När George Floyd betalade med en falsk 20-dollarsedel i en närbutik i Minneapolis i maj 2020 ringde kassörskan polisen. De identifierade den svarte mannen som en välbekant kåkfarare, dömd för bland annat knarkinnehav. När Floyd vägrade följa med till polisstationen blev han nedbrottad men kvävdes av misstag till döds under en tio minuter lång scen.

Inom ett par timmar dök en film av händelsen upp på internet och protester mot vad syntes vara ett typexempel av polisiärt övervåld mot svarta bröt ut över hela USA. Protesterna utvecklades på sina ställen till rena upplopp – och till att Black Lives Matter blev världskänt.

Låt oss ta det hela från början.

BLM bildades 2013 som svar på domar mot svarta som ansågs blivit felaktigt dömda och/eller orättfärdigt mörbultade av poliser. Det rörde sig först om flera grupper med samma mål men utan gemensam styrelse.

BLM förblev ett nätverk utan hårdare struktur än en lista av rekommendationer som lokala avdelningar uppmanades att följa. Likt Antifa – USA:s motsvarighet till Antifascistisk aktion (AFA) i Sverige – förblev det därför ett onlinefenomen som nödigt knöt samman celler av aktivister.

Med tiden framträdde dock tre svarta kvinnor – Patrisse Cullors, Alicia Garza och Opal Tometi – som samordnare för Black Lives Matter Global Network Foundation (BLMGNF), som av media framställdes som BLM:s nationella organ. Efter Floyds död strömmade därför runt 90 miljoner dollar in i gåvor från både privatpersoner och företag som stöd till jobbet mot polisbrutalitet. BLMGNF verkar också i början ha stött behjärtansvärda projekt.

Alla pengar blev dock för lågt hängande frukt. 

Under 2021 kom uppgifter om att en av de tre kvinnorna, Cullors, spenderat över 3 miljoner dollar på fyra fastigheter. Vilket hade varit förståeligt om hon inte också deklarerat en total inkomst på bara 20 000 dollar per år. Journalister började därför gräva och ställa frågor.

Misstankarna att Cullors använt BLM:s kassakista för privat bruk gick snart inte att bortförklara. Lukten av bedrägeri blev inte mindre när det även visade sig att hon spenderat pengar på konst från ett företag som ägs av fadern till hennes barn. I maj 2021 valde hon därför att avgå.

Och konstigheterna slutade inte med detta. De två personer hon utnämnde till efterträdare meddelade i september 2021 att de inte ville bli inblandande i ”ledarskapets” arbete. Någon riktig sådan finns dock inte registrerad, så vad de inte ville bli inblandade i är oklart.

Med detta började det röra på sig på allvar. På senare tid har Kalifornien och delstaten Washington förbjudit BLMGNF att samla in mer pengar. Det är också undersökningar på gång i Colorado, New Mexico, New Jersey, North Carolina, Connecticut, Maryland, Maine, Virginia och Indiana.

För att göra ont värre har Cullors enda försvar så här långt varit att brännmärka alla anklagelser som “anti-svart och sexistisk” högerpropaganda. Vilket är en försvarslinje som kanske hade räckt om det inte varit för att rötan spridit sig till lokalavdelningar och seriösa aktivister börjat protestera mot vad som händer på nationell nivå.

Ett exempel på kritik är att BLMGNF före avslöjandet om Cullors hus- och konstaffärer bildade en politisk aktionskommitté, BLM PAC. Sådana är i USA en laglig men ofta missbrukad form av kampanjorganisation. Uppgifter om att flera miljoner har hamnat på bankkonton tillhörande vänsterextrema kongressledamöter som Jamaal Bowman från New York och Cori Bush från Missouri har också börjat cirkulerat. Om just denna och liknande anklagelser stämmer är dock oklart, för det verkar inte finnas någon riktig bokföring.

Uppseendeväckande är vidare att BLMGNF trots flödet av donationer 2020 rapporterade ett underskott på 4,3 miljoner. Och att en av två identifierbara styrelseledamöter, Shalomyah Bowers, är inblandad i en hel rad andra organisationer som leds av Patrisse Cullors.

Bland dessa finns en rehabiliteringsgrupp för fångar i Los Angeles som betalat Cullors 20 000 dollar i månaden (trots att hon alltså bara deklarerat lika mycket i årsinkomst sedan 2013). 25 000 dollar betalades även för “möten” i det snobbiga Malibu Beach-området under 2019. 

BLM har därtill utvecklats till en politisk ormgrop.

Många miljoner har inte gått till arbete mot polisbrutalitet utan till olika LGBTQIA-projekt. Vilket betyder “lesbian, gay, bisexual, transgender, queer, intersex, asexual/aromantic/agender” och är den senare förkortningen för Amerikas nu för tiden uttalat politiska homo-, bi- och andra sexrörelse. Bland de som fått sexsiffriga dollarbelopp från finns, enligt undersökningsgruppen InfluenceWatch, Trans United, Black Trans Travel Fund och Black Trans Media.

Man behöver heller inte vara journalist eller utbildad analytiker för att ana oråd. Det räcker att gå till BLM:s hemsida. Där möts man av en elegant fasad, men gräver man bara runt lite börjar man notera konstigheter. Medan hemsidan har en ambitiös souvenirbutik – mössor, flaggor, t-shirts, kaffemuggar, och nummerplåtshållare med BLM:s logotyp – verkar organisationen inte ens ha ett kontor eller ett telefonnummer. Vilket ju får sägas vara uppseendeväckande för en organisation som, enligt egen utsago, har över 60 miljoner dollar på banken.

Vidgar man analysen framstår det också tydligt att BLM i det stora utvecklats till ett politiskt problem. Efter George Floyds död blev BLM:s främsta krav att ”avfinansiera” polisen och ersätta den med olika socialtjänster. Detta har på kort tid lett till brottsspiral i större städer och antalet mord i bland annat New York och Chicago har slagit nya rekord. Analytiker klagar numera på att BLM:s krav och aktioner leder till felrekryteringar och hotar yttrandefriheten

Anders Edwardsson
Anders W. Edwardsson, född 1970, växte upp i Dalsland och utbildade sig till historiker vid Uppsala Universitet. I slutet på 2000-talet publicerade han boken En Annorlunda Historia om Sveriges socialdemokratiska historieskrivning och flyttade sedan till USA. Han är numera doktor i amerikansk statskunskap och bor i Florida med fru och två katter.