ÄR LO:S DAGAR RÄKNADE? Ny organisation tar kamp mot socialdemokratins grepp över fackföreningarna – erbjuder trygghet istället för ”trams” – tror många är trötta på att deras avgifter går till att stötta arbetarfientlig politik

Ett nytt fackförbund som heter Arbetstagarna har startat. Man är partipolitiskt obundna och vill bryta ”den socialistiska och direkt arbetarfientliga hegemonin som råder inom fackföreningsrörelsen”.

Man riktar udden direkt mot Socialdemokraterna och LO. LO har nyligen meddelat att man kommer skänka 60 miljoner kronor av medlemmarnas pengar till stöd för Socialdemokraternas valrörelse. Men bara 20 procent av medlemmarna stödjer detta, enligt Arbetstagarna.

Man är bland annat för ett utträde ur EU, som man menar växt ut till en överstatlig institution som kommer skaffa sig beskattningsrätt i Sverige. Man varnar också för EU:s militära ambitioner och utvecklingen av digitala identitetshandlingar som riskerar göra svenskar till EU-medborgare.

Arbetstagarna är inte principiella motståndare till skatt, men anser att svenskarnas skattemedel går till olika ideologiska experiment med syfte att omstöpa hela samhället. Skatt går också direkt till EU, och inte till kärnändamål som ordning och trygghet. Man ger som exempel elskatten, som plågar vanligt folk, medan IT-giganter som Google och Facebook får subventionerad el i sina serverhallar i landet.

I ledningen finns flera personer kända från alternativmedia. Förbundsordförande är Rickard Dahlin, lärare som under flera år debatterat i sociala medier. Ett annat känt ansikte är Klaus Bernpaintner, civilekonom som under många år drivit Radio Mises, podcasten för svenska Misesinstitutet som förespråkar den österrikiska ekonomiska skolan. En annan ledamot är Sven Valerio, som har skrivit för Folkungen och Nya Tider och sitter i förbundsstyrelsen för Alternativ för Sverige.

Morgonpostens chefredaktör Boris Benulic analyserar Arbetstagarnas logotyp. ”– Jag tror de är inspirerade av DDR:s gamla nationalsymbol. Men utan frimurarpassaren. De kör med penna och linjal… lite steampunk över det hela”.

Jag tar kontakt med Klaus Bernpaintner för att ställa några frågor om det nystartade fackförbundet.

Jag känner till dig från Svenska Misesinstitutet, nu när du valt att engagera dig i ett fackförbund har du behövt göra avkall på några principer? På ett personligt plan, varför känns det rätt att engagera sig i Arbetstagarna?

Inte alls. Tvärtom faktiskt. Misesinstitutet har nämligen två ben: Propagera för frihet från förmynderi och omotiverat tvång – det är institutets ideologiska ben. Det andra är att sprida kunskap om en nationalekonomisk inriktning som faktiskt beskriver verkligheten – det är institutets vetenskapliga ben. Vad gäller det ideologiska är det en självklar frihetlig rättighet att gå samman med likasinnade och agera för att hävda sina intressen, det gäller naturligtvis även på arbetsplatsen.

Nationalekonomin å andra sidan har ingen åsikt om något, den förklarar bara hur saker fungerar. Till exempel förklarar den hur arbetare idag sugs ut av det nuvarande politisk-ekonomiska systemet som dels bygger på skyhöga skatter och dels ett globalt centralbanksväsende som med en accelererande inflation i lönndom suger köpkraft från hårt arbetande intet ont anande människor. Det här är ett omoraliskt system som drabbar arbetare mycket hårt. Om existerande fackförbund brydde sig om arbetarna skulle de bekämpa det. Alternativt förstår de inte hur det fungerar och det är lika illa det.

De existerande fackförbunden är så insyltade i ideologier och partipolitik, som inte har med facklig verksamhet att göra, att de i praktiken förvandlats till arbetarfientliga organisationer. Till exempel den så kallade gröna omställningen är ett lysande exempel på en fantastiskt generös inkomstkälla för lycksökare med politiska kopplingar, men som betalas med höga skatter på el och drivmedel. Eller ta IF Metall som ägnar sig åt feministisk ideologi. Det är naturligtvis inte gratis utan finansieras av medlemmarnas medel.

Det känns rätt att engagera sig i Arbetstagarna för att kunna vara med och erbjuda något riktigt bra som jag tycker arbetare förtjänar och behöver.

När det gäller fackförbundet, vilka arbetsgrupper tror ni att ni kommer växa snabbast inom? Och varför inom just de grupperna?

Vi siktar främst in oss på LO:s medlemmar eftersom en stor andel av dem är intresserade av traditionellt facklig trygghet men vill inte vara med och finansiera det socialdemokratiska partiet. Alla arbetsgrupper är dock välkomna.

Ni är partipolitiskt obundna, men Sven Valerio är ledamot i AfS styrelse. Räknar ni med att era medlemmar och företrädare framöver kanske kommer vara medlemmar eller aktiva inom SD eller andra partier?

Alla är välkomna oavsett partisympati. Inom LO finns många sverigedemokrater och för dem vore det naturligt att byta till ett icke-socialdemokratiskt fackförbund.

Hur kommer ni nå ut till arbetstagare som ni tror är intressanta, hur ska de veta att ni nu finns?

Än så länge arbetar vi mest med sociala medier och har fått god skjuts av fria medier. Även motståndare, som Anders Lindberg, har börjat sprida Arbetstagarnas namn och erbjudande. Det är vi mycket tacksamma för. Vi kommer också erbjuda utbildningar och självklart ge oss ut på arbetsplatser och träffa folk.

Vilka motattacker förväntar ni er från LO?

Vi förväntar oss det vanliga, det vill säga personangrepp, smutskastning, försök till avstängning från diverse infrastruktur.

Varför tror ni att ni kommer lyckas när många andra försökt att ta strid mot LO:s koppling till socialdemokratin misslyckats? Vänstern har försökt i årtionden, men alltid misslyckats, senast med Dalauppropet, sedan dess verkar man ha gett upp. SAC har i 100 år fört en alltmer tynande tillvaro. LO har visat sig obarmhärtiga mot både höger och vänster, till exempel genom att förfölja SD:are bland de egna funktionärerna.

Tiderna har förändrats. Det finns en stor efterfrågan på icke-socialdemokratiska alternativ. Men framför allt har vi för avsikt att faktiskt företräda arbetare istället för att ägna oss åt trams. Den som kan ge folk vad de behöver och samtidigt hålla motståndare stången kan inte misslyckas.

Har ni något mål om medlemmar, eller övergripande vision hur stora ni vill bli inom, låt säga ett år?

Vi har sett en stor tillväxt av medlemmar sedan lansering och ser positivt på utvecklingen men vi nämner inga siffror i det här skedet. Vi har ett enkelt budskap som går hem.

Kommer ni ha någon speciell kampanj under valrörelsen i höst?

Vi kommer utmana vänsteretablissemanget och Socialdemokraterna om 1 maj och hålla ett eget tåg.