Nu har ännu en mörk januarimånad passerat. Gymkortet är en hel månad gammalt och du kan äntligen avsluta projektet som du kallat för ”vit januari”. Eller, var det egentligen så illa att hålla sig undan alkoholen?

Jag praktiserar själv inte någon avhållsamhet till alkohol annat än att jag försöker hålla vardagsdrickandet på en någorlunda rimlig nivå året om. För många andra verkar det vara lite annorlunda och efter en intensivt alkoholiserad december känner man sig nödgad att återhämta sig med en vit månad, en vit januari för att sedan återuppta det intensiva drickandet i februari igen. Eftersom jag inte praktiserar absolutism på det sättet blev jag väldigt nyfiken: Vad är det egentligen de arma stackarna behöver genomgå? Så i dag ska vi testa alkoholfri öl!

Alkoholfri öl är ett kapitel för sig själv, ur såväl ett kulturellt perspektiv som ett rent hantverksmässigt. Det finns av förklarliga skäl ganska få alkoholfria öl att tillgå. Det är helt enkelt relativt svårt att få fram en bra fermenterad produkt som inte innehåller alkohol och framför allt är det relativt dyrt samtidigt som försäljningsmarginalerna ute i handeln är små. Därför är det oftast en process förbehållen lite större bryggerier.

Den vanligaste processen är fortfarande att man låter ett öl jäsa ut och sedan destillerar man bort alkoholen under vakuum för att sänka kokpunkten på ölet tillräckligt mycket för att ölet inte ska ådra sig allt för mycket negativa konsekvenser från uppvärmningen. Eftersom alkohol i sig själv är en väldigt viktig smakbärare och eftersom det finns fler ämnen än etanol med låg kokpunkt i öl så tenderar den här processen att lämna ett ganska torrt och platt öl, som sedan många bryggerier kompenserar för med sötare specialmalter, mer kolsyra, aromer och en himla massa jonglerande för att försöka simulera det man har kokat bort. Det här är långt ifrån den enda tekniken. Det existerar fler och mer invecklade tekniker för att framställa alkoholfri öl och det är väl också just de nya tekniska framstegen som gjort mig än mer nyfiken på det alkoholfria ölets status år 2021. Är det möjligt att dricka ett fullgott öl som inte innehåller alkohol?

Det är just det här vi ska undersöka i dag. Jag har i dag tillsammans med en närstående ölälskare valt att gå igenom och bedöma tio olika alkoholfria öl, de flesta från Systembolagets sortiment men några hämtade från dagligvaruhandeln. Vi har gjort en lite avslappnad tagning på samma bedömningsmodell som används vid många öltävlingar (däribland SHBF), med ett poängsystem om 0–50 poäng och där ölen bedöms mot den ölstil den uppges tillhöra. Jag väljer att göra just såhär för att jag anser att oavsett vad det är för öl jag plockar upp så ska den ha potential att vara en bra öl. En öl ska inte vara ”bra för att vara alkoholfri”, utan den ska kunna stå på egna ben och någorlunda kunna mäta sig med sin alkoholstinna släkting.

Vi testade tio öl och av dessa tio stack två ut: en som den klart bästa och en som den sämsta. Men avståndet mellan ölen i botten av poängskalan var inte stort, de var alla väldigt dåliga. Man skulle kunna önska att det hade varit både högt och lågt bland ölerna i testet, men generellt var det väldigt lågt över hela brädet. Det finns en generell push mot alkoholfria drycker från såväl stat som stora producenter, kombinerat med en generellt ökande efterfrågan i samhället på hälsosammare alternativ. Tyvärr kan man nog dra slutsatsen att åtminstone när det kommer till öl så finns det en väldigt lång väg kvar att vandra.

Jag har valt att fokusera extra mycket på de öler som utmärker sig, på den som är bäst i test och den som är sämst i test. Därefter redovisar jag summariskt övriga öl med en poängsättning från 0 till 50. Först ut är Norrlands Guld.

