Senegal vann finalen i Afrikanska mästerskapen 2021 års upplaga, som blivit uppskjutet till 2022. Finalen avgjordes på straffläggning och Sadio Mané blev den stora hjälten. Finalen spelades på Olembestadion i Kameruns huvudstad Yaoundé.

Egypten

Faraonerna från Nilen. Egypten är ”mesta mästarna” i Afrikanska mästerskapen med sju segrar. Den senaste kom 2010, och 2017 var man senast i final. Egyptens landslag deltog första gången i ett mästerskap 1920, i OS i Antwerpen.

Den stora stjärnan i laget är Mohamed Salah som spelar i Liverpool. Med 47 mål är han näst bäst genom tiderna. En annan känd spelare är Mohamed Elneny från Arsenal. En stor del av Egyptens trupp spelar i den inhemska ligan, till skillnad från Senegal där i princip alla spelar utanför det egna landet.

Egypten inledde med en förlust med 0–1 mot Nigeria. Sedan slog man Guinea-Bissau med 1–0 och Sudan med 1–0. I åttondelsfinalen slog man Elfenbenskusten med 5–4 efter straffläggning. Man slog sedan ärkerivalen Marocko med 2–1 efter övertid, och i semifinalen slog man värdnationen Kamerun med 3–1 efter straffläggning. Samtliga slutspelsmatcher fick man alltså spela i 120 minuter.

Tränaren är portugisen Carlos Queiroz, med bakgrund i Irans landslag, Real Madrid och Manchester United, bland andra.

Senegal

Senegal kallas för Lejonen från Téranga och blev det andra afrikanska laget att nå kvartsfinal i ett VM, 2002. Vi minns som bekant också när Senegal besegrade Sverige på övertid i åttondelsfinalen.

I Afrikanska mästerskapen har man två silver, 2002 och 2019. 2019 föll man mot Algeriet, som i årets turnering åkte ut redan i gruppspelet. Laget tränas av den förre spelaren och tillika landsmannen Aliou Cissé sedan 2015.

Stjärnorna i laget är främst Sadio Mané, ytter som spelar i Liverpool, och den placeringssäkra mittbacken och tillika lagkaptenen Kalidou Koulibaly från SSC Napoli.

I gruppspelet slog man Zimbabwe med 1–0 och kryssade 0–0 mot Guinea och Malawi. Man slog sedan Kap Verde med 2–0, Ekvatorialguinea med 3–1 och Burkina Faso med 3-1 i slutspelet.

Startelvor

Domare: Victor Gomes, Sydafrika

Egypten: Abou Gabal ”Gabalski”, Ashour, Abdelmonem, Hamdy, El Fotouh, Fathy, Elneny, El Solia, Salah, Marmoush, Mohamed

Senegal: E. Mendy, Sarr, Koulibaly, Diallo, Ciss, Kouyaté, N. Mendy, Gueye, Sarr, Mané, Diédhiou.

Matchen

Det började dramatiskt när Senegal tilldömdes en solklar straff i fjärde matchminuten. Mané sköt dock straffen mitt i mål på bra höjd för målvakten Gabaski att rädda. Första halvleken saknade annars tempo och domarinsatsen var halvdan. Flera situationer borde lett till gula kort, men domare Gomes hade ingen bra dag. Detta var ingen klassisk afrikansk fotboll över huvud taget. Båda lagen riskminimerade och låg rätt i defensiven. Planen var också dålig och började släppa efter en stund. Carlos Queiroz satt på läktaren med walkie-talkie under matchen, efter att ha blivit utvisad i semifinalen. Coachningen sköttes av en assisterande tränare.

Publiken var dock livfull och verkade njuta av tillställningen. På hedersläktaren sågs bland andra Kameruns president Paul Biya, som firar 40 år på posten i år. Förre storspelaren Samuel Eto’o är numera president för Kameruns fotbollsförbund och satt nära Fifa-presidenten Gianni Infantino.

Andra halvleken följde den första, i stort sett. Ett ganska kontrollerat spel, en handfull hyfsade chanser dök upp i slutet av matchen. Bra målvaktsspel. Men inte mycket att skriva hem om.

Efter 0–0 i ordinarie tid väntade straffar. På förhand kunde man känna att Egypten hade en fördel då Gabaski räddat fyra straffar under turneringen, inräknat den i första halvleken av finalen. Både Mané och Salah var uppsatta att lägga straff nummer fem för sina respektive lag. Inför omgång fyra hade Senegal satt tre av sina straffar och Egypten två. Lasheen slår då en svag straff som Senegals målvakt räddar. Mané ställs då återigen inför Gabaski, som räddade hans straff i första halvlek. Manés straff var nu betydligt bättre och han sköt den säkert i mål, och Senegal fick jubla över sin historiska första titel och segersiffrorna blev 4-2.

Tränaren Cissé var nog extra glad, eftersom han missade en straff när han själv spelade final för Senegal 2002. Nu fick han lägga in en guldmedalj i troféskåpet, men som tränare i stället.

Filip är reporter på Morgonposten.