Här kvinnan aldrig en trygg en, för hon kan få en kniv i ryggen

Visst har man stött på en och annan intrigerande och skitsnackande person på arbetsplatser under årens lopp, men det sätt som de kenyanska kvinnorna i mitt Kisumu attackerar och hugger kniven i ryggen på sina medsystrar har jag aldrig sett maken till.

Här handlar det mesta om status och en kvinna som stiger ett steg från sin utgångsposition är lovligt byte för de kvinnor som är kvar på den nivå hon nyss har lämnat. Det gäller att snabbt bilda allianser med kvinnorna på den nya nivån. Det är å ena sidan lätt eftersom alla behöver känna styrka av gruppen, men å andra sidan är de nya allierade lika snabba att baktala dig om du upplevs komma lite högre än de själva – och framför allt att förakta dig om du halkar ner i hierarkin.

Min afrikanska drottning kommer från en stam där en man får ta sig tre hustrur, om han inte är välbärgad – då får han ta sig så många hans rikedomar tillåter. Att vara mikayi, första hustrun, är naturligtvis det som alla strävar efter och den nya generationens moderniserade kvinnor vill helst se att mannen inte tar sig fler hustrur för att slippa dela på resurserna med andra fruar. Den snabbaste klassresan för de flesta kvinnorna här är att gifta sig med en vit man. Europeiska män tjänar generellt mer pengar än kenyanska män och avunden hos medsystrarna är också monumental. De håller reda på varandra och något oväntat som kan tyda på att en medsyster förlorar status ses som en svaghet som kan utnyttjas för en smutskastningskampanj.

När jag skulle återvända hem till Kisumu i mitten av januari efter att ha varit hemifrån längre än brukligt hade jag oturen att det obligatoriska PCR-testet för covid-19 gav ett positivt resultat. Därför blev jag tvungen att skjuta upp resan. Då startade en ny attack på min fru Hellen hemmavid. En av våra grannkvinnor, Moreen, började plötsligt sprida rykten i området om att Hellen förlorat sin vite man. Själv hade Moreen varit andra hustru till en man som tröttnat på hennes otrohetsaffärer och ljugande lämnat henne under våren och sedan dess har hon försökt att hitta andra män som kan försörja henne tillräckligt för att hon ska slippa behöva hitta ett arbete.

För en vecka sedan dök Moreen upp berusad och började skrika otidigheter på vår innergård. Vår vakt försökte avhysa henne, men hon fortsatte att föra liv ute på gatan. Hon skrek att Hellens mzungu (vit man) lät sin kvinna bo i slummen i stället för i Millimani (skillnaden mellan vårt område och Millimani är som skillnaden mellan Brommaplan och Djursholm i Stockholm), att Hellen var en vit mans leksak och att hon själv kanske var prostituerad men i alla fall med sin egen fitta.

Förutom bristerna i den berusade Moreens logik så passerade hon en tydlig gräns. Man skriker inga fula ord där det befinner sig barn. Redan att hon uppträtt berusad gör att de andra kvinnorna ser ner på henne. Hellen ringde sin bror för förstärkning och sedan åkte de ner till polisstationen i Kisumu och anmälde händelserna och betalade polisen tvåtusen shilling för att göra något åt saken, ja man får inget gjort utan pengar i fickan. Polisen åkte med tillbaka och arresterade argbiggan, som fick sova ruset av sig i en cell över natten.

Nu skulle den här händelsen ha slutat här, med en bitter strid mellan två kvinnor från samma område som inte hade samma utfall i den sociala hierarkin. Men i och med att Moreen nu hade betett sig så klandervärt i grannskapet så tog någon tag i frågan och meddelade hennes älskare att han hade ansvaret för sin kvinnas beteende. Nu hade klanen lagt sig i. Hellens farfars far var en stor man i stammen och hade någonstans mellan 120 och 180 fruar. Han ägde minst åttio procent av all boskap i ett stort landområde söder om Kisumu. Nu hade någon i familjen blivit otillbörligt attackerad.

Moreens älskare ringde upp Hellens mor igår.

Han bad om ursäkt för det inträffade och påpekade med emfas att han hyser den största respekt för Hellens familj och släkt, som han aldrig haft något otalt med. Han sade vidare att han hade träffat vår grannfru nyligen och inte visste så mycket om henne. Han betonade med vikt att han lyfte sina händer ifrån denna kvinna.

Nu kommer konsekvenserna att rulla på. Jag som gäst i kulturen kan bara titta på och försöka påverka Hellen i vissa riktningar, men hennes fokus nu är att i dag ringa vår hyresvärd och försöka få grannfrun satt på gatan. Det sista hon sa på telefon igår kväll var: ”Vi är alla från gatan, nu ska hon få se vem som äger gatan.”

Catfight i Kisumu.