Norrlands Guld Ljus, Alkoholfri fick utmärkelsen Sämst i test och den utmärkelsen är välförtjänt. 9,5 poäng av 50 möjliga fick Norrlands Guld och då rör en relativt stor del av de intjänade poängen ölets utseende. Vi hade som princip under testet att försöka undvika att prata med varandra förrän vi fyllt i våra testprotokoll. Efter det pratade vi lite om det öl vi nyss hade testat, med lite olika reflektioner och infallsvinklar. När det gäller just den här ölen minns jag tydligt hur jag knäckte kapsylen och började hälla upp i två provglas och omgående fick jag en liten hint av skunk. Jag tänkte direkt: ”Ja, det här kommer att bli intressant.” När jag sedan sitter där med näsan djupt ner i glaset har jag genuint svårt att dölja mitt leende när jag betraktar hur min testkollega ovilligt stoppar näsan i glaset och hur hon mycket tydligt rynkar på näsan. Det här var ingen angenäm doft, ölet har definitivt tagit skada av att skeppas på transparent glasflaska och en skunkig doft av oxiderad humle, gammal cannabis och ingrodd pensionärslägenhet våldför sig på mitt luktsinne. Det här är inte en öl som bryggeriet avsåg att du skulle dricka ur glas. Under tiden jag sitter där med näsan i glaset har min kollega tagit sin första testklunk, en klunk som på ett ögonblick förvandlas till en liten kväljning. Hon utbrister plötsligt: ”Den här är ju för fan vidrig!” Där tar tystnaden slut, jag garvar så jag spiller öl över bröstet och vi enas ganska snabbt i allt annat än tystnad om att det här var riktigt usel öl.

Leffe Blonde, non alcoholic får ganska välförtjänt utmärkelsen Bäst i test. Det här var faktiskt det ölet i testet som allra mest påminde om en alkoholdryck, som faktiskt landade väldigt nära ölstilen den uppges tillhöra. Och det är kanske inte så konstigt, för det är en klassisk belgisk öl med tydliga fenoler och estrar i smakprofilen. Mycket nejlika, en del skumbanan, en gnutta jenka-tuggummi. Det är en vacker öl med fin färg, duglig skumkrona och bra kolsyra. Den kändes komplett, som min provsmakningskollega uttryckte det. Den fick 33 av 50 poäng och därmed högst poäng i testet. Vi kan definitivt rekommendera den om du råkar befinna dig på IOGT:s årsmöte och inte vill få arga blickar för ditt superi.

Så hur ska vi bäst summera testet av alkoholfri öl? Är det rimligt att överleva januari ut på alkoholfri öl? Stort tvek på den faktiskt. Jag måste säga att som frekvent öldrickare, som otroligt sällan dricker alkoholfri öl, blev det här testet något av en ögonöppnare för hur otroligt dåliga de här produkterna är. Man kan likställa den alkoholfria ölen med veganska substitut till animalier. Även om en del är riktigt äckliga så går några av dem att dricka, men de bleknar i jämförelse med den äkta varan.

En del av de här ölerna var så pass otrevliga att både jag och kollegan hade en molande huvudvärk när ölprovningen äntligen var över. En del av sorterna var däremot ganska bra som alkoholfria drycker, även om de tyvärr inte alls gick att poängsätta så högt inom de kategorier som de uppges tillhöra. Utöver exemplet med Leffe Blonde tyckte vi båda två att Heinekens alkoholfria lager var trevlig och lättdrucken. Med en svag ton av banan och en nästan vitvinsaktig doft så var den väldigt mycket bättre än de flesta andra. Andra öl, som Nanny State eller Mikkeller Weird Weather, försökte göra imitationer på väldigt humleorienterad öl, men smakade mest som att någon låtit humle dra i varmt vatten. Så de var fasansfullt dåliga dryckesupplevelser.

Tack och lov är januari snart över, så du kan med gott samvete vaska den alkoholfria ölen och öppna en läskande lemonad i väntan på februari.

Rasmus Björnberg