Steve Patterson är en frifräsande filosof som i sin podd Patterson in Pursuit levererar intressanta synvinklar på det mesta. I avsnittet Our Present Dark Age resonerar han om vad som kan vara orsaken till den intellektuellt mörka tidsålder vi befinner oss mitt i.

I vartenda fält som Patterson undersökt hittar han djupgående intellektuell röta. Skandalöst dåliga idéer tillåts att frodas samtidigt som de som ifrågasätter idéerna blir utfrysta och stämplade som charlataner. Situationen är så allvarlig att vi inte längre kan lita på det som står i läroböckerna inom de hårda vetenskaperna eller ta för givet att professorerna vet vad de pratar om.

Vad beror denna röta på? Patterson räknar upp sex grundorsaker:

  1. Akademiker underskattar världens komplexitet. Tvärvetenskaplig kunskap är absolut nödvändig för att förstå något över huvud taget, men alla akademiker är i dag enfaldigt fokuserade. Vi har fysiker som inte kan något om filosofi, läkare utan kunskap om näringslära och statsvetare som är ekonomiska analfabeter. Ingen har längre den holistiska förståelse som krävs för att förstå sin egen nisch.
  2. Specialisering har gjort folk till idioter. Specialisterna presterar ofta sämre än obildade, eftersom obildade har mer generella mentala modeller av världen. Den hårda kategoriseringen som specialisering medför gör att specialister inte längre kan tänka effektivt och att de sorterar bort de svåra men intressanta frågor som inte faller inom deras snäva vetenskapsfält.
  3. Bristen på konceptuell tydlighet inom matematik och fysik har spridit sig. Gödel och kvantmekaniken utmanade grunden för de två disciplinerna, men ingen tog tag i det svåra arbetet med att skapa en ny stabil grund. Därför sopades det hela under mattan med föreställningar som Köpenhamnstolkningen, vilket öppnade dörren för alla möjliga vanföreställningar om den objektiva verklighetens vara eller icke vara. Eftersom all annan vetenskap är nedströms från matematik och fysik har det infekterat och korrumperat hela den akademiska världen.
  4. Den vetenskapliga metoden har blandats ihop med den akademiska världens interna processer. Den akademiska världen är en djupt mänsklig popularitetstävling, men alla (inklusive akademikerna själva) har lurats att tro att det är den akademiska världens egenheter som garanterar sund vetenskap.
  5. Den akademiska världen har korrumperats av finansiering från staten och storbolagen. Pengarna som flödar in har perverterat alla incitamentsstrukturer och skapat korruption på alla nivåer och det är nu viktigare för forskare att fjäska för stat och kapital än att bedriva seriös forskning.
  6. Mänsklig biologi, psykologi och den sociala dynamiken gör att kritiskt tänkande är väldigt svårt att vidmakthålla. De flesta misstagen som begås är av sociopsykologisk karaktär. Det innebär att det är frånvaron av rationellt tänkande på grund av sociala faktorer som är boven snarare än bristfälligt rationellt tänkande. Att verkligen tänka stringent är något som skulle innebära en livslång kamp och få forskare är beredda att ta den kampen.

Patterson funderar även på huruvida modern kost, modern kommunikation och avsiktliga konspirationer bidrar till problematiken.

Jag måste erkänna att jag finner Pattersons tankar uppiggande och klargörande. Man hör ständigt de uttjatade argumenten om postmodernism som roten till allt ont. Men det är sällan som någon riktar uppmärksamheten på fysiken och matematiken, vetenskapens kronjuveler, och påpekar att det är där rötan finns.

I slutänden är han emellertid optimistisk. Han tror att internet frigör en stor uppdämd intellektuell nyfikenhet och skapar möjligheter för de begåvade människor som kan ta oss ur den mörka eran att arbeta utan att behöva gå genom den ängsliga akademiska världen.

Johan Simu