Krig i Europa, igen.

Ukraina beväpnar civilbefolkningen med militära vapen. Vapenaffärer delar ut vapen. Alla vapenföra män i ålder 18–60 är inkallade. Motivationen är hög.

Det får en att undra hur den situationen skulle se ut i Sverige?

“Alla svenska medborgare och övriga som är bosatta i Sverige och som är mellan 16 och 70 år är totalförsvarspliktiga”, skriver MSB.

Det är en utgångspunkt att ha. Men vad kan alla dessa människor göra? Finns en organisation i Sverige? Vad är kommunernas ansvar?

Låt oss hoppa in i tidsmaskinen för att se hur Sverige var organiserat under kalla kriget.

  • Skytteförbunden hade hundratusentals medlemmar och de är frivilliga försvarsorganisationer. De tävlade med dåtidens militära vapen och subventionerades av staten.
  • Driftvärnet fanns fortfarande och skötte skyddet av samhällsviktig infrastruktur.
  • Beredskapspolisen fanns fortfarande för att stötta den ordinarie.
  • Försvarsmakten sågs inte som ett särintresse utan garanten för vår frihet.

I dag känns värnkraften för Sverige fattig.

Politikerna jagar de sista svenska vapenägarna med fler drakoniska lagar. De ovan nämnda militära vapnen försöker politiker konfiskera och destruera, det handlar om den gamla svenska kpisten m/45B som något tusental entusiaster fortfarande tävlar med, inklusive jag.

Moderna sportskyttevapen, som AR-15, kämpar Polismyndigheten med att hindra seriösa skyttar från att äga. För att inte tala om haveriet med 5-årslicenser för pistoler, som Centerpartiet lät vara kvar när de var tungan på vågen i riksdagens omröstning.

Jag talade nyligen med en person som på grund utav att han skickat in fel blankett nu kommer bli åtalad för vapenbrott under samma straffansvar som en gangster från förorten.

Situationen är absurd och Kafkaliknande för Sveriges sportskyttar.

Försvarsmakten kämpar på och är full av eldsjälar. Men konstiga strategiska beslut kostar miljardbelopp i onödan och gammalt tänkande hindrar exempelvis inköp av moderna drönare. 

Sverige behöver vakna i och med Rysslands krig i Ukraina. Rysslands krig mot Europa.

Vi kan inte längre med tindrande ögon leva i villfarelsen att pacifism, alliansfrihet och önsketänkande kommer leda någonstans.

När jag skriver detta har alla partier utom vänsterpartiet röstat för att skicka understöd i form av vapen till Ukraina. Nu är det dags att även understödja Sverige, medan vi har tid. 

Ett första steg vore att, likt Tyskland, investera stort i försvarsmakten. Tyskland har vänt 180 grader i frågan och investerar motsvarande en biljon svenska kronor i sitt försvar!

Just här finns det oändligt mycket man skulle kunna göra, till exempel ta bort de knäppa miljöregler på skjutfält som gör att bara X antal skott får avlossas per år vilket svälter alla försök till övning.

Naturligtvis släppa den idealistiska och orealistiska synen på energipolitik och gå tillbaka till den tidigare, helt koldioxidneutrala, energipolitik vi haft innan. Dvs inget beroende av Ryssland och Kina (i praktiken all sol- och vindkraft är beroende av Kina).

Se även över totalförsvaret. Det är vi alla.

De tillkännagivanden för lättnader i Svensk vapenlagstiftning riksdagen röstat igenom måste regeringen omgående leverera propositioner på (27 stycken regeringen ignorerar).

Inlemma alla vapenägare officiellt som en del av totalförsvaret, så har Tjeckien gjort för att komma runt vapendirektivet.

På EU-nivå bör vapendirektivet förövrigt rivas upp.

Översyn av vapenlagen i sin helhet måste ske med nuvarande situation i åtanke, låt jägare använda moderna vapen, det måste bli slut med obstruktionen från Polismyndigheten!

Det nära samarbetet mellan skytterörelsen och Försvarsmakten bör självklart stärkas.

MSB måste verka för bättre samordning för civilförsvaret, tsunamikatastrofen, covidpandemin etcetera lämnar mycket övrigt att önska här.

Men även alla enskilda har ett ansvar för att vara uthålliga i händelse av kris. Alla måste kunna klara sig själva. Ju längre desto bättre. Samverka med folket i sin närhet och maximera uthållighet. Läs Om kriget eller krisen kommer och agera.

Med decennier av kort sagt dum politik har vi mycket att hinna ikapp och vi måste starta omgående. Vi måste bli stoiska och pragmatiska, de hårda tiderna är här.