantera sina klimatkänslor. Och bli starkare genom det.

Man organiserar också klimatkänslogrupper – målgruppen för dessa är 12–25 år.

Är det många som deltar i projektet?

Vi har hållit på ett år ungefär och vi har inte kommit igång med så många grupper än. Tre grupper är igång än så länge och vi planerar att sätta igång fler. Än så länge har vi jobbat mest med metodutveckling. Men nu ska vi sätta igång och ha de här workshopsen och känslogrupperna mer och mer.

Vad ska deltagarna göra? Vad är målet?

Vi fokuserar på kollektiva beteenden och inte på konsumentbeteenden som till exempel hur man tar hand om sina sopor eller vad man köper för mat. Utan det som är viktigt är att vi är tillsammans och jobbar mot mer systemförändring.

Vad är ett meningsfullt kollektivt agerande?

Det kan vara att organisera sig i en miljörörelse, att bli en mer aktiv medborgare. Exempelvis gå samman med grannar och skicka in medborgarförslag eller vara med och påverka i sina barns skola.

Okej, men säg att jag vill engagera mig för klimatet i en skola. Jag är okunnig om vad en skola behöver göra för att bli mer klimatsmart. Varför skulle vi komma på något bättre om vi är fler?

Jo, men vi kommer kunna påverka mer om vi är fler. För det vi behöver är att ändra lagar, ändra ekonomiska strukturer och så vidare. Vi behöver stora förändringar. Och för att de här stora besluten ska kunna tas från till exempel företagsledare och politiker så behöver de känna att de får mycket stöd från aktiva medborgare.

Men hur ska jag då tillsammans med en grupp lika okunniga som jag kunna få de här personerna att ta bättre beslut?

Det där finns det många miljörörelser som är duktiga på. Man behöver inte förstå exakt själv vad som behöver göras utan man kan komma och hjälpa till i olika miljörörelser för att driva fram beslut. Till exempel har Naturskyddsföreningen flera konkreta förslag.

Men har Naturskyddsföreningen svar på hur man ska lösa problem och ta beslut kring saker som är mer tekniska till sin natur som kanske energisystem?

WWF och Naturskyddsföreningen till exempel har experter inom massa olika områden som kan de här områdena väldigt bra.

Så om de fick bestämma i politiska frågor eller på något företag skulle de då kunna ta beslut som räddar klimatet?

Det var en väldigt bra fråga. Jo, men så är det absolut.

Har du något exempel på när någon sån här organisering lyckats?

Ja, de hindrade en fossilgashamn i Göteborg.

Alltså – vad som lanseras som ett terapiprojekt drivet av psykologer visade sig vara en värvningsorgansation för militanta miljöorganisationer.

Harald är reporter på Morgonposten. harald@morgonposten.se