Medan ryska trupper rullade in i Luhansk och Donetsk, rullade EU och USA ut en bombmatta av sanktioner mot ryska banker och oligarker i ett försök att försvaga Ryssland och mäktiga män som anses stå Putin nära.

I beskrivningar av Putins Ryssland är oligarkernas roll och makt en självklar del.

Men hur ser det ut i Ukraina? Finns det oligarker där och vilken roll spelar de?

Rinat Achmetov har en personlig förmögenhet på 75 miljarder kronor. Men denne muslimske tartar föddes inte med en silversked i munnen utan jobbade sig upp från enkla förhållanden i industristaden Donetsk i östra Ukraina.

Han studerade ekonomi på universitet – men det var inte enbart det som gjorde att han fick bli Achhat Bragins högra hand. Achmetovs karriär hjälptes nog också av att han vid sidan av studierna arbetade som maffiatorped. Han var därmed den sortens person Bragin kunde ha nytta av – kunnig i affärer och hänsynslös. Bragin var även han muslimsk tartar och började sin bana som slaktare, men övergick senare till en verksamhet som innebär att han tog kål på människor istället – dock inte med egna händer. Resultatet blev ett stort affärsimperium, och att han tog även över Sjachtar Donetsk – det ukrainska topplaget i fotboll. Bragin blev ordförande för klubben, men det var antagligen inte missnöjda supporters som placerade ut bomben på Sjachtar Donetsks stadion 1995 – den sprängde Bragin och sex av hans livvakter i småbitar.

Arvtagare till imperiet blev i vilket fall Rinat Achmetov, som också tog över ordförandeskapet i klubben.

I dag – 27 år senare kontrollerar han stora företag inom media, gruv- och metallindustrin, energisektorn, bank- och försäkringsväsende samt telekommunikationer. Tillgångarna beräknas vara värda 250 miljarder kronor.

Han är den mäktigaste av de oligarker som i dag kontrollerar ungefär 85 procent av Ukrainas ekonomi.

Att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj länge varit tvungen att hantera risken för ett krig med Ryssland har inte hindrat honom från att också inleda ett inbördeskrig. Fienden i det fallet är de mäktiga oligarkerna.

När han måndagen 14 februari i ett tal angrep rika affärsmän för att de flydde landet av fruktan för en rysk invasion var det bara den senaste av många attacker på de personer som kontrollerar Ukrainas ekonomi – personer som alltid mer än gärna lagt sig i hur landet styrs.

Zelenskyjs viktigaste vallöfte var att beröva oligarkerna den makt de hade över Ukrainas ekonomi, politik och samhälle. 2021 antogs en lag som skulle tvinga oligarker att göra sig av med tillgångar.

Rinat Achmetov, som hade chartrat ett plan och lämnat landet av rädsla för en invasion fann för gott att återvända hem efter presidentens attack.

Hur definieras då numera en oligark enligt ukrainsk lag? Landets nationella försvars- och säkerhetsråd bedömer fyra saker:

  • deltagande i det offentliga livet
  • inflytande över massmedia
  • kontroll över ett företag med monopolställning
  • tillgångar på mer än 860 miljoner kronor.

De som stämplas som oligarker får inte finansiera partier och politik verksamhet, de får inte ha poster i regering och förvaltning. 

Förstahandsmål för Zelenskyjs kampanj har varit Achmetov, och Petro Porosjenko.

Achmetov har gått till angrepp mot lagen som han ser som ett angrepp på mänskliga rättigheter.

Porosjenko gjorde sig av med sitt mediaimperium efter det att lagen antogs – han sålde till personer som stod honom nära – och har protesterat mot lagen som han anser är ett försök att tysta media som är oberoende av staten. Porosjenko är inte bara oligark – han är också den president som Zelenskyj besegrade i valet 2019.

Oligarken Ihor Kolomojskyj har däremot hyllat lagen och deklarerat att nu blir det lättare för honom att förklara för utländska banker var han får sina pengar ifrån. Han har tidigare fått tillgångar frysta i Storbritannien och utsatts för sanktioner av USA efter anklagelser om korruption. Kolomojskyj kontrollerar bland annat banker och mediakanaler.

Zelenskyj har också slagit mot oligarkerna genom att se till att skatterna höjs drastiskt för företag verksamma inom metallindustrin, liksom för stålverk och gruvindustrin.

Men det långvariga kriget mot de inhemska oligarkerna har inte stärkt Zelenskyjs ställning bland väljarna. I en opinionsundersökning för en månad sedan fick han en fjärdedel av rösterna – Porosjenko låg tätt efter. När Zelenskyj valdes fick han 75 procent av rösterna.

Mycket påminner Zelenskyjs strategi om den som Putin tillämpade under sina första år vid makten; då slog han till mot oligarker som han ansåg vara alltför sjävständiga – och inte tillräckligt inriktade på att hävda Rysslands nationella intressen. En följd av den striden var fängslandet av Michail Chodorkovskij – som kontrollerade stora företag i energisektorn och inom media.

I kampen mot den sortens oligarker stödde sig Putin på andra oligarker – som var mer följsamma mot hans inrikes- och utrikespolitik; som hade ett starkt Ryssland som mål.

I kampen för att bli president i Ukraina hade Zelenskyj stöd av oligarken Ihor Kolomojskyj – denne ägde den tv-kanal som producerade och visade serien som gjorde Zelenskyj till ett känt namn i Ukraina. Samme Kolomojskyj som alltså förklarade att han inte hade några större problem med lagen mot oligarker, och samme Kolomojskyj som länge varit inbegripen i en maktkamp med Porosjenko om kontrollen över banker.

På många sätt går alltså Zelenskyj i Putins fotspår – han är bara en yngre upplaga.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.